På en dressyrtävling nyligen reflekterade jag över hur olika hästars utrustning kan se ut: även när man tävlar dressyr.
En del ”nöjer sig med” sadel och träns och inget annat på hästen medan andra går till vad som känns som en tveksam ytterlighet för min del, framför allt i lätt klass.
Borde inte hästar klara av att ridas fram inför ett LA-program utan paddar och lindor runt om, boots fram, tjock padd under sadeln, flugluva trots att både framridning och tävling ägde rum i ridhus utan ett spår av några insekter och som lök på laxen; ett headset på ryttaren?
I min värld var kanske sadelpadden måhända det enda som verkligen BEHÖVDES (om sadeln inte ligger optimalt) men frågan är varför allt det andra också användes?
För att det är snyggt och/ eller ”coolt”? För att det ser proffsigare ut?
Eller tävlar vi numera även i lätta klasser på hästar som är så känsliga att de fodrar skydd av all de slag?
Åh vad du är bra! Jag tänker samma sak. Skydd är bara till för om hästen behöver det. Inte annars.
Jag tror folk vill verka proffsiga.
Är det något fel att ha skydd på hästen vid framridningen? För mig känns det självklart under förutsättning att någon kan hjälpa mig att plocka av innan start.
FEL vill jag verkligen inte säga att det är men jag kan undra om det verkligen BEHÖVS tjocka paddar, lindor runt om och boots fram och ibland också bak för att rida fram till en lätt klass?
Borde inte en dressyrhäst vara i sådan balans att den kan utföra de enklaste rörelserna utan alla dessa skydd?
Som motargument kan man absolut hävda ”better safe than sorry” osv men ibland måste man kanske dra en gräns för hur mycket man ska/ bör skydda en häst….
För att nu kanske totalt motsäga mig själv så har jag frambensskydd och boots på Vicke i hagen.
Men bootsen ”måste” jag ha pga inte så bra hovar som skadas MKT om framskorna trampas av (har hänt flera gånger) och skydden började jag använda efter att Vicke blivit halt i skritt (!!!) när han slog det ena frambenet mot det andra när jag var ute och red. Sedan dess är det alltså skydd på i hagen eftersom han där kan fara omkring väldigt okontrollerat vilket han aldrig gör när han rids.
Sånt där kanske man får avgöra från häst till häst. En del yngre hästar är ju väldigt rörliga och kanske lätt slår på sig. Men det borde rimligtvis räcka med bra skydd. Lindor på tävling är jag lite tveksam till rent ur säkerhetssynpunkt. Alltså att stå o linda av på tävlingsplats känns sådär.
Själv har jag vita skydd runt om, dels för att jag alltid rider med skydd men också för att jag tycker det ser snyggt och fräscht ut. 🙂 Padd har jag inte eftersom det inte behövs. Om min tränare är med någon gång så vore det suveränt med headset men det har vi inte. Det är mer att jag stannar till vid henne för att få lite tips om jag känner att jag behöver. Oftast vill jag dock sköta min framridning själv.
Jag har strykkappor om hästen riskerar slå på sig och vill ju undvika det så långt det går innan start. Flughuvor tycker jag är snyggt när de matchar schabraket, gäller kanske mer på hopptävlingar där det är mer färg.
Ser inget fel i att man vill ha ”det bästa” till sin häst och om det nu är allehanda skydd, huvor och annat.. so what? Om man vill vara snygg/se cool ut, ja, det stör inte mig något alls.
Detta med headset tycker jag är utmärkt! Vem (förutom eleven) vill sitta och lyssna på gapiga tränare som håller lektion på framridningen?
Fast jag funderar sällan/aldrig på hur andra är klädda eller vilken utrustning de har på hästen, tycker viktigare att ha fokus på min egen ritt.
Jag ägnar inte heller framridningen åt att studera andras outfits.
Det kan jag göra om jag tittar på ritter/ framridning som åskådare.
Klart man vill se cool och snygg ut och ha de ratta prylarna OCH rida bra, och for de av oss som ar shopaholics och markesslavar sa ar det ju kul att handla grejor och ha pa sig dem sen. Men visst tycker jag det ser litet fanigt ut nar en nyborjare som rider en lurvig cob och ska gora en prova-pa-tre-milare har alla proffsgrejor och pulsmatare och fargkoordinerat allt ner till minsta lilla hink och svamp. Sen ser man Potato Richardson, amerikanen som ar 72 ar och just vann the Tevis Cup haromdagen och red sina 160 km i en gammal Stubben-sadel med ett enkelt bettlost trans…
Jag är nojjig och skyddar nog hellre lite för mkt än för lite, har t ex varit med om att hästen blivit skrämd och halkat när jag ledde hem den efter ridning. Gled ordentligt med baken och ”satte sig”. När jag kom hem så hade ena bakskyddet en stor reva på insidan. Troligtvis har hon sparkat sig själv. Med tanke på hur benskyddet såg ut (fick slänga det) så är jag glad att det var skyddet som tog den smällen. Har hänt att jag blivit avkastad och hästen kommit lös och sprungit hem, med trasig benskydd istället för trasiga ben. Man kan inte skydda mot allt och rider man ett vanligt pass/framridning där inget händer så behövs ju inte skydd osv men när det händer ngt så är man glad att man hade dem. Men visst så tror jag att det handlar om att ”klä upp sig” och verka proffsig på tävling för många. För mig handlar det om att skydda det man kan om olyckan är framme….
Jag förstår och håller med dig i hur du tänker.
Min förra häst Kreon fick ett mycket otäckt sår på en bakkota när han kom lös under ett tömkörningspass ute (han skenade på asfalt och gick omkull).
Eftersom jag bara skulle skritta hade jag inga benskydd- med dessa hade han troligen inte fått såret.
Så visst är det viktigt att försöka förebygga de skador man kan…men att just madrassera in hästen när man rider fram till en lätt dressyrklass känns lite overkill, liksom att ha flugmössa i ridhus….
Jo det får ju vara inom rimlighetens gränser så att säga. Flughuva i ridhus osv känns lite ”overkill” och mest för syns skull. Man får ju också väga riskerna mot varandra. Har alltid transportskydd t ex men vet hästar som bara sparkar och är jätteirriterade på dem och då får man ju fundera på vad som är störst risk, att hästen skadar sig för att den hoppar runt för att den är sur på skydden eller för att den trampar sig eller man kör av vägen? Sen finns det gott om innegrejor som man kan ifrågasätta nyttan med t ex dessa höga paddar som många har nu, som går ner för kotan och upp över leden. Hur mkt extra skydd och stöd ger den där långa padden egentligen? Men det är inne att ha det så då hakar många på utan att det egentligen gör så stor skillnad. Jag kör på ordentliga skydd och vanliga lindor och paddar.
Ha ha ha…ja, de långa paddarna tycker jag är skrattretande- en ren modegrej.
Varför skulle hästar helt plötsligt behöva dessa fula ”skydd”?
Jag har ofta funderat över samma. Folk måste få slag när de ser mig anlända till tävling, transporterar med sadel och utan några skydd på benen, bara att tränsa och sitta upp när jag kommer fram 🙂 Däremot har jag fårskinn under sadel och på sadelgjord, men det är inte för att jag vill utan för att jag måste för hästens känslighet. Gissar att det är samma sak för vissa hästar med benskydd, men långt, långt ifrån alla. Sen och andra sidan om folk tycker det är roligt att mixtra med skydd och lindor precis innan de ska in på banan så stör det inte mig. Det som däremot stör mig är de som har tränare med sig till framridningen som inte är alls diskreta utan tror de kan hålla en regelrätt träning och att alla andra ska flytta på sig. Jag kan inte förstå varför man har tränare med sig på lätta klasser? Den framridningen borde man väl klara själv?
Tycker att skydd är ok men att hålla på med paddor och lindor är en säkerhetsrisk!
Även om jag inte har tänkt på lindor som just en säkerhetsrisk så är det faktiskt just vad de är.
Och jag kan ibland uppleva att medhjälpare som går in mitt på en framridning (dvs om de inte ställer sig i något hörn) kan vara i vägen. Och de är inte alltid så uppmärksamma där de går med all möjlig utrustning i famnen…
Jag har flugluva enbart för att jag tycker det är snyggt, och endast i maraton.
Tänker också på ditt balans-argument. Är det några hästar som inte går i balans så är det väl ofta Lättklasshästar.