Idag hade jag ett sådant där pass som jag är lyckligt förskonad från 99 gånger av 100.
Ni vet…man är jättesugen på att rida och så ägnas 40 minuter av passet till ”tjafs” för att avslutas med 10 ok/ bra minuter….
Idag tyckte Vicke att han inte skulle gå rak i kroppen på långsidorna i vänster varv, i alla fall inte om jag hade spöt i ytterhanden och…Gud förbjude…dristade mig till att peta till honom.
Nix, då blev han…som en stallkamrat helt korrekt beskrev det…en MAKARON som gick på snedden och ojade sig.
Jag å min sida ansåg att jag ska få ha spöt i vilken hand jag vill, även i vänster och inte bara höger varv och så tjafsade vi på….
Väldigt moget av oss båda inser jag nu när jag skriver detta- kanske borde jag ha valt att vara ”The bigger man” (woman), eller inte?
Nåja…man kan inte alltid vara på topp och jag är glad att jag som sagt ytterst sällan har sådana här ridpass att stånka över….
