Idag har Vicke och jag avverkat ännu en bra träning hos X som åter delade ut en guldstjärna till min fyrfoting som han tycker utvecklas åt rätt håll.
Den träning som vi ägnar oss åt nu är ju i mångt en styrketräning mer än något annat och då måste jag acceptera att det ibland känns lite ”långsamt och lamt” och inte frestas att försöka rida snabbare ur detta.
Det är som när man gör sit-ups tex.
I ju snabbare takt man gör dom desto fler orkar man men det är ju när man gör dom verkligen låååångsamt som man får den rätta effekten.
Idag blev det också några riktigt fina byten, även åt det svåra hållet vilket gladde mig extra mycket.
Det enda som egentligen störde var den mängd av ”millimetrar” (trips) som flög omkring, landade i mitt ansikte med jämna mellanrum och gjorde att jag var tvungen att klia mig hela tiden. Väldigt irriterande kryp får jag säga men har man inte större bekymmer än så när man rider så ska man nog inte gnälla.
