Mmmm….när jag i morse tittade på väderleksprognosen för dagen visades bara en massa solar så jag dristade mig till att lätta på Vickes klädsel och släppa ut honom i hagen enbart iförd ett ofodrat regntäcke.
Och med facit i hand var han nog tacksam över detta; solen strålade verkligen hela dagen.
Efter jobbet åkte vi till X för att träna och där fortsatte arbetet med självbärighet och egen balans i både trav och galopp.
Jag fick instruktioner hur jag skulle tänka kring min sits (sitta stilla och inte hamna i bakvikt) och hellre rida med korta steg än försöka driva iväg Vicke ur sin balans. Lite svårt att förklara i ord men huvudsaken är att det fungerar.
X påminde mig åter om att det handlar om styrka och tid och att detta inte kan påskyndas och det vet jag ju också men det är ändå skönt att höra det från någon utomstående när man vill så mycket som jag. Men det är bara att lugna sig och träna på…
På hemvägen slog det mig hur roligt jag tycker det är med mina träningar; jag ser fram emot dom, har roligt medan de pågår och är väldigt glad efteråt.
Och det är nog något man ska fråga sig som ryttare: har jag roligt när jag tränar och om inte; VARFÖR?
Så klart kan inte alla pass, instruktörsledda eller inte ge en känslan av att sväva på moln men om man oftare tycker att det är tråkigt/ går dåligt/ undviker att träna ska man nog ta sig en rejäl funderare. Det är trots allt mycket pengar det handlar om för de flesta och varför inte investera dom optimalt?
Även när jag tränade för Christina kunde jag mitt i en träning tänka för mig själv ”åhhh så roligt detta är” och det är så det ska vara- tycker jag. Vad tycker ni?
Jag har insett att det absolut roligaste jag vet är mina dressyrträningar för instruktör! Skulle gärna träna oftare än 1-2 ggr per månad som nu. Jag hopptränar också lika ofta, men det är inte riktigt samma känsla.
Ja, även jag hade tränat oftare om jag hade haft råd.