Fick nedan kommentar från en läsare via mail och eftersom det är så mycket text (som jag för övrigt instämmer i till 200 %) föräras hen ett eget inlägg:
Det finns ju en massa parametrar som avgör HUR vi har häst. Vad vi har den till/vad det är för slags häst/ambitioner/ekonomi/tid mm i all oändlighet.
Och det där pratet om att hästar blir avstängda för att de går själva!!!! Jag har jobbat med häst i så många år och sett så himla mkt avstängda hästar och det är minsann ingen sanning att det är de som går ensamma i hagen.
Eller det där att det är flockdjur bla bla bla, det vet väl jag också, men nu lever vi inte på stäppen längre och det är andra förutsättningar – våra hästar är inte vildhästar tex.
Vi har ju hästarna för vårt egna nöjes skull, och då måste hästen funka för just oss, praktiskt genomförbart liksom.
När jag bodde på annan ort där marken kostar en struntsumma och man därför lätt kan ha hagar på flera hektar resonerade jag annorlunda än idag, då på den tiden tyckte jag det var självklart att hästarna gick i de stora hagarna med kompisar – varför skulle de inte det liksom?!
Visst min kompis hade en riktigt knepig häst som gav sig på andra hästar, den fick gå själv eller med bara en enda kompis så att han inte röjde runt. Men ärligt, vi HADE ju också skador på våra hästar; vi har fått ta bort tre stycken pga hagrelaterade skador. Jag skulle dessutom deltagit på ett Riks med min häst och där gav sig den omnämnda knasiga hästen på honom så att han fick ha boxvila…
Det är inte det enda saliggörande att ha hästar ihop i en stor hage…
När jag flyttade till Skåne ville jag förstås ha häst i stor hage, det var ju både jag och hästen van vid:-). Stallet jag skulle stå i brann upp, så jag fick snabbt hitta ett annat – litet stall med 4-5 hästar, alla i samma halvstora (liten enligt mitt mått) hage, det slutade med att min häst blev sparkad, biten och jagad av två små ettriga ponnyer (stort halvblod på 167 och som varit ledare i hagen hela sitt liv), så vi fick bygga en liten hage till honom så han fick vara ifred från marodörerna…
När jag sedan köpte ny häst så valde jag att stalla på landet, hos bekanta, lite större hagar, fantastiska uteridningsmöjligheter, grannen hade ridbana, ridhus på 30 minuters skrittavstånd. Perfekt!
MEN så blev det december och snökaos som höll i sig till mars – jag kunde inte göra NGT med min häst under hela den tiden, vägarna var fulla med vallar på flera meter så att ta sig till ridhuset var omöjligt, ridbanan gick inte ens att lokalisera, det gick faktiskt inte att köra med trsp på vägen – skulle man köra hästen hade man fått leda fem km ut till landsvägen och lasta på den! Det var faktiskt flera ggr jag fick vända och köra hem för det gick inte att ta sig fram på vägen öht.
Därför satte jag mig på kö till en närbelägen anläggning, tänkte att dit kan jag bannemej krypa om det blir snökaos!
Tog nästan ett år så fick jag plats och jajamen även nästa vinter var ett elände, redan i november kom den uschliga snön. Återigen var bekantingarna på landet insnöade flera månader. Var såååå glad för mitt nya stall dit jag alltid kunde ta mig och där det fanns ridhus!!! (jag flyttade in fem dagar innan snön kom!!!).
Och med facit in hand så kostar det mig inte mkt mer, trots att jag står på ett av de dyrare ställena och att jag betalade ganska lite på andra stället – jag körde helt enkelt upp pengarna i stället!!!
Jag instämmer, men vill tillägga att det viktigaste är att känna sin häst och andras. Vad mår den bra av, både fysiskt och psykiskt? Min häst får tyvärr gå själv när han går i grushage. Han jagar och leker så våldsamt att plankor har gått sönder. Jag förstår att det är adrenalin som måste ut och därför rids han mer när han går i liten hage, ibland två ggr per dag. Varför har människan honom i grushage då? Jo, han har tunna sulor och får enorma hovbölder av all lera vi har i Göteborg. Bakom varje beslut hoppas jag att man kan respektera att det finns kunskap och erfarenhet baserat på det bästa för hästen och att man slutar ha så mycket åsikter om andras hästhållning. Ja, jag kunde släppa min på lösdrift för det hade gynnat hans mentala hälsa men tyvärr hade jag fått ta bort honom då hans hovar inte hade hållt för det. Och vet ni vad, jag rider inte ut heller!? Jag rider på en travbana när jag rider ut för då kan jag hålla honom i form och kan ha honom framför skänkeln och inte på bogarna vilket gör att hans framhovar och kotor får ännu mer belastning. Det har blivit stor skillnad kroppsligt på honom och han är faktiskt lugnare nu mentalt när han inte får springa och hoppa kråka några dagar i veckan ute i skogen. Så, respektera att man gör saker för hästens bästa både mentalt och fysiskt. Det är ju faktiskt som så att ju mer man vet eller kan om något, t.ex. hästar, desto mer vet man att man inte vet och därför ska man inte lägga sig i andras hästhållning. Hua, nu kommer jag få reaktioner….
Inte alls reaktioner – jag haller med.
Nagon skrev i forra traden att vi har hastarna pa ett visst satt for var egen bekvamlighets skull. Jomenvisst! Vi har ju faktiskt hastar ENBART for var egen bekvamlighets och hoga nojes skulle, ingen BEHOVER en hast i dagens Sverige (eller ens nordEuropa)! Sa varfor skulle man INTE halla hasten pa ett satt som passar en sjalv, om hasten nu funkar med det sattet att halla den pa?
Visst, de ar stappdjur, men stapphastarna ar inte likadant byggda som vara moderna hastar och de som ar av ’dalig kvalitet’ ryker med – tro mig, jag har varit i Mongoliet och sett bade de pyttiga sma hardade oskodda mongoliska ponnyerna och reservatet med Przewalskihastar – har och var ser man skelett som ligger dar och vittnar om vad som hander med de som har t.ex. skruttiga hovar… (eller vad det kan vara). Sa man far ta nagon slags medelvag, vaga upp vad som ar viktigt for ens sjalv, ens ekonomi/tid/vilja/intresse/etc och vad som kan funka for hasten och fa den att ma bra bade psykiskt och fysiskt.
Word!
Byt hovslagare om hästen får hovböld av att gå på lera.
// Linda
Mm, nu kan ju lera ge ett antal sjukdomar i hoven utöver bölder, så min hovslagare sedan nio år tillbaka får nog fortsätta sko.
Krävs verkligen expertkompetens på problemhovar om det är/varit ett långvarigt problem.
Långt ifrån alla hovslagare är det även om de lyckas ok med normalhoven. // Linda
Fast det är väl en ”allmän sanning” att väta (som luckrar upp hoven) ökar risken för hovbölder?
Fast hästen grundbehov bör kvarstå även om den inte bor på en stäpp.
Vad är skillnaden i grundbehov mellan en vild och en tam häst?
En fråga är om man anser att en hästs GRUND-behov av att ha sällskap i hagen?
Jag anser ju inte det.
Den har grundbehov av att socialisera pa nagot satt – jag tycker att hastar som halls HELT ensamma, dvs utan nagon annan hast ens inom syn/hor-hall, beter sig onormalt. Beroende pa individen sa kan det nog funka att socialiseringsbehovet tillgodoses pa annat satt an att frasa runt i stor hage i grupp. Aven om det absoluta idealet vore for dem att leva sa som stapphastarna (minus overlevnadsproblemen och skador/sjukdomar som ingen veterinar behandlar etc… livet pa stappen ar val inte nagot lyxliv precis!). Det absoluta idealet for mig sjalv vore inte att stiga upp kl 06, sitta pa min rumpa pa ett kontor dagarna i anda, ata for mycket socker, anvanda min hogerarm for mycket sa jag far tennisarmbage, men jag mar ganska bra anda…
Ny forskning visar att höstar som går ensamma i hagen har i mycket större utsträckning magproblem än hästar som har sällskap. Häst i hagen bredvid gjorde ingen skillnad.
Jag tycker att man självklart ska se till att hästen mår bra och det gör man innan man använder den till sitt nöje
Länka gärna till denna forskning- hade varit jätteintressant att läsa!
Grundbehov som kravs for overlevnad maste man ju tillse. Annars dor ju kraken, vettja!
Exakt.
Men bara det att vi RIDER på hästar torde ju strida mot deras natur- tror inte att en häst i det fria föredrar att bli riden framför att få vara vild och otämjd.
Jag anser att hästen sociala behov ska bli tillgodoses. Om det är i hagen eller med öppna boxar kan man däremot diskutera. Däremot tycker jag det förkastligt att isolera hästar från varandra. Ensam liten hage och många timmar på box utan social samvaro är inte att att tillgodose hästens behov. Nej den dör inte men ett bra liv för ett utpräglat flockdjur är det inte. Har man köpt häst tycker jag man har ett ansvar att se till att den får ett naturligt liv i så stor utsträckning som möjligt. Vi utsätter dem redan för massor med onaturligt saker att det minsta man kan begär för dessa otroliga djur är att se till att de får vara just hästar. Sen köper jag inte alla bekvämlighets skäl, det är saker man själv kan påverka. Hästen är ett flockdjur, det kan man inte påverka eller förändra.
Att det blir en debatt av det där man känner att man så hårt måste försvara sitt val av att ha hästen ensam tycker jag tyder på en liten aning dåligt samvete. För de allra flesta hästar mår bättre av hagsällskap så är det bara. Men jag förstår att man är rädd för att det ska hända något om de går i smårutor så det är ju bäst att ha en lite större hage med gräs. Gå i en grushage är inte hagvistelse för mig och som jag tidigare nämnt så finns det inte i min värld att ha häst så. Finns massor av stall runt Malmö att välja på där både man själv och hästen kan få det bra, upp till en halvtimme att köra, skulle aldrig prioritera bort en kvalitativ hagvistelse.
Jag tycker inte Birgitta försvarar sitt val ”hårt”, jag tycker hon försvarar det punkt. Och som detta inlägg också tar upp, to each their own, så länge man håller hästen så dess grundläggande behov tillgodoses, och ger den en efter förutsättningarna stimulerande vardag, så ser jag inte att det är ett problem hur man väljer att göra detta. Det finns väldigt många hästar som lider och far illa pga okunnighet, så att fördöma en annans människas av kunskap och erfarenhet UNDERBYGGDA val, även om det här sker på ett mer sansat sätt än på tex Bukefalos, tycker jag visar på en överlägsenhet.
Mitt val att ha min häst ensam baseras på ett flertal olika parametrar, det är ett beslut taget med eftertanke där både fakta och känslor vägts emot varandra. Skulle jag uppfatta att detta beslut skadade henne på något sätt så skulle jag naturligtvis fundera ett varv till. Jag gissar att vi alla vill VÅR hästs bästa, men måste helt enkelt börja acceptera att vi alla väljer olika, även om förutsättningarna skulle vara exakt desamma. Det finns inte bara ett rätt sätt.
Och efter att ha varit tvungen att ta bort en ponny som fick benet avsparkat i hagen (hängde kvar i en skinnflik), i en harmonisk och tills dess extremt väl fungerande flock, så är jag väl medveten om att det ALLTID är en risk att sätta sin häst med andra hästar. Efter den tid, de pengar, och den sorg jag lagt ner på min i övrigt ofta skadade häst, så är det på inga villkor en risk jag är villig att ta.
Hi hi…nej, Trasselkvast är INTE mitt alter ego även om man lätt hade kunnat tro det då kommentaren i princip ordagrant hade kunnat vara skriven av mig, bortsett från att jag inte har fått ta bort en häst pga avsparkat ben.
Men jag instämmer verkligen i varje ord- även i princip alla val jag gör med Vicke baseras på noggrann eftertanke och saker blir inte bara som de blir av en slump.
Det handlar inte bara om huruvida han i dagsläget ska gå ensam i hagen eller ej utan om det foder han äter, den träning han får, de tävlingar jag åker till och bla bla bla i all oändlighet.
Jag kan som tidigare nämnts tveklöst leva med mig själv och de val jag gör åt honom och jag tycker också att hela hästen, bara man tittar på honom i boxen vittnar om att han har det bra.
Och om nu någon undrar och jag inte har varit tydlig nog så anser jag att det BÄSTA är om det går att ha hästar ihop.
MEN att det kan finnas tusen olika skäl till att man väljer att ha hästen ensam (som ju många faktiskt gör så jag är ju inte världsunik på något vis).
En del av dessa skäl kan vara mer eller mindre korkade/ onödiga/ whatever ur ett objektivt och vetenskapligt beprövat förhållningssätt medan andra kan vara väl så motiverade.
Så länge hästen tycks ”ha det bra” (vilket så klart också är otroligt subjektivt) så handlar det för mig om vad man kan leva med som hästägare- inte vad andra tycker.