En av många korta arbetsveckor denna vår är till ända och som alltid har det varit skönt med den extra ledigheten.
Denna veckan var det äntligen dags att träna för X igen och det var verkligen roligt att åka dit och få bekräftat att jag inte har varit ”helt ute och rest” under de veckor jag tränat på egen hand.
Vi jobbar som vanlig mycket med form och bärighet- en av Vickes akilleshälar har ju varit att han ibland släpper stödet fram och bara fäller in halsen.
Och en häst som är kort i halsen och inte går fram till bettet utan går i en för låg, ihopkrupen form får inga bra poäng- så är det ju.
Men efter torsdagens träning fick jag äntligen till det bra på tävling dagen därpå vilket resulterade i en fjärdeplacering i LA:3 på över 67 %.
Nu är jag fortsatt peppad att träna på och kan bara vädja till högre makter att låta mig och Vicke få vara friska så att vi kan få göra just detta.
Flytsulorna som nu suttit på i lite drygt 10 dagar kändes jättebra att ha då jag red ut i onsdags- det börjar nu bli hårt på de flesta av de vägar jag har att tillgå för uteritter och jag slipper oroa mig för Vickes egna känsliga sulor i förvissningen att jag inte kan göra mer än så här för honom.
Veckan har också innehållit en riktig dunderförkylning för min egen del- väldigt trist, särskilt då det inte var så länge sedan jag var förkyld senast men sådant råder man enligt min erfarenhet inte över så det är bara att låta förloppet ha sin gång.
För övrigt har även min bil ”varit sjuk” och fått utbytt både framdäcken och lamdasonden vilket gjorde ett rejält hål i plånboken.
Men så är det med 15 år gamla bilar; allt möjligt kan börja ”ge sig” och även här är det bara att gilla läget så vida man inte vill byta bil vilket jag vill undvika så länge det går.
