På en tävling för ett tag sedan såg jag en häst som jag har tänkt på en del sedan dess.
Den gick HELA sitt program igenom med rejält bakåtstrukna öron men när den vände upp på medellinjen till den avslutande halten spetsade den öronen framåt !?!?!?
Jag kan inte låta bli att fundera på beteendet och vad det stod för.
Hade hästen ont?
Kommer den att kollas upp?
Är det inget att bry sig om?
Det kände så ledsamt att se men kanske lägger jag in långt mer i det jag såg än vad det faktiskt var?
Med Vicke har jag väldigt svårt att avgöra vad han tycker om olika saker; han är liksom alltid glad/ neutral och visar aldrig ilska eller tjurighet.
Jag har ingen aning om han tycker att det är roligare att bli uteriden än att gå ett dressyrpass, om hoppning är skojigare än att bli tömkörd osv. Kanske ”tiger och lider” han över allt möjligt i det tysta även om jag så klart inte TROR det?
Min häst visar tydligt vad han tycker är roligt, är det tråkigt så försöker han gärna liva upp det hela (och inte på ett bra sätt). Mycket av min träning med honom går ut på att hålla honom nöjd – annars har vi problem. Fast när han gillar något så märks det väldigt tydligt och han kan vara extra glad i flera dagar efteråt. Rida dressyr flera dagar i rad = tråkigt. Åka iväg och tävla = roligt (helst hoppning men även dressyr går bra).
När T är i full fokus och koncentrerad på mig, så har hon också öronen bakåt mot mig hela tiden, inte på ett argt eller obekvämt sätt såklart. För mig är det ett bra tecken, det är alltid då passen går som bäst. När öronen svajar, då svajar hästen.
OBS går ej att applicera på hoppningen, då är öronen framåt mest hela tiden pga ”kan-själv”.
Fast det jag såg var verkligen öronen tätt bakåtstrukna, liggande mot nacken typ.
Det såg inte alls ”lyssnande” ut utan enbart plågsamt…
Jag tänkte på detta sen när jag red igår, och hennes öron ligger alls inte bakåt, de är vända bakåt, men klar skillnad mellan detta och obehagsöron.
Fast om hästen skulle ha ont så skulle den väl inte helt plötsligt sluta ha ont? Det är ju inte så att hästar kan tänka -Nu är det snart över och då kommer jag inte ha ont längre! Gör det ont så gör det ont och gör det inte ont så gör det inte ont 🙂
Jo, lite tror jag de kan tänka så. Plus att gör det ont så gör det ju ont när hon faktiskt rider. Halt och uppställning = slut på smärta.
Eftersom öronen kom fram i slutet så tror jag nog mest häst som ”lyssnar” tar stöd av ryttaren, lite osäker kanske? Känner sig duktig när det är klart? Alt att ryttaren själv är spänd och slappnar av och ”rider” på slutet? Jag hade nog inte tolkat det som något negativt.
Diego går med öronen framåt hela tiden, men jag vete sjutton om han tycker det är så roligt 😉
Jag tror som Minstral att det är en ryttargrej.
Ryttaren är spänd hela programmet men slappnar av när det närmar sig slutet och sitter då mer avspänt = mer avspänd häst.