Idag funderar jag över tränarens och hästens betydelse för att bli en duktig ryttare och ”lyckas på tävling”.
Jag skulle nog vilja påstå att ovan är något av det viktigaste: köper man en ”medioker” häst (vilket förvisso är en definitionsfråga) och tränar för en ”vanlig” C-tränare; tja då kommer man inte speciellt långt- det är min erfarenhet i alla fall.
Och för att ta motsatsen så har jag sett skickliga tränare göra underverk med alldagliga hästar liksom jag sett ryttare utan större egen skicklighet lyckas fantastiskt bra när de har köpt en bra häst och fått hjälp med denna.
Så till stor del handlar ”ridframgångar” enligt mig om hur mycket man kan och vill satsa ekonomiskt framför allt tyvärr.
Att ryttare är ambitiösa som sliter med heltidsjobb och ändå hinner rida X antal hästar, tränar utan ridhus året runt eller på annat sätt visar flit och vilja ska absolut inte förringas men det är i slutändan ändå pengarna som avgör ganska mycket enligt mig.
Jag tycker att detta är något som glöms bort ibland och det är i Sverige också många gånger fult att prata om pengar, framför allt om man har gott om dom verkar det som.
Men för mig är det ganska enkel matematik att man som sagt lyckas bättre om man tränar för eliten än för tex en C-tränare och att en häst för 300.000 är bättre än en för 50.000.
Undantag finns så klart men jag har sett ovan IRL under så många år så för mig är det inget konstigt eller något att hymla med.
Tyvärr tror jag du har rätt. Jag vill ändå tro att man kan komma långt med bra ridning på en inte allt för dyr häst…..
Självklart är det så att ju bättre material, desto större chans att komma någonstans. Inte någon sensationell slutsats du har dragit i ditt inlägg precis. Så nej, det är inget konstigt och inget att hymla med (vilket jag inte tror att någon gör heller, däremot är många människor uppfostrade att inte prata om pengar i alla lägen eftersom det ofta skapar avundsjuka). Men de där fina, flashiga hästarna är inte alltid så vansinnigt lättridna och kräver duktiga ryttare. Jag tror att många ”ordinära” hästar som man ser på tävlingsbanorna skulle kunna se helt annorlunda ut om de fått rätt matchning, skickliga ryttare kan ta fram väldigt mycket ur hästar som inte lika begåvade ryttare lyckas med.
Sedan finns det ju kategorin hyfsat fin häst, tränar för bra tränare men harvar ändå runt på mediokra resultat i låga klasser år efter år. Frågan är vad det beror på? Lat när det gäller hemmaträningen? Total brist på ridkänsla? Vad tror du?
Instämmer i att det inte är några sensationella slutsatser jag kommit fram till men just eftersom det är tabu att prata om tex pengar så tycker jag att det är väldigt ovanligt att man säger tex ”så bra XX rider nu när hon har börjat träna för proffstränare YY” eller ”vilken skillnad det blev på ZZ:s ridning när hon köpte en häst för 300.000”.
Nej, detta hymlas det med och OM man säger något så heter det att man är missunnsam och avundsjuk även om det enligt mig bara är fakta/ sanning.
Instämmer absolut i att massor av hästar hade kunnat nå mycket längre med skickligare ridning- inte heller detta är väl ett sensationellt påstående 🙂 ?
Vad gäller din sista fråga tror jag att det kan vara en kombination av för lite och felaktig träning och obegåvad ryttare, också att man inte passar ihop som ekipage.
För min egen del är jag 100 % övertygad om att jag hade ridit mycket bättre och lyckats mycket bättre på tävling om jag tex åkte iväg och jobbade (och dagligen tränade) för en mycket skicklig ryttare.
Jag pratar sällan OM människor så som du beskriver det i ditt exempel så jag har ingen direkt erfarenhet om hur man blir bemött då. Däremot har jag inga problem att säga det TILL dem, t ex ”vad du har utvecklats sedan du började träna för X” eller ”det måste vara jättekul när du har haft möjlighet att köpa dig en sådan fin läromästare”. Kanske där skillnaden ligger i hur man uppfattas? Jag har nämligen aldrig fått något annat än positiv respons på den typen av uttalanden. Hästvärlden är ju tyvärr full av människor som gärna pratar om andra, är avundsjuka, tror att de vet hur saker ligger till (t ex den ekonomiska biten) osv. Och jag vet av egen erfarenhet att det finns inget som intresserar VISSA människor så mycket som ANDRA människors pengar. Och jag tycker inte det är någon charmig egenskap. Varför så nyfiken? Och varför ens bry sig? Sköt dig själv typ.
Jag skulle nog inte heller säga TILL någon att personen utvecklats eftersom den haft råd att köpa sig en dyr häst, eller…det beror givetvis på HUR man säger det men alla anspelningar på pengar verkar vara så himla känsliga.
Förstår för övrigt inte detta; pengar tillhör livets realiteter och för mig borde det inte vara mer tabubelagt än något annat ämne.
Att folk är nyfikna på pengar tycker jag för övrigt inte är det minsta konstigt; de flesta vill ha mer av dom 🙂 och vill säkert också veta hur man kan uppnå detta, om möjligt. Och ridsporten är en dyr sport…
Tycker ocksa det ar sjalvklart att battre hastar och battre tranare och mera pengar vanligen ger battre resultat. Sjalv vet jag med mig att min brist pa tavlingsresultat beror pa att jag kopte en dalig hast (som fol, den vaxte inte som jag vantat mig) och alskade den sa mycket att jag inte salde den. Med facit i hand borde jag salt den och aven nasta hast, fortare an kvickt, och sa borde jag kopt battre hastar, samt insett att det inte var ett misslyckande att betala for proffshjalp och traning. Nu ar jag nasta 50 och kanner mig oerhort frustrerad att jag FORTFARANDE inte natt mina mal. Men skam den som ger sig… Har nu ytterligare en unghast, utvald med omsorg. Fast jag borde val betalat 10ggr sa mycket och kopt en fardig hast, men insag att det ar det att ta fram en hast fran 4 ars alder och uppat som ar intressant for mig, inte att ha en fardig hast som jag kan lotsa runt pa tavling och plocka rosetter med.
Cecilia – Som amatör-distansryttare så är jag nyfiken på vad dina mål är 🙂
160 km, fit to continue är mitt slutmål och allt innan är hållplatser på väg dit. Du då?
Som det ser ut så är 120 godkänd ritt (är det samma som fit to continue?) målet. Inget storslaget alltså men om det går vägen så är det stort för oss 🙂 Sen tänkte jag starta några dressyrtävlingar mest för att ha lite mål med gymnastiken också. Typ LB:1 på godkänd procent (siktar högt haha).
Ja, defo några fjuttiga lokala dressyrtävlingar, hihi! Men det är early days med mig nya 4åring som jag bara haft i 2 mån. 7 åringen tyvärr kroniskt halt och kommer aldrig tävla mer.
Så klart att alla dessa komponenter spelar in. Men jag vill ändå invända att min tränare är ”bara” c-tränare och hen har tagit upp ett flertal elever från ”scratch” till svår klass, en del med dyra fina hästar men en hel del med mediokra hästar. Som exempel hade hen en elev som hade ett fullblod direkt från banan som gick S:t George till slut. Och alla elitryttare är inte så fantastiska att rida för, hur bra de än rider själva. Jag har också sett många som väljer att träna för tränaren ”med det stora namnet” som kommer och har kurs varannan månad när de hade utvecklats betydligt mer av att ha råd att rida 1 gång i veckan för en mindre känd tränare istället för att lägga alla träningspengarna på en kurs då och då. Men självklart spelar häst, ekonomi och val av tränare stor roll. Jag skulle nog vilja påstå att man kommer längst på att träna mycket för en duktig tränare och prioritera regelbunden träning. Hellre ha råd att träna 2 gånger i veckan för 300:- per träning än att träna 1 gång i månaden för samma pris. Men man kanske är olika där, jag är rätt obegåvad och har inte råd att köpa dyra hästar så för mig är tränaren avgörande. Har man mer talang än mig kanske man kan reda ut mer själv, vad vet jag?
Jag tror också att det är viktigare att träna ofta.
Dock måste tränaren behärska nivån man tränar på oavsett om man är A-B-C-tränare (eller inte har brytt sig om att bli ”officiell bokstavstränare”).
Har man tex själv aldrig ridit piaff, passage eller seriebyten tror jag att detta är svårt (omöjligt?) att lära ut bra till någon som heller aldrig har gjort det.
Jo men det är ju sant, min tränare har ju själv ridit GP och utbildat hästar dit. Men just titeln ska man kanske inte haka upp sig på, många väljer att inte utbilda sig mer då de inte får ut så mkt av det och många har ingen utbildning alls men har en talang för att undervisa. Egentligen är det rätt intressant det här med hur man på bästa sätt blir framgångsrik. Det är många delar som spelar in och saknar man en en del kan man ibland kompensera för den med att ha mer av en annan. T ex inga pengar men jobbar hårt och har talang eller gott om pengar så man kan köpa bra hästar och tränare utan man är någon jättetalang. Det enda man inte kan kompromissa med är hårt arbete även om det så klart kan variera också. Sen finns det de som har ”allt” men ändå aldrig kommer vidare, det kan man fundera över hur det kommer sig. Själv har jag inga pengar, ingen talang men jag har en bra tränare och jag jobbar hårt så får man se hur långt man kommer 🙂
Jag tycker det här är ett märkligt inlägg som kan tolkas som kritik mot de tränare du själv rider för som väl inte ens är utbildad tränare?
Eller ingen av de du just nu tränar för är utbildade tränare men däremot duktiga ryttare med erfarenhet av och utbildning inom ridning, varför väljer du att träna för dem om du inte tror att det är vad som ger framgång enligt ditt inlägg?
Om du menar att detta är kritik mot Olof förstår jag inte alls hur du får det till det?!?!?!?
För övrigt är han utbildad C-tränare och kommer att utbilda sig vidare.
Och mitt inlägg handlar inte för fem öre om MIG utan om vad som krävs om man vill nå verklig framgång inom dressyren.
Där kanske jag var/är otydligt men jag menar typ de som vill rida svår dressyr. Då behöver man en häst för hundratusentals kronor och/ eller en tränare som är verkligen duktig (vilket man kan vara utan att vara bokstavstränare vilket jag anser och som kanske inte heller framgick av inlägget).
När jag skrev ”vanlig C-tränare” var jag otydlig: jag menar att det finns en hel del av just C-tränare ”out there” som kanske knappt har ridit högre än MSV B på tävling för ”hundra år sedan” och som kanske inte har så många elever, som inte rider själva längre sedan många år osv: där tror jag det blir svårt att utveckla ekipage till svår klass.
Och slutligen har jag själv INTE ambitionen att tävla svår dressyr någonsin så åter igen handlade inlägget inte det minsta om just mig.
Nej det framgick inte att det var svår klass det handlade om?
Men är han verkligen C-tränare?
Jaha, tydligen har han gått utbildningen men inte förnyat sin tränarlicens (kanske inte gjort fortbildningen eller betalat licensen) sedan 2014 så han är väl så kallad vilande C-tränare då.
Och som sagt så spelar bokstav eller ej ingen roll i just Olofs fall; hans erfarenhet är mångårig, han rider ”tusen” hästar varje dag och framför allt så tävlar han själv framgångsrikt med många hästar vilket för mig bevisar att han vet vad han pysslar med 🙂 ! Han är verkligen superbra 🙂 !
Jag kan säga att jag knappast tror det räcker med en häst för 300 000 och träning för eliten för att få mig att rida svår klass 😉 Saknas nog många ridtimmar för det 😀 men jag hoppas jag har fel för kul vore det ju verkligen!
Men de tre svårklass ekipage jag känner har haft bra hästar men inga extrema, en av dem har ridit för C-tränare, en för outbildad tränare och den tredje för A-tränare. Grejen som gjort att de tre lyckats har nog varit en väldig hängivenhet, noggrannhet och vilja. Plus turen att slippa skador på sig själv och hästen som gjort att de kunnat fortsätta jobba på lika bra under många år.
Jag kan inte påstå att någon av dem haft en extremt bra ekonomi heller, men iofs har de nog satsat allt de kan på sin satsning?
Ja, hälsan hos sig själv och framför allt hästen är icke att förglömma; där har många stupat (bokstavligen).
Även om jag som sagt själv inte har ambitionen att rida just svår dressyr (men MSV A) så tror jag säkert att jag hade lyckats bättre med vissa hästar om de fått vara friska; Kreon framför allt.
Just 300.000 var bara en siffra som du inte behöver ta så bokstavligt, det finns givetvis enorma variationer.
Jag försöker åka och titta på lag-SM varje år nu när den gått i mellersta Sverige. Det är grymt inspirerande för mig, ungefär 90% av startfälten ÄR amatörer och ungefär 75% av hästarna är ”vanliga hästar”.
Det innebär att jag som är en vanlig amatör på en vanlig häst kan se bra ekipage på en nivå jag gärna skulle nå och se vad skillnaden som gör skillnaden är…
Jag blir lika förbaskad och taggad varenda år 😀
De har inte bättre häst än mig utan de rider så himla bra och med sådan precision och noggrannhet 😛 Jäkla typer! 😉 Och så slår det mig alltid att de kunde inte det där från födseln de heller, utan de har LÄRT sig det och det enda sätt jag kan göra samma sak är att traggla och träna och framförallt se till att alltid rida så bra jag någonsin kan och inte börja glida lite på exaktheten.
Det går himla långsamt framåt men för varje år tycker jag att jag lärt mig lite till och kanske jag om 5-10 år kan rida som de gör??
Jag hoppas och strävar efter det i alla fall 🙂
Jag förstår dig och försöker tänka likadant själv även om just mitt mål inte är svår dressyr.
Och det är väl också en sådan där grej som kan vara liiite tabu att erkänna; att man faktiskt inte satsar mot den yppersta toppen utan skulle vara nöjd med något ”sämre”.
Idag ska ju alla vilja bli bäst i hela världen typ (nu raljerar jag lite) och det kanske föder mer känsla av misslyckande om man inte når dit än något annat? Jag vet inte…
Lag-SM går ju i MsvA/StG och Intermediare så det är inte svår klass.
Serier och piruetter, i Int helpiruetter och i MsvA/StG halvpiruetter.
Inspirerande nivå som inte är omöjlig oavsett häst tycker jag 🙂
Konstigt det där att det är lite fult att ”nöja” sig med att inte rida på högsta nivå. Det är faktiskt inte så jäklar lätt att rida en bra LA heller, de flesta ryttare gör inte det. Och ta sig till t ex MSV är det långt ifrån alla som gör. För mig är det dessutom vägen som är det roliga, målet är liksom frostingen på kakan. Kakan är det viktiga och är god i alla fall men frostingen gör det så mkt godare…
Bra skrivet, Frida!
(Intermediaire är i och för sig en slamkrypare, den räknas ibland som svår klass verkar det som men andra gånger läggs den på samma nivå som MsvA/StG. Finns ju många Intermediarie klasser och i Int I som ingår i lag-SM är det ingen piaff/passage medan både Int A och Int B innehåller piaff och passage)
Hakar upp mig lite på att du skriver ”bra ryttare” och ”lyckas på tävling”. Att lyckas på tävling innebär ju inte att rida svår klass utan att lyckas med de mål man satt upp, ex LA. Det finns dessutom väldigt många bra ryttare och tränare som knappt inte tävlar alls. Det är ju så mycket mer som behövs för svåra klasser än en bra häst och en bra tränare, framför allt behövs massor av ridtimmar, det hjälper liksom inte att köpa en 300 000 kr häst och anlita en A-tränare.
Klart det även handlar om pengar, det gör det inom de flesta sporter på elitnivå. Men det är ju knappast det som är målet för de flesta. Jag tror dock inte alls att man blir en mer lyckas ryttare om man köper en dyr häst, jag tror snarare att man blir en riktigt bra ryttare av att rida massor med hästar som kanske inte har den största talangen, lära sig att trycka på knapparna helt enkelt. Kan man inte få en medioker häst att häst lyckas så långt dess talang når, med kontinuerlig ridning för tränare, då tror jag inte ett dugg på att det hjälper att köpa en dyr häst och börja träna för någon jätteduktig. Och tål att upprepas, en bra ryttare blir man av att rida massor med hästar.
Nja…jag tycker nog att man visst kan få framgång mer eller mindre enbart av att köpa en dyr och välutbildad häst som är förlåtande mot den nya ryttaren och anlita bra hjälp från marken.
Sedan är väl ”massor av ridtimmar” (ditt citat) väldigt relativt; hur många timmar är massor?
Men utan att vilja namnge specifika ryttare så tycker jag mig ha sett en hel del ffa juniorer som köper ”färdiga” hästar och som får väldigt fina framgångar mer eller mindre direkt; kanske inte i just SVÅR klass men snäppet under och de har inte de ”massor av ridtimmar” som jag TROR att du åsyftar.
Sedan är det absolut en enorm hjälp att ha dessa ridtimmar i bagaget men det är inte det allena saliggörande menar jag- man kan lyckas på annat sätt också.