Inlägget där vi bland annat diskuterade vem som får vistas i offentliga stall fick mig att minnas en händelse för många, många år sedan.
Det var en sommar och ridskolan hade stängt och ridskolehästarna var på bete.
De av oss som hade hästar uppstallade fick lov att ha dessa kvar om vi skötte allting själva (i vanliga fall tar personal hand om allt från mockning till fodring och utsläpp).
Dagen efter midsommar hittade flera av oss SALLAD (sallad, gurka och tomat för att vara korrekt) i våra hästars krubbor och det visade sig att det var någon bekant till en av de uppstallade hästarnas ägare som var den skyldiga.
Personen hade haft en midsommarfest, fått sallad över och tänkte att ”detta kan säkert hästarna i stallet äta”.
Det var bara det att ingen åt av salladen…
Nu var det ingen skada skedd genom detta lilla initiativ på egen hand men det kändes ju ändå inte så kul med tillskottsfodringen…
Jag hade blivit i det närmaste skogstokig.
Sallad idag – vad mer i morgon?
Hur kommer man ens på idén att ge någon annans djur mat? Fast jag vet ju att det förekommer. Ofta barn som tillsammans med sina föräldrar matar hej vilt med vad de når och får tag på.
Har sagt ngn gång till en förälder att den skulle föreställa sig att någon främmande gav dennes barn något okänt att äta. Och jämställa det med att mata okända hästar utan tillåtelse. Tror inte personen begrep något alls tyvärr.
Jag hade en kollega som kom med en påse med ca 2 dl müsli där datumet gått ut – hon tänkte att jag nog ville ha det till hästarna.
Just müsli som jag inte tyckt om har jsg ibland gett min egen häst som godis.
Samma m knäckebröd.