Vad skönt det är att ha en häst som alltid känns lika positiv till arbete och aldrig ger en styv eller ”oböjlig” känsla.
Och tro mig….med tex min häst Heron utkämpade jag många ”böj-sessioner” så jag vet absolut hur det känns.
Å andra sidan har jag annat att arbeta med; att få ett bättre stöd på bettet och en längre hals och det är detta jag har fokuserat på ett tag nu.
Jag rider inte så mycket rörelser utan framför allt övergångar och försöker hela tiden att just få halsen längre fram och inte den där ihopkrupna siluetten som domarna påpekar att de inte vill se (inte jag heller).
Jag försöker även att tänka på min sits, läs: inte få för långa tyglar eller luta mig bakåt, två ganska vanliga ryttarfel enligt mig som också ger en ack så ful siluett.
