Då och då överfalls jag av tankar på att låta Vicke gå med någon annan häst i hagen.
”Tack och lov” har dessa funderingar hittills infallit i typ precis samma ögonblick som andra omständigheter genast har fått mig på andra tankar; som härom dagen tex.
Det ni ser på bilden ovan är ett bett mot Vickes strupe och detta är andra gången samma häst biter honom; en häst jag dessförinnan varit lite sugen på att släppa ihop honom med.
Nu har dessa 2 ganska små bett (båda mot strupen intressant nog?) inte orsakat någon större skada men det får mig ändå att avstå från ihopsläpp; nästa sår/ spark kanske inte blir lika harmlös?
Att ha hästar gående tillsammans är enligt mig en klart kalkylerad RISK och något man bör ta ställning till om man vill ”utsätta” sin häst för eller inte.
För nej, jag tycker som ni förstår definitivt inte att det alltid är bäst att ha hästar tillsammans; det beror på så många olika omständigheter.
Hästar är flockdjur ja och i 99 fall av 100 går det alldeles utmärkt att ha två eller flera hästar i samma hage men som sagt; förutsättningarna ska vara de rätta.
I tex vårt stall med små grushagar där hästarna står utan mat anser jag att olycksrisken är för stor.
Ju större yta och mat som sysselsätter hästarna desto ”säkrare” känns det för mig men så klart finns det massor av undantag.
Jag har själv valt att ibland ha mina hästar med andra (2 i samma hage, aldrig fler) och ibland inte.
Hade 2 stallkamrater på ridskolan vars hästar hade gått tillsammans hur länge som helst då de en dag stod helt bitna och sparkade båda två- ingen vet varför (inga vittnen).
Till Archie provade jag flera olika hästar som sällskap- hans ”problem” var att han förvisso var supersnäll men ville ”valla” den andra hästen vilket alla hästar förr eller senare tröttnade på och började sparka bakut mot.
Bäst gick det med d-ponnyn Birk som dels hade ett tålamod av aldrig skådat slag och dels ”lyfte” bakbenen typ 50 centimeter från marken när han väl sparkade bakut.
Men Vicke får fortsätta att gå ensam…som det känns idag i alla fall…
Fast det är en kalkylerad RISK för dig, inte för hästen. Jag lovar att hästar är så enkla djur att de alltid skulle föredra sällskap och risk för tjuvnyp eller en spark, men att vi inte gillar skador som påverkar vår möjlighet att rida dem 😉
Ja, för mig är det en kalkylerad risk och det är det som är det viktigaste; det är trots allt jag som har en häst och inte motsatsen höll jag på att säga.
Och hästen har jag för att NYTTJA den (läs: rida på den) varför det är ganska självklart att jag i görligaste mån vill undvika sådant som kan förhindra det.
Sedan vill jag ”så klart” även ge min häst ett så bra liv som möjligt men som jag har berättat flera gånger förut så anser jag personligen inte att just hagvistelse ihop med andra är varken det allena saliggörande eller ens alltid det bästa.
Jag brukar som exempel berätta om en bekant som hade sin häst i ett större inackorderingsstall där hästarna gick ihop minst 3-4 stycken i stora BRA hagar.
Trots detta var det ingen ände på just bekantens hästs (hagrelaterad)skador och jag frågade till slut om hon ville vara en ”ledande eller en RIDANDE hästägare” då hon i min värld mest ledde omkring på sin skadade häst.
Jag menar inte att just denna häst är representativ för hur det är att ha hästar ihop men det är trots allt ett exempel på hur det KAN bli, ffa i inackorderingsstall där hästarna byts ut med ojämna mellanrum.
Har man ett eget stall med bara sina egna hästar anser jag att risken är mycket mindre att det händer skador i hagen.
Skulle just saga det – har man egna hastar hemma och kan gora som man vill, DA tycker jag det ar konstigt om de maste ga ensamma. Pa inackorderingsstall ar det ju helt klart beroende av hur individerna ar, vilka de kan fa ga med, hur stabil (eller inte) flocken ar, vad som finns att gora i hagen, hur mycket utrymme de har, hur ofta och lange de far ga ut etc etc.
Jag ar totalt FOR sallskap i hagen, men kan se hur folk resonerar som inte vagar ha dyra skuttiga dressyrhasten i sallskap pa liten grusruta. Jag skulle inte ha min hast pa grusruta om det inte var nodvandigt, men OM jag hade det sa skulle jag tanka bade en och flera ganger innan jag slappte in mer an en hast i rutan…
Sen skulle jag saga att visst, manga dressyrhastar eller kanske tavlingshastar allmant, far inte ga ut sa himla mycket i hage och ofta inte i sallskap MEN jag tycker inte att en hast som rids och har ett ordentligt varierat liv men far ga i grusruta ensam, behover ’lida’ sa varst mycket mer an en hast som sallan rids eller ’underhalls’ pa annat satt, men far ga ute i sallskap. Huvudsaken ar att hasten har att gora och erbjuds variation. Manga bloggar visar klart att hasten som gar ensam i trakig platt ruta har ett mycket ’roligare’ liv an manga andra hastar, och att bristen pa hagsallskap ser ut att vagas upp till stor grad av att de far oerhort mycket uppmarksamhet och motion av sin agare.
Sjalv har jag hastarna hemma och i grupp, ute for det mesta, sa flocken ar stabil och darfor inget problem.
Det är ju jättesvårt att veta vad hästar föredrar och känner till 100 % men jag vill ändå tro som du; att en del hästar kan stimuleras minst lika mycket/ bra genom andra aktiviteter än just hagsällskap.
Men kanske läser jag in mänskligt beteende och tankar i mitt resonemang?
Jag vet ju små stall med 2-3 hästar där det förutom när ägaren är där råder total stillhet och ibland också halvmörker många timmar om dygnet och det känns för mig inte så ”stimulerande” som tex livet och rörelsen på en ridskola där det, på gott och ont, händer lite allt möjligt stora delar av dygnet.
Och vissa hästar tycks gilla denna rörelse medan andra kan bli stressade….
Mina egna hästar verkade alltid 100 % tillfreds på ridskolan men jag kan ju innerst inne inte veta hur de kände sig så klart.
Precis – nar INGENTING hander ar det ju liksom inte mycket stimulans. Jag valde nar jag var pa semester i somras att satta hasten pa ett litet inackorderingsstall med liv & rorelse, skrittmaskin (fick inte han ga i, pga skada, men stod bredvid och tittade fornojt pa de andra hastarna som gick runt, haha) och folk som kom och gick, just for att nar jag ar bortrest ar det noll underhallning forutom den timmen hastvakten ar dar, och nar han blir riden – resten av tiden har han visserligen stor hage samt sallskap, men anda ingenting mer, och verkar inte helt nojd. Ponnyn var hos en kompis, fast han ar 20 ar aldre sa han ar mindre beroende av ’underhallning’ liksom.
Men som sagt är det jättesvår att veta; kanske din häst hade varit lika nöjd att stanna hemma och bara gå i sin hage och kanske hade han inte alls den ”behållning” av miljöombytet som du önskade och trodde att han fick?
Vi människor ser ju miljöombyte som stimulans men kanske alla hästar föredrar sin egna hage mest av allt? Ja, inte vet jag….
Får man till det med bra sällskap är risken liten att något allvarligt händer. Lite småsår kan det bli men jag har bara en gång varit med om någon rejälare spark. Så jag anser att risken är försumbar. Sen är det ju som du säger alltid värre i små grushagar utan gräs, men så hade jag aldrig haft häst oavsett 🙂
Jag föredrar absolut att hästarna har sällskap i hagen, och försöker alltid lösa det så – men just nu funkar inte det för oss hela tiden. Vi har en hingst, två valacker och ett sto. För det mesta har vi en valack ihop med stoet och en med hingsten, men när stoet brunstar får hon gå ensam eftersom det finns risk att valacken betäcker. Men det handlar alltså om sådär 5-7 dagar per månad under vår-sommar-höst.(stoet är för övrigt den som verkar tycka att det är mest ok att gå ensam, men även hon blir glad när hon får sällskap igen) I killarnas hage kan det vara lite tuffa tag, och det går åt en del täcken. Men det handlar ju aldrig om att de skadar varandra på riktigt. Så om jag hade haft möjlighet att ha könsfördelade hagar men ändå alltid sällskap hade jag absolut haft det, och när det inte funkar har jag valt en lösning där de iaf har sällskap så mycket av tiden som möjligt.
Inte helt ovanligt att just dressyrhästar inte får vara ”hästar” 😉 Håller med Minstral – ”så hade jag aldrig haft häst oavsett” och JohannaB – ”risk för dig”. Min häst går tillsammans med 6 andra hästar.
I dessa, ständigt återkommande hagdiskussioner, noterar jag som alltid att vi har så olika förutsättningar och svarar och agerar därefter.
Johanna har, enligt en Malmö-bos mått mätt kunnat köpa sin gård mycket billigare än om den låg här och med en massa mark därtill. Hon har bara sina 2 hästar där och behöver inte ta hänsyn till varken andra hästar eller hästägare.
Minstral; har också egen gård och flera stora fina hagar. Bestämmer också själv hur hon vill ha det med hästarna i sitt stall.
Jag har häst i en region där hagmark är en bristvara och gårdar kostar ganska många miljoner.
Jag ”måste” således stå inackorderad och kan inte styra vilka hästar som flyttar in och ut där, dvs jag vågar inte släppa ihop Vicke med andras hästar.
Hade jag haft egen gård med en snäll häst till jag säkerligen släppt ihop Vicke med denna men som sagt; så ser det inte ut.
Vicke kan nosa på andra hästar över sin hage (det vittnar väl bettet på bilden om, om inte annat) och ärligt talat tror jag att det räcker för att han ska vara nöjd. Han hade kanske/ möjligen/ troligen/ säkerligen varit ÄNNU MER NÖJD om han hade haft en häst inne i sin egen hage men för mig räcker det så här just nu. Han ger ett mycket harmoniskt och tillfreds intryck och det är good enough för mig.
En fundering över potentiella skaderisker bara – jag tycker den känns större när hästarna kan hälsa på varandra med staket emellan än när de går i samma hage? Det är klart att om en häst är väldigt aggressiv mot en annan och de går i en så liten hage att den andra inte kommer undan så är det ju bättre att den har en egen hage – men annars tycker jag att staketet emellan känns som en större fara än hästarna i sig? Det är ju lätt att det far upp ett framben när de hälsar. Och ja – jag har andra förutsättningar än du, men det är inte det som jag funderar över, utan just hur den potentiella skaderisken förhåller sig mellan olika hagsystem?
Tycker som du Kajsa, och har faktiskt haft en inte sa kul skada pa en hast som skulle ’leka’ (eller vad han holl pa med) med andra hastar pa andra sidan staketet, trots att han faktiskt hade sallskap i sin egen hage (som var stor och full med gras forresten, tror de alla var ute dygnet runt just da, minns inte riktigt). Att sta och tjafsa over staket (eller som du skrivit, Birgitta, sta och dra av grimmor!) tycker jag inte om nar de gor, da skulle jag satta in ett elstaket till sa det var nan meter mellan. Fast det ar val taskigt ocksa i och for sig.
Men problemet for manga pa dessa tavlingsstall dar grusrutorna ar vanligast, tycker jag ar att hastarna ar full av energi, gar inte ute hage sa himla mycket (Birgittas hast kommer val in typ kl 14?), ar ofta pigga tavlingshastar (inte nan liten lugn cob, typ) i god form, och sa ar det val en del omsattning pa hastarna sa flocken ar inte helt stabil.
Nu får jag hoppas att jag inte får äta upp mina egna ord men jag kan inte minnas när hästar varken på ridskolan eller på nuvarande anläggning skadade varandra ”över” hagarna även om de har kunnat nå varandra.
Visst…smärre bett (som Vickes på halsen eller någon reva i täcket) men inget allvarligare än så.
Jag förstår inte heller vad det eventuella priset på Johannas gård har med diskussionen att göra. Som du säger har vi alla olika förutsättningar – som vi själva valt/arbetat för/whatever. Jag bor i samma område som du, arbetar i samma stad som du och har valt en lösning som vi tycker passar oss – precis som du valt den lösning som du tycker passar dig. Vi har för övrigt våra hästar på Sveriges troligtvis dyraste jordbruksmark – både egen och arrenderad.
Det har med diskussionen att göra så till vida att man i Norrland kan köpa en gård med mycket mark och därmed stora hagar även utan någon jätteinkomst eller 2 inkomster.
Om jag bodde i vissa delar av Norrland kunde jag köpa en egen gård även som ensamstående på min inkomst- det kan jag inte i Malmö.
Och med egen gård har man helt andra möjligheter att ordna sitt hagarrangemang på det sätt man själv finner bäst och lämpligast.
Fast jag har haft häst inackorderad i 20 av de 24 år jag har ägt häst 😉 ibland med kort resavstånd, ibland längre, så min åsikt kommer inte av att jag sedan fyra år lyckades köpa en gård som jag tycker ger mig ultimata förutsättningar för gott hästliv utan jag hade hästarna med sällskap även innan.
Oavsett, jag tycker det finns flera aspekter och möjligheter och t ex en häst i sjukhage kan ju inte ha sällskap, men att vi har hästar i stall med mindre bra hagar, väljer att ha dem utan sällskap eller med kort hagvistelse är val vi gör för vår skull. Och så länge man står för det tycker jag det är helt okej, jag vänder mig mot att man säger att det är för HÄSTENS skull eftersom jag tror att det sprider den okunskapen till orutinerade läsare som sedan tror att det är så,
Mina hästar har i stort sett alltid gått tillsammans oavsett om det stått hemma i mitt stall eller inackorderade. Under de dryga 20 år jag har haft egna hästar har jag haft två allvarliga (peppar, peppar) skador i hagen skapat av varandra och då har det varit olika typer av hästar som gått tillsammans. Hästarna har gått både i stora hagar och små hagar med och utan mat.
Jobbar ju även med hästar och vi har runt 50-60 hästar som är våra och ett tiotal inackorderade. I stort sett alla går två och två vintertid, och i flock sommartid och våra sparkskador är väldigt få, betydligt färre än ridskador, kolik och fång. Så risken för att hästar skadar sig i hagen är riktigt små anser jag och oftast ägaren som är för rädd om sin häst.
Vi är till på köpet väldigt okomplicerade när vi släpper ihop nya, bara rakt ut i hagen utan skydd eller nånting och tittar nån minut att de inte dödar varandra vilket aldrig händer och sen brukar det vara lugnt. Och valacker är alltid okomplicerade att släppa ihop, stona däremot kan bitcha not varandra med då i vår lösdrift.
Jag har alltid tyckt att hästar ska få ha sällskap, och haft dem så tills jag kom till nuvarande anläggning där de ville ha hästarna i stoflock, blandad ålder. Så efter en vintersäsong med dels åtta förstörda täcken och fyra mer eller mindre allvarliga spark- och bitskador sa jag nej till fortsatt sällskap och nu går hon ensam. Hon har fyra andra hästar tätt inpå och tycks inte bry sig alls. Tråkigt, absolut, men hon är skadad tillräckligt mycket ändå för att jag ska vilja riskera henne mer. Och det är visst en risk för henne, en spark mådde hon väldigt dåligt av då den satt så hon hade ont av den en längre tid. Och ännu mer risk för mig som verkligen inte vill betala 8 000/månad eller mer, för att ha en häst som jag inte kan rida.
Förstår dig till 100 %.
Och har man som du haft en häst med en hov i graven om uttrycket ursäktas och en konvalescens på otroligt många månader är man kanske ännu mer ”obenägen” att riskera ytterligare skador….
Exakt så. Hon lever redan på ”lånad tid” även om allt är bra just nu, eller på övertid kanske man ska säga och jag har INTE lagt ner all denna tid och pengar på henne för att hon ska bli skadad av något jag KAN förhindra.
Nja! Jag köper inte att det inte finns bra stall i närheten av Malmö. Det finns men man får anstränga sig. Jag läser snarare att det är din egna bekvämlighet som kommer först. Du vill ha stallet nära hemmet osv. Detta är ju i allra högsta grad en prioriteringsfråga som man själv avgör. För min del är det otänkbart med små ensamma grushagar, sen är det inte enbart det som avgör hästens väl och ve. Men det är hästen ”fritid”. Att stå i grushage 8-15, för att sedan spendera mesta av tiden i boxen är för mig inte förenat med god hästhållning. Tiden man ” sysselsätter” hästen med ridning eller dylikt är inte lång. De flesta aktiverar inte sina hästar ens en timme per dag. Resultatet är ju att hästen står och hänger en stor del av dagen utan nämvärd social kontakt. I längden tror jag detta ger hästar med betydligt sämre förutsättningar för arbete. Hästen är gjord för att vara aktiv större delen av dagen, genom att hindra detta tror jag att man på sikt gör hästen mindre hållbar.
Visst finns det bra stall kring Malmö men man måste ALLTID ge avkall på något och precis som du skriver har jag i mångt valt det som passar min egen bekvämlighet.
För att jag ska orka och vilja vara i stallet 2 gånger om dagen och rida 6-7 dagar i veckan (och det är därför jag HAR häst- för att rida) måste hästlivet vara trivsamt och lätt.
Jag hade tveklöst hittat i alla fall något bättre stall än nuvarande MEN; det hade inneburit kanske 45 minuters körning dit- inget jag är intresserad av. Dels kostar bensin också och dels vill jag kunnat vara i stallet flera gånger om dagen och kunna komma dit SNABBT, ffa om hästen står skadad och kanske behöver särskilt omvårdnad pga detta en eller flera gånger om dagen.
Tro mig…jag har besökt MASSOR av stall genom åren och som jag skrev ovan: det perfekta stallet existerar ej. ”Mitt” stall är det närmaste jag har kommit och därför trivs jag så bra.
Andra stall må ha bättre hagar men då är det ALLTID en eller flera andra parametrar som är mycket eller delvis dåliga. Det kan handla om ridhusunderlag, avsaknad av ridhus, dåligt foder, lynnig stallägare….ja, listan kan göras oändlig och jag kan ge massor av exempel.
Na, alltsa, det ar just for att han INTE varit nojd som jag ordnade alternativet och han var helt klart MYCKET nojdare med det, var liksom mer positiv, harmonisk, ’glad’ med detta arrangemang. Kostade mig samma som att ha hastvakt komma till mitt stall 2 ggr per dag for ovrigt. Nar jag kom hem dels fran Sverige och dels fran USA sa fann jag en glad, gosig hast, istallet for en sur och litet avig hast. Vilket racker for mig, da tycker jag det kanns som han haft det battre. Plus att JAG forstas slipper oroa mig over honom medans jag ar borta, da det ar betydligt skonare att veta att han ar nanstans med folk an att han mestadels gar ensam, forstas. Men helt klart var han nojdare, det ar jag 100% overtygad om.
Jo, i just ditt fall så förstår jag varför du gjorde som du gjorde- det hade jag också gjort. Och din häst visade tydligt att han var nöjd.
Men alla hästar kanske inte visar lika tydligt vad de föredrar, vad de tycker är halvbra eller superbra eller….tja, whatever…
Och då kan man ju bara gissa och försöka agera därefter.
Jag märker tex ingen skillnad på Vicke om han har gått ute i hagen få timmar vid dåligt väder eller många timmar på en vilodag eller om han har stått i en grus eller gräshage.
Han BORDE rimligen föredra gräshagen så klart men det går absolut liksom inte att läsa av att han är mer nöjd när han får gå i den än i grushagen.
Forresten gick han ensam i ganska liten grashage pa inackorderingsstallet, eftersom han bara var dar i 2 veckor, sen hemma i 10 dagar, sen dar i drygt 2v. Det var ett sto i hagen bredvid och stallagaren hade gjort som jag skulle gjort dvs satt ett elstaket sa det blev ett par meter mellan dem och de inte kunde tjafsa over staketet. Forutom allt liv och rorelse fick han aven sta i en hage bredvid en lugn vag med litet trafik, utmarkt traning for denna hast som inte ar sa bra med trafik och mitt stall ligger en bra bit fran vagen sa ingen trafik syns dar! 😀
Fast där finns ju Gamelgård. Bra hagar, foder ridhus osv. Förstår inte riktigt varför du måste vara i stallet två gånger om dagen? Då blir det såklart jobbigt att ha 15 min körväg
Jag vill av princip inte uttala mig om namngivna stall på bloggen då detta lätt kan missförstås men nej, i mina ögon är Gammelgård inte BÄTTRE än mitt nuvarande stall av för mig flera anledningar som jag väljer att hålla för mig själv. Jag har ridit en häst i det stallet i flera månader så jag är väl insatt i rutiner osv. Därmed inte sagt att Gammelgård är DÅLIGT men enligt mig alltså inte lika bra som ”mitt” stall.
Jag väger in många olika saker i min bedömning.
Varför jag vill vara i stallet 2 gånger om dagen? Tja…hästen är mitt stora intresse och ibland vill jag vara där 3 gånger om dagen 🙂 .
Och ibland BEHÖVER man kanske vara där 2 gånger pga medicinering eller annat.
Det är möjligt att det inte passar dina rutiner men hur hästsynpunkt är det trots allt väsentligt mycket bättre än det ställe du står på nu om man ser till hästens sociala behov och möjlighet till rörelse. Sen kan där vara andra anledningar till att man inte vill stå där men personligen tycker jag det är ett bra ställe relativt nära Malmö (stod där själv för många år sedan)
Tänk att den här hagdiskussionen alltid är lika infekterad…
Själv är jag inte uppväxt i skåne o har tidigare ofta haft förmånen att ha hästar i stora hagar m kompisar. Och gissningsvis hade jag då rätt bestämda åsikter om hur hagvistelser skulle se ut. Jag gissar att de flesta som läser Birgittas blogg inte har hästar som yrke o därför är det andra saker i livet som avgör vilken stad eller region man bor i/flyttar till. Hur ens liv i övrigt ser ut avgör ju också hur ens hästliv ser ut; jobb, barn, tid, ekonomi, är resten av familjen intresserad
eller i te av hästar, kanske har man fler intressen osv.
Alla försöker vi säkert göra det som är bäst för sin häst, efter sin förmåga o sina möjligheter.
Jag kan inte påstå att jag tycker att exempelvis min häst far illa. Hon går i egen hage, stl som en normal ridbana, har hästar runt omkring, är ute ca 7 tim, får bra foder, skos av duktig hovslagare o rids o sköts enligt konstens alla regler. Jag är personligen beroende av att stallet har personal som tar in/ut o fodrar. Jag vill ha stallet så nära jag bara kan, då jag pga jobb, småbarn o en helt hästointresserad man inte kan lägga en massa körtid till den övriga stalltiden. Att jag dessutom sparar stora pengar på bensin är inte heller helt ovidkommande. Jag har haft både sjuk o skadad häst o om jag då haft en halvtimmes körning i stället för ”krypavstånd” så hade det inte fungerat…
Tycker nog att vi kan enas om att vi alla har olika förutsättningar för vårt hästeri men att vi alldeles säkert gör vårt bästa för hästens väl o ve.
Jag måste säga att jag ibland tycker att kommentarerna här påminner om vissa föräldrar som kan uttala sig ”om man inte gör si eller så, ska man minsann inte skaffa barn”. Det är iaf enligt mig att sätta sig på väldigt höga hästar…
Tyckte faktiskt vi skrev ganska sansat allihop… Hoppas att det jag skrev inte lat som om jag satt pa nagon hog hast, jag tyckte alltsa att det inte ar sa svart och vitt och att det inte ar sa att sallskap i hagen ar det enda som ar acceptabelt. For jag tror det finns manga losningar som kan funka.
Jodå, visst var det sansat denna gång;-).
Jag ville bara belysa hur olika förutsättningar vi alla har, inte bara var vi bor…
Och att förutsättningarna kan ändra sig, det är inte alltid vi själva som styr.
Jag har för mig att det tagits upp här förr på bloggen, detta att man knappt törs uttala sig om tex hagvistelser, antal kg hö mm. Tycker det är synd för det kan nog bli en lite snedvriden bild av hur vi håller våra hästar.
Men jag fattar faktiskt inte mycket här! Infekterat tycker jag inte alls att det är, utan det argumenteras sakligt och sansat åt båda hållen – och jag tycker nog att för- och nackdelar med båda alternativen har kommit fram? Sen att olika personer prioriterar olika är ju normalt. Och att man knappt törs uttala sig? Den här diskussionen är väl i så fall ett exempel på att alla sidor faktiskt vågar uttala sig?
Men i Birgittas fall känns det ju inte som att det är några specifika ”förutsättningar” som sätter käppar i hjulet för större hagar/sällskap i hagen utan mer om Birgittas bekvämlighet. Det är väl inget att hymla om … och det gör hon ju inte heller 🙂
De förutsättningar som sätter käppar i hjulet hos mig är att jag hade fått flytta från nuvarande stall om jag hade velat ha hagsällskap till Vicke på en regelbunden basis då merparten av våra hagar inte är anpassade för detta.
Gräshagarna kan hästarna gå flera i men de används inte året runt.
Med tanke på hans hovkvalité vågar jag inte heller ha honom i vilken typ av hage som helst (det finns även stora hagar som kan bli mycket ler-djupa- inte hos oss men på andra anläggningar).
Sedan är det så i just mitt fall (och jag vet att flera resonerar likadant även om vi av omgivningen kan betraktas som sjåpiga och att inte se till hästens bästa) att har man köpt en himla dyr häst och tömt hela bankkontot och inte har råd att ha hästen fullförsäkrad- då är man kanske också extra försiktig, särskilt då nämnda häst redan har varit långvarigt halt en gång tidigare och det var oklart om han skulle bli VARAKTIGT ohalt.
Om man tar reda på vad för slags djur hästen är, dvs stäpplevande, gräsätande flockdjur och utgår från det så kommer man en bra bit på vägen. Hästar är inte gjorda för att passa vår bekvämlighet.
Jag tycker att det är egoistiskt att hästen ska finnas till hands för 45 minuters ridning per dag och sen ska stå i en grusruta o glo ensam några stackars timmar och sen glo i en vägg resterande timmar. För nån som är gjord för att vara vaken 20 timmar o ströva sig framåt känns inte det som ett särskilt roligt liv. Hästar är djur som står ut med mycket, se på alla bilder som finns på Facebook tex, ändå tjänar de oss. Vi som har dem för vårt höga nöjes skull kan väl vara såpass sympatiska att de får några timmar om dagen att vara hästar o inte en havredriven maskin som står till hands närhelst vi så önskar.
Så klart att det finns undantag, vissa hästar kan inte gå med andra men de är undantagen o inte regeln. Jag vet flera hästar som visat att de inte ska gå med andra hästar, och i något fall har man i efterhand kunnat konstatera att de haft sjukdomar som förmodligen smärtat o därför varit konstiga med andra hästar .
Hästar som gått ensamma längre tider tappar oxå kommunikationsförmågan och hamnar i trubbel men det är ju människoorsakat.
Jättebra skrivet Anna! Håller helt med dig
Jag vill helst ha hästarna ihop om det är möjligt. Det som kan få mig att inte ha dem i grupp är om hagarna är för små så att de inte kan komma undan varandra om det behövs, om de inte kommer överens (har hänt vi har haft en som i princip försökte ta livet av en annan häst, han fick gå ensam) eller om det av annan anledning är stökigt t ex vid fodring. Men jag ser mest fördelar med att ha dem ihop, de mår bättre och känns mer tillfreds. Men jag har sett motsatsen också där man klämt in för många hästar på för liten yta och de kom alltid in med småsår efter bett och sparkar. Jag upplevde då det som mer stressande att ha hästarna ihop men de var inte så stort val där. Min egen häst hade jag aldrig klämt in i en för liten hage och för många hästar, alldeles för stor skaderisk. Vi har tre hästar i en rätt stor hage och det funkar jättebra men jag har man andra förutsättningar så får man anpassa sig efter det. Jag kan tillägga att jag rider dressyr och de flesta i min bekantskapskrets som också dressyrar tänker som jag medans många hoppryttare jag känner har sina i små hagar för skaderisken. Det har inte med gren att göra hur man har sina hästar. Skulle säga att det är typiskt hoppryttare att kommentera ”att det är typiskt dressyryttare” så fort någon är lite rädd om sin häst 😉
Aven typisk distansryttarkommentar – ”alla” har sina hastar ute 24/7/365 i distanscirklar,haha!
För mig är det en absolut självklarhet med En kompis i hagen.
Visst är det jag som betalar allt för hästen, men det förpliktar även att ge hästen ett så harmoniskt liv som möjligt.
Jag har sett så många avstängda hästar, som aldrig får socialisera sig med sina arftänder, med en totalt inåtvänd blick. Det gör så ont i mitt hjärta.
Så visst är det risker, men det upphäver allt annat konstgjort jag ger min häst
Jag bor i Norrland ( eller egentligen mitt i Sverige, 7 mil väster om Sundsvall) och jag bor på egen gård. Vi har förnärvarande tre hästar och alla går tillsammans . Det är ett sto och två valacker. Vi har alltid haft hästarna tillsammans, men de har då fått tid att bekanta sig med varann innan vi släppt idag de. Vi har stora hagar och det funkar bra. Skulle nog inte släppa ilag hästarna i mindre hagar. Jag är medveten om att det är en risk, att ha de tillsammans, men eftersom hästarna funkar tillsammans , så får de gå i samma hage. OCH jag tävlar även i dressyr upp tom Int. I.
Jag tror att alla gör vad man tror är bäst för just sin häst, vad det är må vara. Även hästar är ju olika och man måste nog anpassa efter individen.
Håller med dig och de som skrivit att alla nog försöker göra vad de kan för att få ihop sitt hästliv så bra det går.
Som jag skrev har vi alla olika förutsättningar, åsikter om vad som är bra/dåligt och också olika samveten om jag kan uttrycka mig så.
Huvudsaken är väl att man kan leva med sig själv och de val man gör för som sagt så gör man så otroligt olika och tycker också att olika saker är olika viktigt i sitt hästliv, inte bara vad gäller hagvistelse.
Vi lägger olika tid och vikt vid rykt, persedelvård, fodermängd och fodersorter, mängden strö och vilken sorts strö vi använder, vem vi tränar för, hur ofta och hur länge och med vilka metoder osv osv i all oändlighet och allt vi gör påverkar våra hästar i större eller mindre omfattning.
Jag kan absolut köpa att hästar går ensamma med kompis i hagen bredvid. Men att ha häst i grusruta få timmar anser jag är lite dumt, för vad hjälper det med ridhus m.m. om man ändå inte kan rida pga skadad häst? Är övertygad om att hagvistelse i hyfsat attraktiv hage från morgon till kväll ger en mer hållbar häst. Jag är ju övertygad om att den långa hagvistelsen i en bra hage är mer viktig än vilket underlag man rider på, hur man varierar pass o.s.v.
Och jag tror att vilket underlag man tränar på är det som är bland det viktigast om inte DET viktigaste för hästens hållbarhet.
Sedan är det kanske inte sååå stor skillnad mellan olika underlag så länge de är bra/halvbra eller superbra men ett riktigt dåligt underlag kan skada vilken häst som helst, hur vältränad den är i övrigt och hur många timmar den än tillbringar i hagen.
Jag brukar tänka på och jämföra med en person som är ute och joggar.
Att man ska skada sig när man springer på en jämn grus eller asfaltväg är lååångt mer osannolikt än om man väljer att springa på en tung, gropig och kanske också stenig sandstig.
Sedan minskar skaderisken om man är smal och vältränad mot om man är fet och otränad (om vi ska ta till ytterligheter) men även den mest vältränade trampar lättare fel på ett ojämnt underlag än på asfalt och vrickningen är ett faktum. Som ett exempel…
Fast där tror jag du lurar dig själv lite, en häst som rör sig ute flera timmar i en bra hage blir mycket mindre skadebenägen, stärker sig själv och ben och kropp klarar mer, då är inte underlaget så viktigt. Den som är ute och vandrar/springer flera timmar i terräng klarar ju så mycket mer än joggaren som springer en timme om dagen och spenderar resterande tid i hemmet. Det är ju så jag menar, att skapar man en hållbar häst så tror jag inte man behöver vara så hysterisk med allt runtomkring utan hästen blir mycket mer hållbar. Men om hästen bara står i en grusruta alt sin box då förstår jag att den blir skör. Så vill jag inte ha min häst, jag vill ha en hållbar häst utan att behöva linda in den i bomull.
Jag tror egentligen att vi menar samma sak 🙂 .
Ju mer tränad man är desto mindre är risken för skador MEN även den mest vältränade individ ÖKAR risken att bli skadad vid icke-optimala förhållanden. som tex ett dåligt underlag i detta fallet.
Men absolut stärks hästen mer i en stor gräshage än i en liten grus-dito rent generellt.