Om jag var såååå missnöjd med förra helgens tävling är jag desto mer nöjd med dagens.
Jag red 2 klasser (LA:3 och MSV C:1) utan en antydan till dålig bjudning medan detta ju var ett jätteproblem förra helgen då det kändes som att rida i sirap.
Förändringen kallas rullsporrar och nu ska de inte lämna mina fötter på tävling.
Jag hade överlag en jättefin känsla i båda klasserna, kunde rida ordentliga vägar och hann liksom reflektera över vad jag gjorde under programmets gång- det var verkligen en enorm skillnad mot förra veckan.
Vid den avslutande uppridningen då gav jag ju Vicke en rejäl skänkelhjälp i ren ilska eftersom han stod emot mer än någonsin men idag flög han fram över samma linje.
Jag hann innan dess tänka ”börja bromsa du..så ska du få se vad som händer” (läs: sporrarna ska genomborra dig) men hästen gjorde som sagt inte en antydan till att ens minska tempot och än mindre försöka stanna.
Bortsett från förra helgens katastroftävling har jag också haft nytta av Minis ord på träningen dagen efter; jag måste se till att Vicke är mer alert och svarar snabbare på hjälperna för hans periodvisa gloende påverkas i alla fall delvis också av om han inte lyder hjälperna direkt.
Han letar ibland efter saker att låtsas vara rädd för är vår teori och detta för att slippa jobba eftersom det liksom blir en form av avbrott varje gång han ska titta på ”farliga” saker som människor (!!!) i närheten av banan.
Nej, ju mer fokus han har på MIG desto mindre/ mildare är gloendet- det har jag märkt flera gånger nu.
Och detta är en i mångt stencool häst så det där gloendet är nog som sagt mycket rent trams som det nu får vara slut på.
