Såret Kreon fick när han gick omkull på asfalt kommer jag aldrig att glömma. 2 månader i sjukhage, tusen bandage och kompresser och så mycket oro….
Veckan har inletts lugnt; Vicke och jag skrittade ut i eftermiddags.
Det enda dramatiska som hände under vår tur var att Vicks blev livrädd för en flock svanar (!) som hade parkerar sig på en åker som vi var tvungna att rida förbi.
Hade jag inte haft min kära livräddare gramanen vet jag inte hur det hade kunnat sluta när räddharen tvärvände och började galoppera åt motsatt håll…trors att jag VAR beredd och hade dragit ihop honom rejält med denna.
Som jag har nämnt tidigare är Vicke sååå himla snäll till 99 % när man rider ut men det är den där jätteotäcka procenten som gör att jag ändå skulle fundera många gånger innan jag lät någon annan rida ut honom.
Inte bara för ryttarens skull givetvis utan även för att den skentur som skadade Kreon så rejält när HAN kom lös verkligen har fått mig att vara ännu mer rädd för lösa hästar utomhus…
