Det var ganska länge sedan nu men idag blev det ett dressyrpass i ottan.
Och det var värt att stiga upp för- Vicke skötte sig så fint under Soyas överinseende (i ärlighetens namn gick hon mest runt och letade efter hästbajs att stoppa i gapet….).
Senare på dagen ägnade jag en stund åt mitt fosterbarn Messy och valde då att longera henne med sadel.
Ägaren har suttit på henne på stallgången utan bekymmer men hon är inte så mycket ”rörd på” med sadel så jag tyckte att hon var superduktig där hon sprang runt mig så fint med stigbyglarna dinglande utmed sadeln.
Insåg när vi var klara med detta lilla arbete att jag oftast blir på väldigt bra humör av att hantera Messy- hon är ju så ung och då kommer framstegen hela tiden och man blir stolt och glad.
Inget ont om min älskade Vicke som också är en ständig källa till glädje men i hans ålder 🙂 blir det inte lika påtagliga förbättringar lika ofta.
Vicke lånade ut sin sadel till Loppan 🙂 !
