I morse hade jag ett sådant där ”moment” som jag har haft många genom åren på hästryggen- då jag bara känner ren och skär LYCKA!
Annelie och jag skrittade ut med Vicks och Leon klockan 8; det var vindstilla och lugnt, hästarna gick avslappnade bredvid varandra och jag kände en sådan genuin glädje över att få uppleva denna gemenskap.
Det behöver inte alltid vara stora saker i livet som förgyller tillvaron och detta var en sådan stund för mig.
Puss min vän!
På hemvägen.
Min charmör! Jag förstår verkligen varför många av stona i vårt stall blir helt till sig när de ser honom…
