Trots att jag var väldigt trött efter nattens jobb satt jag i sadeln 7.40 i morse och väl där glömde jag ”allt”- det är det som är tjusningen med mina dressyrpass tycker jag, då försvinner trötthet och ersätts med glädje 🙂 !
Jag försökte som vanligt att tänka på tipsen jag fick hos Olof igår; att ha Vicke inom en kort ”fyrkants-ram” (inte låta tyglarna eller för all del hela hästen bli låååång) och att tex förbereda de enkla bytena över medellinjen redan ute på spåret- redan där ska gossen sitta på sina bakben.
Idag var det också dags för skoning- igen?!??!
Jag var tvungen att räkna att det verkligen hade gått 6 veckor sedan sist flera gånger- så fort tycker jag att tiden går.
Nu när hovarna…..vågar jag ens skriva det….ser mycket bättre ut än för 1-1,5 år sedan bestämde vi att vi ska försöka dra ut på skointervallet till 7 veckor; när det var som värst höll framskorna på att ramla av efter 4-5 veckor.
Jag minns allt för väl hur jag kände på dom med dunkande hjärta varje dag samtidigt som jag bad en tyst bön om att de skulle sitta kvar bara liiite till.
Även denna gången blev det broddar på skorna- vi kan ju hoppas att detta enligt Murphys Law innebär att vi inte kommer att skymta en endaste minusgrad innan våren kommer…Hoppas går ju!
