Ni som har eller har haft häst samtidigt som ni varit i ett förhållande: skulle ni säga att hästen har påverkat er människo-relation positivt, negativt eller inte alls?
Har ni kanske lagt hästeriet på hyllan eller minskat ner på tiden med hästar rejält pga er partner?
Tjafsas det om tiden hästen tar och vad den kostar?
Och har ni rent av valt att säga bye-bye till er partner pga hästen?
För egen del skulle jag hyckla om jag påstod att mitt dyra och tidskrävande intresse inte har påverkat mina förhållanden även om mycket har mildrats genom att jag dels varit väldigt tydlig med hur mycket tid det tar redan från början och dels alltid har haft skild ekonomi från min partner, dvs betalat alla hästkostnader själv.
Men givetvis hade jag haft mer pengar till gemensamma aktiviteter utan hästen och tex kunnat resa iväg mycket lättare.
Men hur ser det ut för er del? Berätta!
Hästandet har alltid inneburit problem… dock kanske mindre såna som gnäll på hur mkt tid det tar och hur opålitlig tidssättningen är. Pengarna har aldrig varit ett problem, det är MINA pengar. Min sambo sist hade nog varit ännu mer delaktig om han hade fått, om vi hittat lämplig häst till honom osv, han var glatt med i stall, på träning och tävling när han hade möjlighet (på egen begäran oftast, jag frågade sällan pga ville att det skulle komma från honom), men även han kunde gnälla på tiden ibland.
Jag tror det gäller att vara tydlig från början, eller iaf inte falla i fällan att dra ner på hästandet i början pga rosa fluff.
Jag håller med.
Har sett hur en del dragit ner på hästtiden rejält i början; dels för att inte ”avskräcka” partnern och dels för att man faktiskt VELAT spendera mer tid med denne just då än med hästen men det tror jag inte är ett bra koncept.
Det är lika bra att veta förutsättningarna direkt enligt mig.
Har aldrig haft problem och har alltid varit klar fran borjan med vem jag ar och vad jag gor. Det ar liksom inget att diskutera. Jag tror inte nagon som ar allvarligt intresserad av mig har kant sig lurad: de har vetat fran borjan att min hobby ar det jag gor pa fritiden och forhallanden passar ju in kring det. Min man som jag varit med i 14 ar nu, har en egen tidskravande dyr hobby (flyg och segelflyg). Vi haller varandra inte pa kort koppel utan han far aka och flyga hur mkt han vill och jag far rida och tavla sa mkt jag vill. Pengar har jag aldrig tjafsat om heller, har alltid betalat allt sjalv med egna pengar. Fast nu har det gradvis blivit att vi betalar storre grejor ur gemensam pott da alla pengarna iaf kommer fran den egna firman (vi har egna pengar ocksa, men om jag t.ex. har en stor vet.rakning eller koper en ny hast, eller koper ho for vintern, sana dar stora summor, sa betalar jag det ur gemensamma kontot, medans om jag koper smasaker sa betalar jag med mina ’fickpengar’). Min man vet att hastar och ridning ar jag, och han vill att jag ska vara nojd, precis som jag vill att han ska vara nojd. Han har sjalv dragit ner pa flygningen och nastan slutat, med en tidigare partner, och var inte lycklig, sa det ar nagot vi diskuterade redan fran borjan.
Daremot tog jag en rejal paus fran ridning och holl pa med hastarna mycket mindre intensivt nar min dotter var liten, vilket var sjalvvalt, aven om jag vantrivdes, men kunde inte kombinera mammandet med tavlande pa ett bra satt. Nu rider dottern, sa nu okar vi pa med hastar, ponnyer, ridning, tavling osv. Mannen 100% med pa noterna.
Sa min erfarenhet ar noll problem och noll diskussioner, och vi brakar aldrig nagonsin om pengar , vare sig det galler hobbyer eller annat forresten.