Härom dagen mottog jag ett ovanligt telefonsamtal.
En man som presenterade sig som ”din granne” ringde och ville påtala att min hund ylade hela dagarna.
Jag blev väldigt konfunderad i några sekunder då min närmsta granne dels är en ensamstående äldre kvinna och jag dels ”vet” att Soya är tyst som en mus både inom och utomhus- jag tror aldrig att jag har hört henne yla över huvud taget.
Men visst; allt är så klart möjligt och jag kan ju inte till 100 % VETA vad hon gör de få timmar hon är ensam hos mig då och då.
Jag frågade snabbt var mannen bor och då visade det sig att han bor i trappan bredvid min förra lägenhet, i ett hus med ca 80-90 lägenheter!
Han uppgav att han var störd av hundylande sedan i somras och när han nu hade gått runt och lyssnat med stetoskop (?!?!?!?) var han tämligen säker på att ljudet kom från min lägenhet.
Det kändes faktiskt otroligt skönt att kunna meddela mannen att jag inte bott i lägenheten sedan slutet av november och att den dessutom står TOM och att jag är den enda som har nycklar till den (ny hyresgäst flyttar in 1 februari).
Mannen blev ju lite snopen men fick inse det orimliga i att Soya var skyldig, han bad tusen gånger om ursäkt och jag drog som sagt en suck av lättnad.
Jag HAR haft en hund som ylade exakt på detta vis och jag vet precis vilken olägenhet det kan skapa (jag fick ett anonymt hatbrev från en granne som kallade mig djurplågare och ett varningsbrev från hyresvärden) – den historien slutade med hunden bröt benet och avlivades i samma veva; annars vet jag ärligt talat inte hur jag hade löst problemet eftersom jag provade allt möjligt och inte heller kunde hitta någon hundvakt.
Men Soya är alltså tyst och oskyldig 🙂 !
