Nyligen fick jag tillbaka ett hackamore som jag har haft utlånat till en stallkamrat under en längre tid.
I ärlighetens namn var jag bara glad så länge hon hade hacket och kunde putsa på det vid behov för jag känner i dagsläget inte att det är aktuellt att jag själv kommer att använda det.
Jag har ridit på hack på både Décima och Archie och faktiskt både ridit dressyr, hoppat, ridit ut och till och med tömkört (!) med denna betsling- utan minsta problem.
Men båda dessa hästars temperament var annorlunda mot både Vickes och framför allt Kreons; att rida ut på den sistnämnde med hack skulle jag nog även idag bedöma som förenat med en klar livsfara- utan diskussion.
Vicke är tack och lov inte av samma kaliber men har dock en nerv som gör att inte han heller är lämpad att ge sig ut i omgivningarna på utan bett i munnen.
Visst är han mycket snäll i 95 % av fallen men NÄR/OM det blir ”skarpt läge”…då vill man ha annat än ett klent hack att förlita sig på känner jag.
Annars tycker jag absolut att det är bra att byta betsling på sin häst om det fungerar och man vågar (Décimas tungproblem försvann ju till 100 % på hacket) men just hack kan ju vara lite vanskligt.
Men vad säger ni läsare?
Skulle ni våga rida ut på hack?
Har ni ens provat att rida på hack och vad tyckte ni?
En del hästar funkar ju super på detta, andra inte alls.
Berätta om era erfarenheter!
Jag har faktiskt aldrig ridit på hackamore. Skulle jag bli tvungen på grund av någon tand eller munskada skulle jag nog hållt mig inomhus… Ingen av mina tidigare fem hästar har behövt gå på något annat än tredelade tränsbett.
Jag fick ge med mig på min förra häst som jag red ut på kandar eller pessoa för att det inte skulle bli så livat. Min nuvarande accepterar inget annat än tredelat. Han öppnar inte ens munnen när jag försöker tränsa med något annat bett eller kandar :). Han skulle nog må bra av att gå på hack eftersom han egentligen inte gillar att ha bett. (Tack gode Gud för den nya regeln om träns på tävling ) Med hack hade jag nog suttit i trädtopparna :).
Jag rider ofta ut på hackamore, det går ju absolut lika bra som med vanligt bett, det är ju inte det att ett hackamore är mildare än t.ex. ett vanligt bett, snarare tvärtom.
precis
Rider oftast ut på just hack (s k ponnyhack) på min medryttarhäst. Hon är till naturen ganska stark (inte direkt byggd i uppförsbacke) och väldigt pigg och framåt. Att rida på ett vanligt tränsbett är ofta ganska jobbigt, man hamnar i dragkamp. Med hacket är hon lättare i handen. Dock funkar ju ställning och böjning otroligt mycket sämre tycker jag – eller så har jag bara inte förstått hur man gör med ett hack.
Det är inte riktigt tänkt för ställning och böjning! Därför som de som vill rida dressyr med ”hack” istället använder cavemore med två tyglar. http://www.psofsweden.se/sv/cavemore-revolution.html
man kan ju få hästen i mycket bra form om man påverkar den med vikthjälper istället för att böja och ställa
Hack passar oss väldigt bra för uteritt, det är ju inte på något sätt ett milt bettlöst, utan snarare väldigt starkt = hävstång!
Som alltid. Don efter person. Funkar hästen med hack så används det. Går hästen bäst på något annat används det.
Jag skiftar gärna lite. Är tex inte förtjust i att rida dressyr på hack då det dels inte är reglementet, dels får man använda grövre hjälper och svårt att få till ställningen i hästen.
Ute eller på hoppbana använder jag det dock.
Skulle hästen sticka (finns ju sådana varianter:)) får man inte bli dragandes i hacket. Man låser ena handen och tar ordentliga förhållningarna med den andra. (Funkar lika bra med bett)
.
Känner du dig osäker så ta ett par varv på banan innan ni ger er ut i naturen. Lycka till
Det är måhända en inbillad säkerhet men för mig känns det mycket tryggare ned bett i munnen än mitt klena ponnyhack.
Nu har jag förvisso aldrig haft en häst som skenat men jag TROR att jag hade stannat den lättare på träns.
Vad gäller att rida dressyr på hack brukar hästarna bli tunga i handen om man använder det för ofta.
Har ridit flera (distans)hastar pa hackamore. Galna (!) hastar kan man ju starta pa bett och sen byta till hacket nar de settlat ner. Dressyr pa hack vet jag inte, det kandes litet klumpigt faktiskt, men det var langesen jag provade det. Tycker inte vanligt hack ar skarpt, men tycker daremot manga satter det alldeles for langt nere pa nosryggen och DA kan det nog bli obekvamt. Har inte provat de skarpare typerna med langa skanklar osv. Min nuvarande ar sa himla fullt os medvetslos nar han val satter pa sig sjumilastovlarna och trissar upp sig, att hack inte kanns aktuellt, behover litet mera nodbroms an sa, men pa sikt kan jag nog tanka mig att ha det aven pa honom och om han hade kunnat bli distanshast (ar kroniskt halt vid 7 ar alder och hans framtid ar tyvarr osaker) hade jag definitivt planerat rida honom pa hack. Sa jag tycker det beror pa hur hasten ar – svarkontrollerade hastar vill jag precis som Birgitta ha litet mera don pa, tills (om) de lugnar sig och blir lydigare/mer valskolade.
Jag har ridit extremt lite på hack, som jag uppfattar som en skarp betsling. Däremot red jag in en unghäst med bettproblem på sidepull och använde även kapson en hel del. Det var lite otäckt första gångerna när jag red ut på en i princip oinriden häst utan bett i munnen, men det fungerade väldigt bra – och när jag nästan ett år senare började använda bett var det inget problem heller.
Hackamore är ett väldigt skarpt bett. Många av mina hästar har inte gillat det. Däremot rider jag ofta med remont grimma som bettlöst alternativ. Det funkar superbra och rider så klart i skogen med det också.
Jag har ju ridit T på hack större delen av hennes tid hos mig. Först på ponnyhack, men när styrkan och glöden kom, på hack med långa skänklar. Det, precis som med alla bett, är ju så starkt som man gör det och T trivs ojämförligt bäst på hacket med långa skänklar. Det är dessutom mycket lättare att finlira med än ponnyhack. Förutom att hon blir tyngre i handen på det än på bett upplever jag inte att det är svårare att rida på det eller utföra alla rörelser med det (snarare tvärtom eftersom hon inte gillar bett och vi ju bara rider på det för att kunna tävla). Man måste lägga till tygel mot halsen som extrahjälp, tänk western, det har funkat lysande för oss.
Kan om det är en lugn tur rida ur i grimma, men händer inte speciellt ofta. Oftast vill man kunna ta en galopp o det vågar jag inte i grimma. Rider jag i grimma så rider jag alltid barbacka, varför inte utmana ödet ordentligt när man ändå håller på. Har aldrig ridit på hack, har aldrig haft det behovet.
red mitt fullblod nästan alltid på hackamore, funkade jättebra, både på ridbana och i skogen och på grusvägar. hade nog bättre kontroll över honom på hackamore än på 2delat träns.
Eftersom man ju alltid ska variera sej så hade jag 2delat, bitless bridle och hackamore, men valde alltid det senare om han vilat några dagar.