Idag funderar jag över hur otroligt mycket som hade varit mycket bättre i vår vardag om folk bara kunde KOMMUNICERA.
För att ta ett exempel som fick mig att fundera på detta så läste jag ett inlägg på Bukefalos där en kvinna har tagit sig tid att skriva ett långt inlägg om hur det driver henne till vansinne att hennes man har som vana att äta upp saker ur kylen- saker som hon har planerat att tex ta med sig som lunchlåda till jobbet nästa dag.
Alltså….jag fattar verkligen inte hur svårt det kan vara att SÄGA TILL sin partner saker i stil med ”du….pastan som vi fick över från middagen tänker jag ta med till jobbet så var snäll och ät inte upp den”.
Måste ju ge långt bättre effekt än att oja sig på nätet (och hänga ut sin partner vilket jag alltid har varit über-allergisk mot och som skulle driva MIG till vansinne om min partner gjorde) ???
Man kanske (?) kan tycka att mannen skulle fråga innan han äter saker ur kylen (?) men i alla fall jag skulle faktiskt förutsätta att det som finns i ett gemensamt kylskåp får ätas av alla utan att man måste fråga- så vida det inte är UTTALAT att detta inte är ok.
Ja, som sagt…bara ett litet exempel ur någon annans vardag men ack så talande och verkligen inte ovanligt.
”Man” förutsätter många gånger att andra ska förstå både det ena och det andra som är outtalat och ibland vill/ vågar man inte heller säga vad man nu än har på hjärtat och så blir det en massa problem i stället….
Maten i vart kylskap tillhor oss alla – vill man att nagon ska lata bli att ata en specifik grej far man antingen saga till eller satta en lapp pa grejen i kylen, det ar val enkelt kirrat? Visst, jag kan bli irriterad att nagot jag planerade anvanda till nanting ar borta, men da far jag val skylla mig sjalv att jag inte sa till i forvag? Later som ett totalt icke-problem for mig!
Mitt motto ar alltsom oftast ”Never assume.”
Instämmer helt!
Håller med Cecilia! Hemmet är allas i familjen och man ska inte behöva fråga om lov för att ta mat ur kylskåpet. Samma med en annan diskussion jag såg – är det ok att bjuda med folk hem utan att ha frågat partnern. Självklart måste man få bjuda hem folk utan att be om lov! Sen stämmer man förstås av om det kräver någon insats från partnern, men det var inte det frågan handlade om.