Ni som är gifta/ sambo och som har en eller flera egna hästar: vem betalar för dessa?
Gör ni detta helt med egna pengar och bidrar ni trots det med lika mycket till det ”vanliga” hushållet?
Hjälper er partner er med era hästkostnader och sker detta i så fall regelbundet eller bara då det krisar?
Är det en del tjafs från er partner kring vad hästen kostar oavsett vem som betalar för den?
Själv har jag alltid betalat för min häst själv och vill inte ha det på något annat sätt heller.
Min livsstil är ju ganska kostsam och jag kan själv inte se det rimliga i att den sponsras av någon som inte alls delar min vurm för hästar.
Jag vill dessutom inte känna mig beroende av någon annan eller behöva förklara/ rättfärdiga olika kostnader i samband med hästen.
När jag och min fd man separerade tex så var det INGET i mitt ”hästliv” som ändrades ens det minsta; jag fortsatte att tävla och träna precis som jag alltid har gjort och det kändes jätteskönt att kunna göra så.
Jag VET ju att det finns tjejer/ kvinnor som stannar i kassa förhållanden i alla fall DELVIS för att detta även ger möjlighet till en hästhållning som annars inte hade varit möjlig och det kan ju inte kännas så kul tänker jag?
Alla vara pengar kommer fran egna firman. Vi har egna pengar och gemensamma pengar. Ingen ifragasatter vad den andra spenderar pengar pa och vi brakar aldrig om pengar. Skulle ALDRIG stanna i ett forhallande som var daligt for att mannen underholl min hobby, da kan jag hellre hitta andras hastar att rida (gratis) pa, det skulle inte vara svart – kanner hur manga som helst som har for manga hastar och skulle bli glada att fa hjalp av mig. Har haft egen ekonomi hela livet, men under de senaste aren har var ekonomi liksom flytit ihop litet grand, men vi har anda en mindre lon som vi drar in pa vara egna privatkonton, plus ett storre konto dar alla gemensamma kostnader (plus en hel del hastkostnader som ju ar fastighetskostnader nar man har eget, och dotterns ponnyer ar inte MINA!). Men vi ser till att vi har pengar sa det racker till det vi alla vill gora, ingen som sitter och raknar ’jaha, DIN hobby kostade x, da maste jag fa y till MIN hobby’ eller ifragasatter om man verkligen behover ditten eller datten (fast jag ar en fornuftig kvinna och koper inte femtitolv schabrak eller 8Kkr ridstovlar, vilket kanske hjalper). Kanner ingen press att rattfardiga utgifter eller forklara varfor saker kostar. Och for ovrigt vet han vad hastar kostar, efter 15 ar med mig! Han visste fran borjan att jag var hasttjej och det kan ju knappast kommit som en overraskning att jag sett till att var dotter ocksa blivit det… hihi
Jag betalar allt! Bil och transport har vi i makens firma men jag skulle inte kunna med att be honom betala eftersom han alltid ställer upp om jag behöver hjälp med hästen. Alla turer till veterinärer, tävlingar och när jag får tuppjuck för att hästen rullat fast ( har hänt 2 ggr) eller att han har fått ett sår så kommer han ut till stallet som mitt stöd på direkten. Jag behöver inte ens fråga.
När pållen var unghäst var han minst sagt jobbig. Varje gång jag skulle rida ut följde maken med för då var pållen snäll. Jag borde betala min man för att han förlorat arbetsinkomst alla gånger han tagit hand om sin maniska fru.
Vi har ju hästar båda två, och det mesta betalar vi gemensamt till dem. Vissa specifika kostnader betalar den som står som ägare på hästen, t ex försäkringarna. (Fast för tillfället betalar jag försäkringen även på den gemensamma hästen eftersom han är i samma bolag som ”min” häst) Träningar betalar vi som princip själva, när vi tränar ihop turas vi om. Ingen räknar på kronan hit och dit, vi vill ju båda ha hästar, och båda hade råd att ha hästar innan vi träffades.
Jag har alltid betalat allt för jag har nästan alltid tjänat mest pengar. Tom i mitt första förhållande där jag tjänade pyttelite och han fortfarande envisades med att vi skulle dela 50/50 på alla utgifter så fixade jag hästandet själv (fattar idag inte att det gick dock).
Men jag skulle inte ha något problem med att sponsra en partners intresse, och jag skulle heller inte ha ett problem med att bli sponsrad. Jag tror inte på delad ekonomi, men jag tror på att det ska vara rättvist i alla fall.
Jag betalar för hästen själv och vi har delad ekonomi. Gemensamma kostnader för mat och hemräkningar och barn delar vi på lite kom si kom sa. Jag lägger alla mina pengar på hästen och sparar till vår dotter, han lägger sina pengar på vårt hem då det intresserar honom men inte mig. I princip äger jag inga möbler men jag har en massa fina hästsaker och dottern börjar få ett rätt ok sparkonto;)!! Vi bråkar aldrig om pengar, kanske gruffar lite ibland. Frågar min sambo om jag tycker att han ska köpa någon jättedyr grej till sig själv hejar jag glatt på för han kommer ändå inte i närheten av vad mina hästsaker kostar!
Hade jag bott själv hade jag nog kunnat ha häst men hade fått köpa mycket mindre fina grejer och träna och tävla mindre. Men vi har det bra så det är inget jag behöver fundera på just nu i alla fall!!
Vi har gemensam ekonomi o mina löpande hästkostnader betalas därifrån. Men jag har även ett ”hästkonto” som är mitt eget o som jag alltid haft. Från det går inköp av häst o andra större utgifter som rör hästeriet. Pengarna på det kontot är surt sparade slantar sedan långt tillbaka, försäljning av häst samt ersättning fr förs.bolag på häst som tagits bort. Jag jobbar mindre (o tjänar därmed mindre) än min man, som dessutom reser mkt i tjänsten, vi har småbarn o ngn av oss måste ju alltid kunna lämna o hämta på fritids o finnas på plats. Det hade inte riktigt funkat om vi då skulle ha delad ekonomi eller att bli minutiöst noga med vem som betalar vad, eller jag tror iaf att det hade blivit väldigt komplicerat…
Jag skulle aldrig kunna med att någon annan betalade för MITT intresse, speciellt som det är ett väldigt kostsamt intresse att ha häst. Vi har delad ekonomi och min sambo har lika dyra, om inte dyrare, intressen, bilar , mc bland annat. Han tjänar bättre och har erbjudit sig att hjälpa mig med betalning när jag letat häst men jag vill vara oberoende och inte riskera att hamna i någon konflikt om hästen OM vi skulle bli osams om något. Vilket vi såklart inte ska. Men man vet aldrig. Då ska hästen vara bara min.
Tanken från min sida var egentligen att betala för hästen helt själv, men på grund av långvarig sjukdom har det blivit att sambon fått ta mer och mer. Som tur är älskar min sambo också hästar så även om han inte rider har han ett delat intresse i hästen och lägger hellre pengar på ett nytt täcke till hästen än ett par hela skor till sig själv. 😉 Vi har helt gemensam ekonomi och det funkar bra för oss eftersom vi vill ungefär samma saker i livet. Jag skulle aldrig stanna i ett förhållande jag inte trivdes i bara för att kunna ha häst, det kan inte vara hälsosamt för någon. Känner mig väldigt lyckligt lottad som hittat en så fin karl som ställer upp på alla sätt och vis, även om jag såklart helst hade varit frisk och kunnat bidra mer ekonomiskt. Får hoppas den dagen kommer i framtiden. 🙂
Jag är ju singel men skulle jag ha ett förhållande skulle jag vilja betala själv. Vill inte riskera att behöva göra av med hästen om förhållandet skulle ta slut, så klart att ekonomin påverkas om man skiljer sig men det väsentliga vill jag veta att jag har råd att ha kvar dvs hästen, hunden, bilen och släpet. Sen kan jag bo var som helst bara man har råd om det skulle behövas ett tag.
Vi har gemensam ekonomi, jag gör av med mest pengar. Men å andra sidan tjänar jag lite mer o har betalat hans utbildning. Det är ett givande o tagande. Jag skulle klara av att ha häst som ensamstående, men kanske inte ha råd m stor suv o transport mm.