Efter att jag suttit och läst hur en person planerade för sitt stos ofödda föl (hästen är inte ens betäckt) insåg jag att det är väldigt långt ifrån hur jag lever, dvs jag planerar aldrig flera år framåt.
Dels är jag väl skrockfull eller nåt och dels har livet lärt mig att det sällan är lönt att göra några långtgående planer- de kan ändras fortare än kvickt, vare sig man vill det eller inte.
Men hur fungerar ni: gör ni planer som sträcker sig flera år framåt och brukar det bli som ni planerat?
Vad har ni planerat som också slagit in: att flytta hemifrån, skaffa barn, giftermål, byte av arbete, olika mål med ert hästeri?
Det enda som jag har planerat och också fullföljt var min 3,5 åriga utbildning men annars är jag om inte annat väldigt otålig och vill att saker ska hända nu, genast och meddetsamma och helst redan igår.
Så tex ett föl skulle jag aldrig vilja vänta på; det är enligt mig på tok för mycket som kan gå galet på vägen.
Jag har drömmar som sträcker sig långt fram, men allt är inte planerat i detalj, ett steg i taget. Det jag har planerat är dessutom en väldigt grov planering t ex
2015 – LB
2016 – LA
2017 – Msv
2018 – Svår
2019 – SM
Sen är det bara en plan, planer kan förändras, det kan gå fortare, det kan gå långsammare. Den som lever får se 🙂
Jag planerar också långt fram i tiden, vet man inte var man ska är det svårt att ta små steg på vägen framåt hela tiden? 🙂
Sen ändras planer, så är det självklart, men att det blir en förändring behöver inte betyda att jag inte vill/kommer/ska till samma mål ändå men kanske på ett annat sätt?
Jag är väldigt både och när det kommer till den punkten. Ibland fruktansvärt otålig, ibland väldigt tålmodig. Vad gäller hästarna är jag tålmodig – man kan ju inte förvänta sig några resultat på tre dagar, så där finns ingen anledning att vara otålig. Förr planerade jag aldrig flera år framåt in i tiden, men med min nuvarande häst har jag planerat, satt upp mål och delmål. När vi nu efter snart tre år tillsammans har kommit mer än halvvägs och uppfyllt många delmål känner jag att ”det här kommer ju faktiskt att gå vägen”, då sporrar det mig ännu mer att kämpa mot något som ligger flera år framåt. Vår nuvarande planering är att rida lilla rundan i år, debutera piaff/passageklasser 2016 och rida U25-klasser och Lövsta 2017. Blir det inga skador så är jag övertygad om att vi också kommer att uppfylla de målen.
Vad gäller allt annat tycker jag att själva charmen ligger i att INTE planera och således inte veta. Visst, jag utbildar mig ju nu, men vart jag hamnar efter det, hur min livssituation kommer att se ut om fem år etc är ingenting jag ens vill planera. Livet kommer att ta mig dit det är meningen att jag ska vara.
Har typ en 5årsplanering med vad jag önskar åstadkomma med hästen, men med tanken i bakfickan att ”går det så går det” och att man kan behöva tänka om, om det INTE går. Planerar på sikt att ha en häst till, men just nu räcker det med en till mig och en ponny till dottern. Tycker det funkar bra att ha två hästar som är typ 5 år mellan, så man har en påläggskalv s.a.s. I år är Pushkins novice season, så jag vet vilka distanser jag vill komma upp i, och resten snurrar runt det, sen vet jag var jag vill vara när säsongens sista tävling är, dvs första helgen i oktober och så har jag en plan på vad han ska göra nästa år. Men inget är spikat förrän man står där med rosetten och bevisar att det gick! Utan plan skulle jag inte kunna träna målmedvetet, utan delplaner skulle jag inte kunna nå slutmål, utan tävlingsplaner skulle jag ha svårt att motivera mig att träna.
Ja, det var kanske lite märkligt att just jag skrev ett inlägg om planering eftersom jag är något av en världsmästare i just detta och med både en plan B; C och D i bakfickan.
Fast mina planer är mer kortsiktiga och handlar inte om flera år i förväg.
Men givetvis har jag hur många planer som helst för hästen tex; vad jag vill åstadkomma, vilka klasser jag vill tävla och när jag tror att detta kan ske osv.
Samma sak med träningen; mina pass är till 90 % planerade flera dagar i förväg, dvs jag vet redan idag vilken typ av pass jag ska rida nästa tisdag tex…
Men flera år framåt ser jag i dagsläget inget behov att planera- det känns för osäkert.
Sedan är jag kanske också i en fas i livet där jag inte ser ett behov av några större förändringar som kräver planering?
Jag tanker val som distansryttare pa att hasten en dag ska gora 160km och sen raknar jag bakat fran det, det tar ju flera ar att komma upp i de hogre klasserna. Sa jag vet ungefar vilket ar han tidigast kan gora vissa klasser och planerar darefter. Samtidigt som jag ar medveten om att det ar omojligt att veta om hasten haller for detta. Man BEHOVER en till, helt enkelt, om man har sonder den ena!