Måste man hålla med om allt?

Jag, som gärna läser mycket slås ibland av ett intressant fenomen bland bloggare; så fort ”man” fäller en negativ kommentar eller bara dristar sig till att ifrågasätta något får man ett surt ”men du behöver inte läsa om du inte vill” eller något liknande till svar?

Läste nyligen en väldigt nyanserad och vettig kommentar på en hästblogg som fick just det svaret och jag fattar liksom inte:

Måste man vara medlem i klubben för inbördes beundran, svälja precis ALLT som står i en blogg och inte ifrågasätta något för att få läsa den?

Nä..så klart får man ju läsa vad man vill…det kan man inte stoppas ifrån så vida inte bloggen blir lösenordsskyddad men jag tycker att det är en så tråkig inställning.

Framför allt unga människor verkar inte tåla ens ett uns kritik eller ifrågasättande utan att genast vända taggarna utåt och jag kan ju bara undra vad detta beror på?

Får man inte lära sig att ta kritik idag eller att bli ifrågasatt?

Sedan förstår jag visst att det kan kännas trist om man blir attackerad på ett otrevligt sätt eller gång på gång måste ”försvara” samma sak till leda men att man inte ska få skriva något som inte faller bloggägaren på läppen utan att genast i princip bli ombedd att sluta att läsa…det känns ju bara hur fjantigt som helst?

Och själv skulle jag inte läsa/ följa tex en blogg som i ALLT strider mot vad jag tror på och som bara liksom gjorde mig sur eller irriterad men därifrån till att känna att ”nej, jag måste tycka 100 % lika som bloggägaren i ALLT- annars vill jag inte läsa”- så känner i alla fall inte jag och högst troligt inte mina egna bloggläsare av kommentarerna att döma.

Och jag tycker ju att det är bra när det blir lite diskussioner; det är väl dom som förhoppningsvis får en att tänka till och kanske, eller inte, ändra ståndpunkt i olika frågor?

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Maria

    Har exakt samma erfarenhet som dig. Kritik eller en frågan kan mötas med mycket tråkiga svar. Verkar många unga hästbloggar består av unga tjejer som har fått det mesta i livet serverat på silverfat och gud nåde den som inte är av samma uppfattning. Har också märkt att på många bloggar är det mycket viktigt att poängtera att man minsann har jobbat hårt för det man har. Allt de sen precis blivit myndiga och omöjligen kan ha tjänat ihop alla pengar själv(till häst, hästlastbil, dyr märkesutrustning) är något man absolut inte vill kännas vid. Det är minsann jättejobbigt att rida en häst och samtidigt jobba halvtid…..suck!

    Svara
    • M

      Fast vänder man på det: varför är det så vanligt att unga tjejer alltid poängterar att de har jobbat hårt (vilket är en subjektiv bedömning vad hårt jobb egentligen innebär)?

      För min egen del har jag alltid fått höra diverse gliringar och syrliga kommentarer från dressyrtanter på 50+ och ner till barn/ungdomar i min egen ålder. Och varför får man det?

      Svara
      • Birgitta

        I Sverige är det fult att prata om pengar vilket jag personligen tycker är fjantigt, har aldrig förstått detta hemlighetsmakeri.

        Dessutom kanske andra lättare kunde finna vägar att tjäna mer pengar om man talade öppet om detta.

        Det är också fult att leva på andra (föräldrar, sambo, make) eller av ett arv medan det anses finare att ha fått slita hårt för sina pengar.

        Av ovan anledning tror jag att en del hästpersoner känner att de liksom ”måste” betona hur mycket de arbetar/ sliter/ kämpar för att försöka tona ner och flytta fokus från det faktum att de ÄVEN till stor del (eller helt) försörjs av någon annan.

        Har man tex 2 hästar på dyr anläggning, tränar och tävlar, har den finaste utrustningen osv behöver man inte vara atomforskare för att begripa att detta inte kan finansieras genom något litet ströjobb några timmar i veckan…för att ta ett exempel… (mer i ett separat inlägg inom kort).

        Svara
  2. Sandra

    Jag håller med dig. Lämnade en kommentar på bloggen som skrev om storleken på ridbyxorna, ifrågasatte bloggarens åsikt. Hon skriver ju sig varm om att tjejer ska stå upp och vara snälla mot varandra, tyckte det rimmade illa med storlekshetsen. Men då tar bloggaren bort kommentaren, jag tyckte det var ett fegt beteende då det inte på något vis var elakt – bara ifrågasättande.

    Sen märker jag även att bloggarna mestadels bara bemödar sig svara på smicker eller de som verkligen kommer med påhopp. De personerna som kommenterar sakligt och vill föra en vuxen diskussion får aldrig någon respons, möjligtvis att de har läst inlägget heeeelt fel.

    Det som jag framför allt gillar med din blogg är att den är ärlig och man får verkligen komma med åsikter av alla dess slag, det blir så intressanta diskussioner i kommentarsfältet! 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Det är nog så att man har tex en blogg av olika anledningar. Och det är säkert en bidragande orsak till varför vissa bloggare väljer att radera kommentarer, att bara svara på vissa eller svara på mer eller mindre allt.

      Och som läsare äger man inte frågan; den som bloggar väljer ju själv hur den vill göra även om man kan tycka att det är skittrist att tex inte få svar på en fråga man undrar över.

      En del bloggare vill nog bara ”visa upp sig” och sola sig i beundrande kommentarer medan jag tex gillar diskussioner kring allt möjligt som har med hästar att göra.

      Och många gånger BLIR det väldigt intressanta kommentarer på min blogg och sådant som i alla fall jag kan ta med mig och lära mig av.

      Även om det är smickrande och roligt om 100 läsare hade skrivit att ”Vicke är skitfin” så VET jag ju detta redan- det är i min värld ganska naturligt att man tycker så om sin egen häst och det var väl därför man köpte den och väljer att behålla den.

      Och även om 100 läsare hade skrivit ”du borde sälja din hemska häst” så skulle detta inte heller ha någon större betydelse för mig eftersom jag mycket mer lyssnar på människor som sett oss som ekipage IRL och som jag vet är kunniga och vet vad de talar om än vilt främmande personer på nätet.

      Så för mig personligen är bloggen mest ett sätt att delta i intressanta diskussioner och inte så mycket att bli smekt medhårs och få höra att allt jag tycker och tänker är såååå bra ha ha ha.

      Svara
  3. Frida

    Hur man reagerar på åsikter från läsare beror nog en del på hur dessa åsikter formuleras. På din blogg skrivs det och diskuteras på ett moget sätt och då blir det roligt och intressant. På många andra, ffa yngres bloggar, är tonen i många kommentarer betydligt tråkigare. Man är ”läktarryttare” och inte alls intresserad av att skapa en diskussion utan bara framföra kritik, anmärka på vad man själv anser vara fel ridning och trycka ner. Detta är för mig typiskt en viss åldersgrupp ( inte alla i den åldern) och det är nog överhängande den gruppen som läser många av dessa bloggar. Om ngn då framför en åsikt på ett schysst sätt så har man kanske som yngre svårt att ta det till sig och skilja på det då man så många gånger fått utstå en hel del skit. Det är t ex för mig helt obegripligt och ointressant att läsa kommentar efter kommentar om ngns sits, hästens form osv där det bara går ut på att visa sig själv duktig och trycka ned den som bloggar. De intressanta kommentarerna som kunde leda till en diskussion försvinner bland alla dessa anonyma experter. Sen är väl de flesta yngre människor mer känsliga för kritik än en äldre? Jag var det i alla fall. Jag gillar att läsa andras åsikter om det framförs på ett sakligt sätt och man inte kritiserar någon enskild person då det oftast bara blir påhopp.

    Svara
    • Birgitta

      Jo, om man ska generalisera så är man nog mer känslig för kritik ju yngre man är.

      Med stigande ålder kommer förhoppningsvis en annan självsäkerhet och man bryr sig inte heller lika mycket om vad vilt främmande människor anser om en.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>