En vecka med lite snö har passerat och man skulle kanske kunna säga att ”det började med snö och slutade med tö” för under veckans sista dag var det mycket av det sistnämnda.
Men som vi alla vet är vintern långt ifrån slut så det kan hinna både snöa och töa många gånger till.
Jag hann i alla fall att rida i det vita flera dagar och det har varit hur mysigt som helst.
Annars har jag tränat på egen hand eftersom Olof har varit bortrest och nu ser jag extra mycket fram emot hans hjälp igen.
Hur bra Vicke än känns vill jag inte vara utan tränarhjälp för länge och tack och lov så har jag inte stött på några direkta svårigheter när jag trimmat på i min ensamhet.
Annars har veckan bestått av upphittade marsvin, många hundpromenader, ett restaurangbesök, en hel del jobb och så allmänt slappande som är ett underskattat nöje om ni frågar mig- och som man också behöver för att orka stiga upp i ottan, jobba natt och ha många bollar i luften som jag ofta har.
Detta försöker jag verkligen att leva efter och tycker att jag lyckas ganska bra!
VÄLDIGT kloka rader! Och det försöker jag VERKLIGEN också efterleva! Jag tycker också att jag lyckas 🙂
Fast jag kom på en sak… Många som har familj längtar efter semestern just för att de ska kunna få umgås mer tillsammans med sin familj och sina barn. Det är klart att det är lätt att säga att man ska ändra på sitt liv så att man inte längtar till semestern. Men för hur många är denna verklighet trolig? Man måste ju arbeta för att kunna få pengar så att man kan betala sitt uppehälle. Och barnen måste gå i skola et cetera. Så näe, verkligheten är inte så enkel.
Jag tänker att det många gånger handlar om att man inte trivs så bra på jobbet och därför nästan blir fixerad vid varje ledighet som man räknar dagarna till.
Jag älskar själv semester och ledighet men trivs så bra på jobbet att jag inte precis räknar dagarna tills jag ska slippa gå dit (som jag vet att vissa gör med sina jobb).
Om man hatar sitt jobb, tycker jag man faktiskt bor undersoka hur och om man ska andra pa det, lagga om sin karriar osv. Jag haaaaaaaatade mitt jobb som forskare mot slutet, det fanns ingenting jag ville fortsatta med, kandes som en kvarnsten runt halsen och bojor runt fotterna, da jag blickade fram over en oandlig forskarkarriar…. Till slut, och det tog mig nog 2 ar, sa jag upp mig. Hade inte ett annat jobb att ga till, men gradvis har jag hittat en annan roll har i livet som jag alskar. Att fortsatta pa ett jobb man hatar, resten av livet, tycker jag ar sloseri med ett liv. Visst, det ar latt att saga, men vi har alla bara ett enda liv, sa det ar upp till oss att leva det pa ett dragligt satt. Det finns alltid NAGONTING man kan andra, om sa bara (som i mitt foregaende inlagg) genom att soka hjalp och lara sig se sitt liv pa ett annat satt…
Skillnaden for mig var mera att andra min syn pa mitt liv – jag kande mig missnojd, mitt glas var halvtomt… Genom att ga till en life coach och fa hjalp med hur jag ser mitt liv, vad som ar viktigt och vad jag vill andra pa (det behover inte vara stora grejor, sma andringar kan gora stor skillnad) och dra upp en plan for hur jag ska ga tillvaga, sa har jag andrat min syn till att se ett halvfullt glas. Detta var 4 ar sedan och mitt glas ar fortfarande halvfullt(eller nastan fullt, t.o.m.) trots att utat sett ar mitt liv ungefar som det var – det ar min syn pa det som andrats. Sa det kan ju vara en annan ide, om man inte kanner sig tillfreds.
Orden i rutan är precis mina tankar. Räknar inte dagarna till långledighet varken hemma eller på resa. Är rädd att blir besviken om jag satsar allt på ett par futtiga semesterveckor… Hellre då att försöka hitta guldkanten i vardagen, för den lever man ju i hela tiden! Trivs på jobbet och gör det så intressant jag kan. Längtar nog efter ”fri från alla måsten” både hemma och på jobbet, men försöker därför göra det jag har lust med då när jag har lust med det :). Försöker hitta lusten i den situation jag är i. Svårt ibland, men ibland lyckas det! Ibland vill jag helt enkelt städa, då vill jag ha den möjligheten och njuta av det! Det är lite av ”carpe diem” i det här tror jag… även om det uttrycket är uttjatat :). Ha det gott!
Jo, allt i livet kan man inte slippa även om det är tråkigt och man inte vill men jag försöker verkligen att minimera detta.
Tycker att många gör vissa saker bara för att passa in i någon norm och inte för att de egentligen vill.
Tycker manga stannar i ett jobb de hatar, istallet for att ens FORSOKA utforska alternativ. Och sen sager de ’oh, it’s ok for YOU, blah blah’ dvs for MIG ar det latt att ge upp en karriar och hitta en annan..?!? Naa, det gav mig manga somnlosa natter och mycken oro och pengabrist en langre period! Kan jag, sa kan andra. Jag tycker alltfor manga glommer bort att de bara har ett enda liv….