Eftersom Vicke avmaskades igår tyckte jag att det kunde passa bra att ge honom en vilodag idag.
Det blev bara en mini-promenad efter jobbet och i stallet träffade jag också en säljare vars annons jag hade läst på Facebook under lunchen.
Jag älskar sådana här smidiga affärer som där det från start till mål bara hinner gå några timmar!
Transportskydden (aldrig använda) kostade 80 kronor och kommer att få ersätta de jag har och som ni hade skrattat ihjäl er åt om ni hade sett.
De är korta och av så klent material att man nog får säga att det mest är för SYNS skull jag har använt dom och de har många år på nacken så de här kändes lite ”bastantare” i alla fall.
Benskydden tänkte jag ha i hagen- de kostade 30 kronor och verkade också oanvända och flugmössan för 10 kronor tänkte jag ha i reserv.
Efter stallbesöket åkte jag, Soya, Åsa och Vilja till Dalby och gick en långpromenad i bästa möjliga väder- precis lagom varmt och soligt utan att man blev genomsvettig.
Soya avslutade vandringen med en vätskepåfyllning.
Lilla sockersmulan! Inga tassar i vattnet? 🙂 Min stora sockersmula (Zahra) brukar gå ner med tassarna i vattnet och gå ut ganska långt, även när det är kallt. Är det varmt går hon ut till vattnet slår upp mot magen. Är det riktigt kallt så blir det inget drickande. 😀
Otroligt nog gick hon ner så att hon stod med alla benen i vattnet efter ett tag- vi var ganska chockade 🙂 .
Sockervaddshunden är ju inte känd för att vilja blöta ner sig precis och att SIMMA ut skulle hon nog inte ens göra under pistolhot.
Faktiskt var det på exakt denna platsen jag fick ett galet infall för flera år sedan och tänkte att jag kunde ”lära” Soya att simma….mycket dum idé.
Jag tog henne i famnen och vadade ut- ganska snabbt var mina lår helt rivna av klorna och den förfärade hunden kunde inte ta sig upp på land fort nog.
Med facit i hand var det på tok för abrupt träning- jag borde ha introducerat vattnet mycket mer steg för steg….
Fast hon badade ganska vilt när jag var på besök förra sommaren. 😀 Jag var i alla fall ganska blöt av hennes plaskande, medan Zahra lungt gick i vattnet jämte mig, även om hon ville upp i famnen.
Fast då var det ren självbevarelsedrift- det var ju ”tusen” grader varmt och risk för värmeslag.