ÄNTLIGEN var det dags för träning för X idag men när vi väl kom fram till den anläggning där denna skulle hållas (inte X:s egna) blev jag i ett ögonblick rädd att det kanske inte ens skulle BLI något dressyrande.
Efter att jag hade parkerat och klivit ur bilen märkte jag nästan omgående att Vicke blev som tokig i transporten och detta pga att en häst gick i skrittmaskinen i närheten.
Detta var tydligen så skrämmande (?) att Vicke höll på att välta transporten- han var otroligt uppskärrad och jag insåg att det nog var säkrast att få ut honom illa kvickt- innan han skadade sig och/ eller förstörde något.
Väl ute fortsatte min så vanligtvis beskedliga häst att stimma- han for runt mig och stegrade sig till och med (!) så jag var väldigt tacksam över mitt långa grimskaft och att jag lyckades hålla honom.
Att se ett uppskärrad Vicke skengaloppera bort i fjärran och på en plats där han bara varit en gång tidigare var inte ett scenario jag önskade mig och jag började som sagt fundera på om det ens skulle gå att sitta upp på detta helgalna djur.
Men upp i sadeln kom jag och även om det var lite spänt tills skrittmaskinen hade stannat så hade jag ändå en fin känsla redan från början.
Och om man ska se det från den positiva sidan så bidrog den lilla spändheten till ett väldigt fint självgående och lite extra spänst.
Jag fick rida mycket samlad galopp och trav under hela passet och det blev ett väldigt bra styrketräningspass för Vicke medan jag kunde ”åka med” ovanligt lätt och utan att bli det minsta trött.
När vi var klara tyckte X att vi hade ”slagit nytt rekord” typ (dvs haft vårt bästa pass hittills) så uppenbarligen har vi ändå lyckat med något under våra 3 veckor utan tränare 🙂 .
Jätte, jättekul var det hur som helst!
Hoppas verkligen att helgens väderleksprognos INTE stämmer. Imorgon har man lovat (läs: HOTAT med) regn i princip hela dagen….
