Har de senaste åren noterat att allt fler skriver tex ”är med älskling och handlar”, ”älskling fick detta i present” osv…
Vad är det med detta älskling i stället för ÄLSKLINGEN?!?!?!
För mig låter det i alla fall helknäppt….
Posted
Har de senaste åren noterat att allt fler skriver tex ”är med älskling och handlar”, ”älskling fick detta i present” osv…
Vad är det med detta älskling i stället för ÄLSKLINGEN?!?!?!
För mig låter det i alla fall helknäppt….
Håller med! Det finns fullt av kommentarer där man utelämnar ändelser, rätt störigt tycker denna språkpolisen!
Men det är väl en förkortning av ”min älskling”? Så tänker jag.
Jag tycker man kan se en ökad lekfullhet med och minskad respekt för (det skrivna) språket – kanske för att det är möjligt för så många fler att uttrycka sig inför en stor publik? Resultatet hamnar på hela skalan från fyndigt, roligt, finurligt och genialt till platt, töntigt eller obegripligt. Men så är det ju med kreativitet – och generellt sett tycker jag att kreativitet är positivt.
Instämmer…så länge man till 100 % även kan skriva korrekt- ”där det sig bör”.
Jag kan tycka att det är sorgligt när folk knappt kan stava till de enklaste orden osv.
Finns för övrigt en smårolig hästblogg med inblickar ur ett ganska känt dressyrstall i Sverige där skribenten skriver såååå otroligt illa att det är flera felstavningar i varje mening.
Spelar kanske ingen roll i en blogg men i ett yrkesliv KAN det bli kämpigt.
När jag läser sånt på tex Facebook så undrar jag mer varför man måste informera alla om det.
Ha ha…ja, det kan man ju undra….
Jag tror man väljer att likna det med ett namn, ”ute och rider med Vicke” eller ”ute och rider med hästen”?
Att man kallar sin partner ”älskling” inte att partnern är ”en älskling”?
Det jag mest reagerar på är att ”man” har börjat skriva så de senaste åren. Ordet älskling är ju långt ifrån nytt och inte heller hur man använder det i sak liksom?
Och eftersom man inte säger/ skriver ”ute och rider med häst” borde man inte heller skriva ”ute och rider med älskling” ?!?!?
Ojdå, vilken bakåtsträvare 🙂 du är (=ironiskt)! Jag har så länge irriterat mig på slarviga uttryck och felskrivningar så jag orkar inte längre (det har gått tillräckligt många år sen språkstudierna). Och felen finns inte bara i tonårsbloggar utan också i dagstidningar! Vi får väl acceptera att språket, skrivstilen, grammatikens användning förändras. Men jo, jag håller med om att det är irriterande. Samtidigt önskar jag bara att jag inte själv skulle falla i det största diket, man blir ju som man umgås, och när man läser en massa slarvskrivna bloggar så… Lite som med skrivstilen. Jag får ge mig. Den ska inte läras ut längre i skolan. Så om tio-femton år är det ingen som vet vad jag skriver på mitt vykort från semesterorten :)! Ha det gott!