Jag måste skratta åt mitt landskap!
Igår när jag körde till jobbet vid 20.00 singlade jätteflingor ner mot marken och jag var väldigt lätt på gaspedalen kan jag säga.
När jag kom ut från jobbet 7 i morse var det fullständig barmark och av snön syntes banne mig inte ett spår. Skåne i ett nötskal på vintern!
Vicke och jag begav oss ut i halvmörkret så fort jag kom till stallet och vi fick en väldigt skön tur.
Den galna knäppgök jag red ut för ca 2 veckor sedan var tack och lov ersatt av min sedvanligt snälla och lydiga häst så det blev varken kosparkar mot passerande bilar, bakutsparkar i galoppfattningarna eller försök att sticka i galoppen.
Vicke är ju i full tävlingskondition nu så jag får motionera honom därefter, läs: ganska rejält.
För övrigt var jag mycket tacksam över hans broddar idag- på vissa ställen där vi red var det rena isgatan och utan dom hade det aldrig slutat väl gissar jag.
Var tog snön vägen?
