I morse red Vicke och jag ut i sällskap av en på anläggningen ganska ny häst: Leon och hans medryttare.
Medryttaren ville få guidning i omgivningarna och jag tänkte att lite sällskap aldrig är fel för mig och Vicke, eremiter som vi är eftersom vi oftast rider på lite udda tider (typ då folk sover ha ha).
Och ritten blev mycket lyckad eftersom det visade sig att Vicks och Leon är väldigt ”kompatibla”.
Jag har ridit ut ned andra i så många år så jag vet precis vad som kan hända och som jag verkligen inte gillar:
– Den andra hästen såsar sig fram och jag får sitta och bromsa Vicke hela tiden.
– Den andra hästen skrittar som ett jehu och jag måste sitta och driva Vicke hela tiden alternativt trava ikapp.
– Den andra hästen slängtravar och skengalopperar vilket jag inte är det minsta intresserad av att utsätta min häst (eller mig) för.
– Den andra hästen glor på allt, ryttaren tycker det är obehagligt och vill rida hem så fort som möjligt och det blir en allmänt spänd stämning.
Men inget av detta inträffade idag utan våra hästar gick tvärtom i precis samma takt, i alla gångarter och överallt.
Leon var dessutom så trygg att han ville ta täten hela tiden och det passade Vicke bra- att få gå avspänd och glo på någon annans rumpa!
Så det kan absolut bli fler uteritter med denna hästklippa som jag ger högsta betyg 🙂 .
An ass to harass- Vicke trivs där bak!
