Onsdag- på lång sikt

Idag har Vicke och jag avverkat ännu en nyttig träning för X.

Jag beklagade mig i början av passet över att Vicke, mest i vänster galopp, ”vevar” med huvudet då och då eller ”nickar” som domarna har kallat det när han har gjort så på tävling.

Med ett rejält stöd i tyglarna blir det bättre men som X så sant förklarade för mig får man inte frestas att ta till denna kortsiktiga lösning för den sopar bara problemet med otillräcklig självbärighet under mattan i stället för stt dra fram det i ljuset.

Och även om det är något som man först löser på lång sikt och det kanske inte känns så ”kul” medan man jobbar med ett guppande huvud så är det den rätta vägen att slutligen komma till styrka och att bära mer vikt på bak blir ”automatiserat” hos hästen.

I dagsläget väljer Vicke enklare vägar, som att, om han får, ”ge sig av”- inte med någon stor fart men genom att lämna ramen och hamna på bogarna.

Det gäller för mig att stänga alla vägar som möjliggör detta och i stället, i alla fall i inlärningsfasen försätta Vicke i en sådan ”obalans” att han måste välja att sätta sig mer bak för att inte ramla över sig själv.

Så idag blev det massor av samling ”i botten”, dvs så att jag nästan fick travavbrott och i dessa lägen fick jag snabbt lätta av i handen= stödhjulen borta och Vicke fick ta hand om sig själv = fler och fler självbärande steg ju längre vi höll på.

Som sagt ett långsiktigt arbete men som måste till om vi ska komma vidare!