Idag var det åter dags för en ”natur-ritt” med Vicke och vi rider sedan några veckor tillbaka en hel del i väldigt högt gräs, helt enkelt för att vi måste- för att komma dit jag vill.
Jag tror att det kan vara en bra träningsform; att ”pulsa fram” på grässtigar där växtligheten når hästen nästan upp till magen, det ger lite extra benlyft 🙂 .
Fast i ärlighetens namn hade jag hellre sett att gräset höggs ner för det känns oavsett vilket ganska osäkert att inte SE marken tycker jag.
Framför allt där jag klättrar med Vicke är gräset jättehögt- det är liksom några ”vildvuxna” backar där ingen går och ska jag vara ärlig så undrar jag om någon mer än jag rider där.
Nu har jag ju klättrar omkring i backarna ganska många gånger och Vicke har trampat ner gräset en del så det är bara att hoppas att det inte ska finnas någon håla som vi har missat hittills.
Du får visa mig vägen dit en dag så ska vi hjälpa till att hålla gräset nertrampat;)
Gärna 🙂 !