Idag tänkte jag att vi skulle diskutera huruvida den eller de personer som ni tränar regelbundet för också skulle kunna och VILJA sitta upp på er häst vid behov?
Om ja- brukar er tränare sitta upp på er häst då och då?
Om nej- är detta något ni saknar eller fungerar det precis lika bra utan den uppsuttna ridhjälpen?
När jag tänker efter har i princip alla personer jag tränat för de 25 senaste åren också kunnat sitta upp på mina hästar fast en uppfattade jag faktiskt som lite överdrivet försiktig och hen ville inte gärna göra detta trots att min häst var ohyggligt snäll.
Annars har jag fått uppsutten hjälp mer eller mindre ofta beroende på häst och det har alltid gagnat min egen ridning tycker jag.
Om vi ska ta X som aktuellt exempel så värderar jag MYCKET att han har en mycket stor erfarenhet av att inte bara TRÄNA utan också själv RIDA hästar på medelsvår och svår nivå.
Nu var det många år sedan jag tex tränade seriebyten och piruetter seriöst och den dagen jag börjar med detta på Vicke och det eventuellt blir problem vill jag VERKLIGEN att X sitter upp innan vi har trasslat in oss på tok för mycket.
Och även om jag inte vill gå så långt som att påstå att man inte kan lära ut tex seriebyten utan att ha gjort dessa själv så är jag övertygad om att man får mycket, mycket bättre hjälp av någon som gör byten ”tusen” gånger om dagen på många olika hästar än av en person som kanske inte har ridit byten de 10 senaste åren (eller någonsin).
Men hur resonerar ni och varför?
Håller med och skulle önska att dressyrtränaren ville rida mer. Hopptränare, när man rider i grupp, tycker jag ska undvika sitta upp på elevhästar. Tar tid från andra.
Men absolut är det toppen om tränaren kan sitta upp och visa alt. få förståelse.
Min ena tränare sitter upp korta stunder om jag ber om det. Det är bra för då vet hon vad man jobbar med. Sen vill jag rida själv. Spelar ingen roll hur duktig hon är om inte jag kan rida det….
Det håller jag absolut med om.
Hade för många år sedan en tränare som jag faktiskt nästan tyckte var ”för” intresserad att rida en av mina hästar.
Så fort jag ens andades om att något kändes problemfyllt i ridningen så ville hen sitta upp och sedan gick det banne mig inte att få personen att hoppa av!
Ärligt talat kändes det som att ridningen mycket skedde för att hen tyckte att hästen var ROLIG att rida vilket förvisso var smickrande men det medförde också att när hen hoppade av så var hästen så trött att det kändes helt meningslöst för mig att sitta upp och försöka få liv i de utmattade musklerna…
Det slutade faktiskt med att jag undvek att nämna om jag någon gång hade något problem för jag ville faktiskt rida själv på mina träningar till slut. Det blev liksom ”för bra”.
Jag har också haft en sån tränare. Visst jag kanske har nytta av den ridningen nån dag efter men jag lärde mig inte att komma dit själv. Nu har vi ett bra upplägg som funkar för mig.
Min tränare rider Hedwig om jag ber henne. Hon gör det väldigt bra också så tar absolut till denna hjälp emellanåt.
Skulle aldrig vilja träna för någon som inte kan sitta upp, C sitter upp och rider då och då, dels för att känna igenom honom och dels för att det är nyttigt för mig att rida ”på hennes ridning” några dagar efter för att riktigt känna hur det ska kännas. För mig är det extremt nyttigt att se henne rida honom och då vet jag dessutom att han blir riktigt och rätt genomriden. Tycker också att det är lättare att träna när jag vet att min tränare verkligen har fått känna på hästen och därför vet mycket mer exakt vad problemen består i.
Som jag ser det finns det två skäl till att tränaren ska sitta upp – att hen ska rida till hästen så ryttaren får en bättre förståelse för hur hästen ska kännas och att tränaren ska få känna hur hästen funkar för att förstå hur den ska ridas och kunna undervisa bättre. Det förra kräver givetvis mer tränarridning än tio minuters uppsittning under en lektion. Inte förrän med Hugo har jag haft en tränare som ridit för att rida till/utbilda hästen åt mig. Däremot har ett par av mina tränare kunnat tänka sig att sitta upp och känna på hästen. Sen håller jag absolut med Prick om grupplektioner. Maken delade en (dyr) lektion för en utländsk gästtränare med en person, som propsade på att tränaren skulle rida hennes häst. Halva lektionen gick…
Vad gäller att tränaren skulle sitta upp på någons häst vid annat än enskild träning så skulle jag inte tycka att det var ok annat än i något extremt undantagsfall.
Det blir ju redan begränsad tränarhjälp när man rider flera stycken (i jämförelse om allt fokus kan ligga på en själv) och att tränaren då dessutom ska lägga tid på att rida någon annans häst = NEJ!
När C rider så kör hon hela passet och så rider jag på den ridningen dagen efter. Red på hennes ridning igår och det är alltid lika häftigt
Ja, bara man är överens om upplägget så funkar både att tränaren rider en stund av passet eller hela lektionen.
Jag har många gånger låtit både X och andra rida hela pass och det har hjälpt mycket bra.
Nu rider ju min tränare honom alltid, men när jag själv rider, så kan han sitta upp lite snabbt för att visa t.ex hur jag behöver göra i ettorna osv.
Min andra tränare sitter upp på S och rider igenom honom ibland och efter det är han en dröm att rida! Jag tror man behöver ta hjälp av de som är duktigare och jag har så stora hästar vilket gör det svårt för mig som är lite mindre
Ja, idag ser jag ingen som helst ”prestigeförlust” i att låta någon som är skickligare vidareutbilda min häst.
När jag var ung var jag lite mer så att jag ville känna att jag gjorde allt själv men nu tar jag all hjälp har jag RÅD MED höll jag på att säga.
Ser ingen anledning att ”slösa tid” i onödan på att traggla på egen hand om någon annan kan hjälpa mig till samma resultat snabbare och skonsammare, framför allt för hästen.
För det tycker jag faktiskt är en aspekt att beakta; att medan den okunnige lär sig och övar så KAN det vara mer eller mindre jobbigare för hästen än om en skicklig person hade hjälpt till. Och sådant kan också slita på hästen- både fysiskt och psykiskt.
Mitt mål är att försöka träna ännu oftare när jag får råd.