Välvald!
Sitter och läser en annons där någon som har 2 huskys söker hundpassning till dessa 7-16 och utan att det ska vara till någon ”fantasikostnad”.
Jag kan inte låta bli att spekulera kring vad som händer om personen inte lyckas hitta någon som orkar ge dessa hundar den enorma mängd av motion som de kräver?
Ett ”vanligt” hunddagis tror jag definitivt inte hinner/ orkar det.
Orkar man själv aktivera dessa djur tillräckligt efter en hel dag på jobbet?
Detta får mig i sin tur att fundera över hur genomtänkta vissa hundköp egentligen är?
Har man innan köpet verkligen tagit reda på vad den specifika rasen kräver i form av tex motion och pälsvård eller tyckte man bara ”åhhh vilken söt hund…den tar jag” typ?
Jag minns vad mitt svar blev då min fd man ville ha en helt annan ras när han föreslog att vi skulle skaffa hund- jag tog då hänsyn till att han tex aldrig hade haft hund tidigare.
Men ni som har eller har haft hundar: hur valde ni dessa och efter vilka kriterier?
Jag valde whippet för att de är lugna inomhus, livliga ute och orkar följa med på uteritter, har en kort lättskött päls och är en relativt frisk ras. Älskar deras utseende dessutom!
Tog Saluki av exakt samma skäl, dock inte uteritter utan promenader. Ville också ha en lite större hund som inte var så tung. Har bara ångrat valet några gånger och då har det varit kaniner inblandade… Skönt att hon nu är äldre, det är betydligt lugnare!
Min orkar/ vill inte heller jaga längre och det är verkligen inget jag saknar!
Har sällan haft så genomtänkta hundval, beror säkert på att jag mest haft omplaceringar. De har liksom bara kommit och därför har jag inte valt en speciell hundras. Har dessutom mest haft blandraser och då kan det ju bli lite vad som beroende på vad som slår igenom mest. Det enda krav jag har haft är att de inte får vara för små då jag blir nervös att ha dem med i stallet då. Sen gillar jag stora hundar och de blir bara större och större för varje hund haha. Nästa hund ska jag vara lite mer noggrann och tänka efter, vill gärna ha en amstaff då min hund är 50 % amstaff och han är den trevligaste hund jag haft. Fast en bullmastiff hade inte suttit fel heller. Eller irländsk varghund. Det är tur att man inte är miljonär, jag hade blivit en ”crazy dog lady” haha!
Jag valde ju inte helt sjalv: jag har en servicehund som jag fatt fran Hearing Dogs For Deaf People, och de tillhandahaller bara labradorer/korsningar, pudlar/korsningar, spaniels/korsningar och i enstaka fall s.k. toy breeds (for gamla manniskor eller folk som bor i sma vaningar i stan, typ). Jag blev erbjuden en ’sprocker spaniel’ (Springer x Cocker) och den bara passade inte mig, helt hyper och smet under alla staket sa jag kunde inte halla koll pa den. Grejen for mig ar att jag alskar hastar och vill trana mina hastar, har inte speciellt stort intresse av just hundtraning, annat an for att fa hunden att passa in i mitt hastagande/ridande liv. Sa att agna massor med tid at att fa ordning pa en hyper spaniel var inte min grej. Darfor blev det en labrador,och han passar var livsstil otroligt bra. Han ar pigg och galen nar man ar ute och kastar pinnar/bollar, men sover snallt pa kontoret hela morgonen, skaller inte alls pa kontoret, ar med pa noterna nar vi gar pa var lunchpromenad vid floden, sen ligger han lugnt och sover resten av e.m. tills det ar dags att aka och hamta dottern i skolan, dar han glatt star och viftar pa svansen medans en massa barn klappar honom. Enda nackdelen for mig ar att jag alskar sma terriers (border terrier, Parsons Russell och liknande) sa min dromhunde skulle varit en sadan, inte en stor labrador. Men han ar fin, och passar oss som sagt, och utfor sitt arbete mycket val (talar om for mig nar dorrklockan/koks-tiduret/vackarklockan ringer, brandlarmet gar osv). Kan tyvarr inte ta med honom ut i skogen nar jag rider, da han inte hanger med ordentligt, plus att det ar oerhort mycket vildsvin i var skog, och jag vagar inte ta risken att han ska attackera dem eller fa dem att springa MOT hasten om de jagar honom och han springer mot mig! Plus att han har litet svart att motsta doda radjur och ben, sa han stannar garna kvar pa nagot stalle medans jag rider vidare… na, det funkar inte alls. Sa jag rider sjalv, synd, for hade varit perfekt att kunna kombinera hast & hund-motion.
Vi har en Lagotto hane som vi valde eftersom vi ville ha en lagom stor hund som kunde vara med i stallet och vara mycket ute i naturen. Vi ville inte hålla på med mycket pälsvård och helst en hund som inte fäller. Nu är han 11 år och är, och har varit, en perfekt hund för oss. Vi är ute och plockar svamp, ute med båten och är i stallet. Han är inte överförtjust i hästarna men älskar att leka med stallkatterna! Har aldrig varit sjuk och är en glad men envis herre som kan vara lite blyg för främmande personer.
Jag valde en liten blandas (tax, pudel, cavalier) för jag gillade egenskaperna hos taxen men ville ändå ha något mindre bjäbbigt. Då var en blandis perfekt! Jag hade dock velat ha stor hund men tyckte inte det skulle funka för jag bodde i stan då utan bil och hade inte kunnat motionera den ordentligt. Så jag kompromissade och valde hund efter vad jag kunde erbjuda den för slags hem just då.
Klokt!