Som en spinoff på ett inlägg tidigare i veckan och efter ett tips från bloggläsaren Trasselkvast tycker jag att vi idag ska diskutera huruvida småbarn hör hemma i ”offentliga stall” (dvs andra stall än ens egna om man nu råkar ha eget stall):
Ja, vad säger ni?
Är det ok att ta med sig småbarn till stallet och under vilka förutsättningar?
Själv tycker jag att det är en komplex fråga där svaret kan variera dels beroende på vem man frågar och också på vad barnets förälder ska göra i stallet.
Kanske tycker man att det är mer ok om någon tar med sig småbarn om man ”bara” ska mocka och fixa med foder medan man kanske störs mer av om hästägaren även vill rida samtidigt som barnet ”springer omkring” i stallet eller ligger i en vagn och skriker eller vad vet jag?
Jag gissar också att de som INTE har barn är mindre toleranta mot barn i stallet än de som själva har eller har haft småbarn?
Jag ska inte sticka under stol med att jag inte är förtjust i varken skrikande bebisar eller småbarn som springer ”överallt” i stallet/ på läktaren till ridhuset.
Stallet är min ”fristad” där jag gärna vill ha lugn och ro och kunna vara avslappnad och många gånger kan småbarn om inte annat utgöra en RISK.
För någon vecka sedan var det 2 småbarn (under 6 år gissar jag) som lekte precis vid framridningen när jag skulle tävla.
Utan att gå in på några detaljer så bedömde jag att barnen kunde skrämma både Vicke och andra hästar och jag sa faktiskt ifrån- det fanns ”tusen” andra platser där barnen kunde leka än precis invid framridningen.
Visst kan man tycka att hästar ska vara så ”fostrade” att de ska tåla barnlek i sin närhet och jag vet att framför allt dressyrryttare ibland anklagas för att vara väldigt sjåpiga med sina hästar och inte vilja att någon knappt nyser i deras närhet men hur det än är så tycker jag att säkerhet går före allt annat och hästar är trots allt levande varelser på många hundra kilo.
Sedan kan jag faktiskt också tycka synd om barn som tvingas följa med till stallet om de inte har det minsta intresse av att vara där.
Det kan ju bli rätt så många timmar och sker det frekvent så kan det ju inte vara så roligt för ett barn att sitta av tiden medan föräldern ägnar sig åt sin hobby.
Personligen hade jag som förälder också känt mig stressad av att ha barnet med mig men kanske gör man inte det om man HAR barn (vilket jag ju inte har så jag bara spekulerar).
Men det är svårt det där….och inte bara vad gäller stallet.
Jag kan ibland reta mig på de som har barn och som tycker att deras liv ska fortsätta precis som innan de fick barn vilket också tydligen ska innefatta att barnet ska få följa med överallt.
För mig är det obegripligt att man tex tar med sig späd/småbarn till Malmöfestivalen när det är som mest trängsel och folk knuffas överallt eller att samma barn tas med till Gekås/ Ullared under samma premisser.
Samma sak på restauranger där barnet kan gallskrika eller på andra platser där JAG faktiskt tycker att barn STÖR.
Det är måhända inte alltid så politiskt korrekt att påtala att man blir störd och jag menar inte heller att man ska leva som en eremit bara för att man får barn och tills dessa är stora nog att kunna ”uppföra” sig offentligt men det kan vara svårt att dra en gräns för vad som är ok och inte.
En del föräldrar är väldigt egoistiska och en del barnlösa är lika intoleranta mot allt vad barn heter så det är inte alltid så lätt att mötas.
Som varandes småbarnsförälder och hästföretagare måste jag påpeka att många föräldrar inte är tillräckligt rädda om sina barn. Även om jag under hela småbarnsperioden arbetat med mitt företag har barnet bara några få gånger varit med på jobbet. Detta på grund av att jag varit mycket rädd om mitt barn och aldrig kunnat förlåta mig själv om hen råkat illa ut/ skadat sig. I mitt stall gäller hjälmtvång på barn och helst ska de inte befinna sig i stallet överhuvudtaget. Mitt stall är en arbetsplats och där gäller arbetsmiljöverkets regler. De är stränga och tydliga och jag som företagare är ansvarig för säkerheten. Det tror jag många glömmer.
Håller med om att detta nog glöms bort ofta.
Jag har barn men är ändå en sådan som tycker att barn är ganska jobbiga små typer. Lina hade jag med i barnvagn när hon var liten, där sov hon medan jag mockade och fixade, barn har fått vara i stallet men det finns regler, man springer inte och skriker inte. Är det inga hästar i stallet så är det lite mer fritt. Nu är ju mitt stall ett ”vuxenstall” och vi är alla förbi ålder med småbarn. Däremot finns det ett barnbarn som är med ibland, men mormodern har järnkoll och det är inga som helst problem. Är barn med i stallet så är det superkoll som gäller av vårdnadshavaren. Dessutom får personer under 18 inte hantera någon annans häst, typ vid intag. Men som sagt om de håller sig i skinnet så funkar det för mig. Det som däremot är helt förbjudet i vårt stall är hanhundar, skvätter överallt, både på väggar i stallet, hö, halm och väggar och staket ute, blääää!
Jag tycker alla som kan uppföra sig är välkomna. De som inte kan, får vara någon annanstans. Gäller alla åldrar/arter.
Sina egna barn har man givetvis eget ansvar för, liksom sin egna hund eller vad man nu tar med sig till någon annans stall.
Jag fick en följdfråga i skallen efter att ha läst ditt inlägg – beror nog på att du skrev ”offentliga stall”. Är stallet att betrakta som offentligt om det är privatägt? Var går gränsen för vilka som får vara där? De flesta stallägare sätter väl inte upp regler för vilka som får vistas i stallet, men vad tycker ni är rimligt? Hur många personer per häst får vistas i stallet? Får man ha med gäster? Kan helt främmande personer utan anknytning till någon häst i stallet hänga där?
Det där är intressant – vem får vistas i stallet, klappa hästarna i hagen, ge hästarna morötter i hagen osv?
Jag gillar INTE när okända personer ”dräller” runt stallar/hagar och brukar säga till. Det minsta man kan begära är att de har någon anknytning till någon häst och har ägares eller tränares tillåtelse att klappa/ge godis. Har de inte det brukar jag hänvisa till närliggande ridskolor.
MIn åsikt skrev jag ju redan under det förra inlägget. Men kanske ska förtydliga att det mest handlar om säkerhet, även om jag inte är en barnmänniska, och blir högst irriterad av barnskrik. Hur snäll häst man än har är det ändå en risk vi tar varje dag, vi som håller på med denna sport, och tänk om det vore MIN häst som skadar ett barn? Alldeles oavsett anledning. Fy!
I mitt stall finns det bara två som har med barn. Den ena har alltid med mormor samtidigt och där är det inga problem, även om jag inte alltid upplever att de tänker helt säkert (gå bakom häst osv) Men de är alltid med barnet och barnet är tyst. Nummer två är typisk ”livet ska vara detsamma” och har alltid med sina två, som skriker och bråkar och går vart de vill. Sprider leksaker osv. Jag är inte i stallet längre på de tider hon är där, det blir för otrivsamt. Stallet är min bubbla, där jag slappnar av, umgås med min häst och utbyter ett fåtal ord med övriga hästägare.
Vi har ju vår gård vid en väg och en bit ifrån ligger en liten by (läs klunga hus), på somrarna är där sommargäster med barn och de går ofta och klappar hästarna och kanske plockar några grässtrån som de matar med, de går aldrig in i hagen. Vill de klappa hästarna som går i hagarna vid stallet så frågar de alltid. De hästar som går i hagar precis vid vägen klappas ofta av kreti och pleti. Många av barnen som klappar på hästarna är från stan eller har ingen annan möjlighet för kontakt med djur. De får gärna klappa, titta och fota.
In i stallet vill jag inte att vem som helst ska ranta runt, men det har nog aldrig hänt, de flesta människor har folkvett och springer inte runt på andras egendom utan att fråga. Inackorderingars vänner och familj får naturligtvis vara i stallet, det är ju inte så att de springer omkring där utan att hyresgästen är med. Folk som har hästar på grannens gård har viss anknytning till några som står i stallet och kommer hit ibland. Jag gillar att man känner sig välkommen här och att det kan bli en social plats där det är mysigt att hänga. Kanske skillnad på vilket åldersspann man har i stallet, vi har inga barn eller tonåringar med hästar så det blir inget spring på det sättet.
Hos oss är det mycket som hos er Minstral.
Vår anläggning ligger ganska ”off” i en liten håla så dit kommer aldrig folk som så att säga inte har där att göra.
Vi har faktiskt en skylt utanför det ena stallet (osäker på om den även finns utanför det andra) som förbjuder obehöriga men som sagt tror jag att vanligt folkvett håller folk borta.
De år vi haft föl har folk ibland stannat utmed vägen och tittat men mer än så har det inte varit.
Vi har 3 gräshagar direkt vid en väg men jag ser aldrig någon stanna till annars.
Jag är definitivt ingen ’barnmänniska’ trots att jag har ett själv.
MEN. I stallet där jag har häst är det mycket barn men de är ju där för att Rida. Antingen sin egen ponny eller en lånad men det är ingen ridskola eller verksamhet på något sätt.
Visst att jag kan tycka att det är jobbigt men jag säger också till dem om det blir för stimmigt eller om de gör något tokigt.
Jag kan även säga till frågvisa barn att jag inte har lust att prata med dem just nu men med en förklaring på varför.
Hade jag behövt ha hästen på box hade jag valt ett annat stall för Hennes skull…
Jag har tre barn, 16, 13 och 2 år. Vi har eget stall men vi åker ju på träningar och tävlingar så visst har jag åsikter om barn i stall.
Jag har inte gärna med 2-åringen på träningar som de äldre åker på. Han vill leka, gå på upptäcktsfärd och då vill han att jag är med honom och då finns inte jag med som hjälp för de äldre. Jag är inte den som lämnar av ungen och hämtar 1-2 timmar senare.
Om det är en enskild träning och utomhus, som hos tränaren igår kväll så kan det gå bra. Han blev lite ledsen eftersom han inte fick rida precis när han hade lust mitt under träningen men det gick över. Lekte i en grushög utanför ridbanan mest hela tiden.
Men när det är flera ekipage och ”ännu värre” i ridhus då går det inte att ha med honom.
Han följer inte med på tävlingar heller, det är inte populärt med barnvagn på framridning/framhoppning och den sitter han inte gärna i heller just nu.
Man måste tänka på säkerheten
Ar nog ganska intolerant sjalv, men jag far erkanna att jag faktiskt inte kan minnas att jag nagonsin statt pa ett stall dar det var en massa (eller ens nagra) barn. Kanske ett omedvetet val, har inte tankt sa noga pa det, utan bara sett stallet som min fristad dit jag gick efter jobbet. Sedan 10 ar har jag haft eget stall och har numera en 8arig dotter som givetvis foljer med till stallet. Hon ar inte av typen som skriker eller springer runt eller gor nagot dumt, och har aldrig varit det. Jag ar mycket noga med att se till sakerheten vad galler barn, kan inte tanka mig nagot varre an att mitt eller nagot annat barn skulle raka ut for nagot, huuu… Nar hastarna inte ar i stallet kan de fa springa runt och leka/skrika inom rimliga granser da ingen stors av detta (vi bor litet avsides), men nar hastarna ar inne far de lyda eller ga darifran.
Tycker inte heller jag sett nagra oinbjudna eller okanda manniskor vid nagra av de stall jag statt vid, utan alla som ar dar har nagon anledning/ar inbjudna osv. Sa det ar inte heller nagot jag tankt pa, men givetvis ar det privat egendom oavsett, sa samma regler galler som pa alla andra egendomar. Visst, en ridskola ar ju litet halvoffentlig, men pa det satt som t.ex. ett hotell eller en affar ar : det finns ju anda regler och besokare som inte ar kunder (ridskoleelever osv) kan ju inte hanga dar hur mycket som helst eller ga in i hotellets sovrum/matsal, utan far halla sig till lobbyn/receptionen. Sa det finns ju granser for vad utomstaende kan gora aven pa ’offentliga’ anlaggningar som ridskolor. For ovrigt ser jag nog ridskolor som just ett sadant stalle dar barn kan och ska fa vara narvarande, och jag har inte haft nagot med ridskolor att gora sedan jag sjalv var barn.
Vad galler mitt eget barn sa ar hon ju t.ex. medlem i Pony Club, som ar en stor nationell organisation och har mycket strikta regler, sa nar vi ar pa traningsanlaggningar med dem ar det inte tal om nagot drallande eller skrikande eller annat trams!
Vi har 18 års gräns i stallet för att undvika det stök som det oftast innebär med småbarn / ponnyer. Jag själv(barnlös) blir väldigt störd av att småbarn dräller omkring, ställer en massa frågor osv. Jag tycker att föräldern ska ha koll på sitt barn. Jag är i stallet för min egen skull och inte andras. Vi har även koppeltvång på hundar just för att de också kan störa lika mycket som barn man inte håller koll på.
Trots att jag har barn själv (är egentligen ingen barnmänniska – dock är ju mina egna barn det finaste som finns) så har jag nästan ingen erfarenhet av barn i stallet, helt enkelt beroende på att i de stall jag stått har ingen haft med sig barnen till stallet.
Hade jag stått i ett stall för, låt säga, fem år sedan (då jag INTE hade barn) och där skulle visa sig vara några barn så skulle jag nog egentligen inte bry mig (OM det var på så sätt att barnen inte störde mig, hästarna eller arbetet (säkerheten) i stallet). Hade de däremot varit överallt och ingenstans och allmän barnstuga uppstått, ja då hade jag aldrig någonsin stått ut. Men jag menar ett barn som har en förälder som gjort klart och tydligt för barnet vad som gäller i stallet OCH barnet SJÄLV vill vara i stallet – ja då stör inte det mig ett dugg. Barn som är intresserade av hästar och vill lära sig har ju oss vuxna som förebilder och att få vara en sådan är alltid roligt. Som alltid är inget bara svart eller vitt.
Däremot, som Jannike skriver, så HATAR jag när det dräller runt lösa hundar som ägarna INTE har koll på. Hundar som hoppar upp på ljusa ridbyxor och missfärgar med skitiga tassar. Hundar som springer runt mitt i en mockning och äter bajs, hundar som står och åmar sig utmed en och bara måste bli klappade. Hundägaren står oftast bredvid och noterar inte att deras hund retar gallfeber på folk. För alla bara MÅSTE ju älska deras fantastiska byracka …
Barn och hundar kan vara i stall om de som har med sig dem har koll och inte utgår från att jag tycker att de är lika charmiga som deras ägare tycker. Båda är ju en stor säkerhetsrisk annars. Jag har varit med om de mest konstiga saker med barn och hundar inblandade. I ett stall var det en unge på ca 7 år som skjutsade sitt småsyskon i vagnen inne i stallgången. Rätt som det var tog ungen fart med vagnen, släppte den och lät den fara UNDER grimskaften på en häst som stod uppbunden. Tur det var en snäll häst annars hade världen blivit 1-2 ungar fattigare. Och vad gäller hundar så är det samma sak där, väluppfostrade djur som ägaren har koll på är ok. Glömmer aldrig en gång när jag var i en manege och det kom in en ryttare som skulle träna (hon var alltså på besök i manegen) och hennes hund sprang omkring lös i manegen fast det var andra som red där och dessutom PISSADE på väggarna!
Barn i stallet-nej tack! är inte speciellt förtjust i barn och slipper dem gärna.
Hundar däremot tycker jag om och får gärna vara i stallet, jag förstår ju att alla inte tycker om hundar men att tycka att de stör för att de missfärgar ridbyxor??? det är ju bara märkligt? vem kan hålla ljusa ridbyxor rena en längre tid i stallet?
Hundar är det ju på något sätt ”tillåtet” att säga till, värre är det faktiskt med barn, som kan vara bra mycket mer irriterande. Där är det ju verkligen tal om att alla MÅSTE älska deras fantastiska avkomma.
Och jag tycker att det är en sak om jag själv klantar mig och skitar ner ridbyxorna och en helt annan om någon annans ouppfostrade hund kommer och sätter leriga tassar på dem.
Instämmer.
Trots att det är mer än 10 år sedan minns jag med sorg hur jag lät en valp i stallet hoppa på mina ridbyxor.
Valpen fastnade med en tand (!!!) i ridbyxorna och ett stort hål revs upp.
Jag har aldrig haft skönare ridbyxor varken förr eller senare men de blev förstörda och det var mitt eget fel….
Instämmer!!
Jag har inget tålamod med barn what so ever! Stöter främst på dem på tävlingar, nu senast var det en unge som kom springande upp till hästen precis när vi spände från (ett riskfyllt moment) och började direkt klappa, ville hålla och skulle rida! Frågar man snällt brukar man få klappa, annars ger man ”faan” i min häst. När hon kallat honom för ”hon” tre gånger trots mina påpekningar, så fick jag nog och röt till. Sen pep hon därifrån.
Att folk släpper sina hundar lösa under bangången tycker jag också är ett helvete, jag är inte rädd för dom, men jag vill kunna fokusera och hålla blicken högt (där jag ska ha den när vi tävlar sen) utan att behöva snubbla på hundar på vägen.
Även vuxna som beter sig som barn, flamsar och tramsar och håller allmänt hög ljudnivå stör mig i min fokusering så jag drar mig gärna undan och verkar helt osocial istället. Men det är väl en smäll man får ta…
Har stått på 5-6 anläggnigar, aldrig haft problem med medhavda barn. I o f gillar jag små frågvisna människor o har inga problem med att säga ifrån till andras barn. Värre med ponnyägare/ryttare hittar alltid på rackartyg. Å andra sidan så finns det alltid någon hemsk kärring som gnäller om allt, vet inte vad som är värst. Just nu står vi på en gård där det bor småbarn, när de är ute o busar tänker jag att det här är bra miljöträning för mina kusar.