Härom dagen visade en stallkamrat mig ett av sina träns som hon berättade att hon hade gått och sneglat på i flera år innan hon slutligen köpte det (det kostade några tusen vilket var anledningen till att hon drog på det).
Idag undrar jag vad som står på er önskelista och vad ni går och klämmer på i ridsportaffären och tänker ”en dag…..”?
Har ni haft någon speciell sak som ni önskade er länge innan ni de facto slog till och köpte den och motsvarade saken därefter era högt ställda förväntningar eller blev det lite av ett antiklimax efter så lång tids längtan?
Själv brukar jag sällan gå och tråna efter saker; vill jag ha något ska det vara nu, genast eller meddetsamma om inte igår. Och kan det inte bli på det viset kan det mycket väl hända att min längtan går över.
Mitt back om track-täcke var en sak som jag drog på i alla fall någon vecka innan jag köpte det- jag tyckte helt enkelt att det var väldigt dyrt i jämförelse med alla mina Ullaredstäcken.
Om jag inte minns fel kostade Back on track-täcket mellan 1500 och 2000 kronor och det har inte motsvarat förväntningarna eftersom passformen inte är optimal.
Merparten av mina täcken från Gekås sitter bättre och dom har alla kostat mellan 300 och 500 kronor typ…
Jag har ofrivilligt gått och trånat efter ett schabrak som jag beställde i somras, men som jag pga trassel med leverantören fick först förra veckan. Ett svindyrt ett av märket Le Mieux – men jag är verkligen nöjd med det! Jag insåg att jag inte hade köpt schabrak på över fem år och att de två favoriter jag använder mest var snart åtta år gamla – så jag bestämde mig för att försöka hitta något jag verkligen gillar – och det här är ett sånt. Jag kommer nog köpa ett till, och sen bara använda dem + de två gamla favoriterna i reserv, tills de är helt utslitna.
Härligt när det blir så bra som man tänkt!
Själv älskar jag Mias schabrak.
Jag väntade länge och sedan unnade jag mig ett par Ariatkängor, som kostade dubbelt så mycket som jag hade för vana att lägga på ridskor. Visst, lädret och utförandet är mycket bra kvalitet och gelsulan inuti är bra också. Men de är inte helt bekväma, speciellt om man ska rida längre än 3h. Besviken.
Unnade mig även ett FAL Pro täcke för ett par år sedan, men de har tydligen outsourcat sin produktion till Kina och kvaliteten är inte vad den var, så det var en besvikelse också. Priset hade visserligen kommit ner litet, och jag köpte den på ebay, men hade hellre betalat litet mer och fått den kvaliteten som jag väntat mig av det märket.
Jag som tycker att ariat-skorna är något av guds gåva till ryttaren 😀 Jag rider lätt både två och tre hästar i mina i sträck. Jag har dessutom vintervarianterna både för stallbruk och stadsbruk.
Vintervarianterna i stövelform unnade jag mig oxå, till rejält reducerat pris (en bekant hade köpt fel storlek) men de är helt annorlunda i lästen och konstigt breda och toffliga. Önskar att det fanns något annat märke av samma kvalitet men annorlunda läst, för konstigt nog passar nästan alla skor mig, men just Ariat är bara fel på något vis. Men hittar inget annat bra!
En helcollersele går jag och trånar efter…. Men behovet finns inte riktigt än egentligen. Maratonvagn har jag ju trånat efter ett bra tag också, men det hoppas jag kan bli verklighet efter nyår 😀
Jag skulle vilja ha ett riktigt dyrt och fint träns jag med. Breda remmar, anatomiskt, mjukt läder, allt det där. Parat med något dyrt, genomtänkt och snyggt guldigt bett från Sprenger. Sen önskar jag också jag hade råd med en riktigt fin sadel från något toppmärke.
Nu är det inget fel på det jag har, det funkar och är inte fult, så därför blir det inga inköp.
Önskar mig en ny måttbeställd enkelkåpad sadel. Men det kommer nog aldrig hända, tycker det blir för mycket pengar…
Har unnat mig Back on Track-täcke och Dyon-huvudlag.
En brun dressyrsadel, vilken som helst faktiskt bara den passar på köksbordet. Det har jag trånat efter i ÅR.
Ibland är det inte ens de riktigt dyra sakerna som jag trånar efter, men det kan vara sådant som bara kostar några hundralappar men som ändå känns som lite ”onödigt” (hur någon hästpryl nu kan vara det???).
Jag gick i säkert två år och suktade efter en BoT-pad att lägga under den ordinarie paden under westernsadeln. För hästens del spelade det liksom ingen roll men BoT-paden är ungefär tusen gånger enklare att hålla ren än den ordinarie tjocka ullpaden. När jag till slut faktiskt köpte BoT-paden så har jag bara ångrat en sak – att jag inte köpte den tidigare 🙂