….är jag omgiven av kloka människor så jag tror inte att jag riskerar kommentarer som ovan.
För övrigt känns det som att medvetenheten om hur mycket ett djur kan betyda för den enskilde är ganska stor.
Det finns ju de som i princip bara har sitt/sina djur som umgänge och vänner- tragiskt ibland, självvalt någon gång.
Fan,det är så svårt att vara djurägare ibland,var tvungen att ta bort min älskade hund för 3 veckor sedan&nu är tvungen att ta bort min häst pga rygg problem….herregud..Jag ORKAR inte MER just nu
Jag råkade ut för något liknande i min ungdom. Inom loppet av typ 2 månader fick jag ta bort en häst (Menelli), min hund Ketty, motorn på min bil skar och jag gjorde slut med en pojkvän som jag trodde att jag skulle dela hela livet med….
När jag tog bort min förra hund var jag helt förkrossad. Jag hämtade henne som valp dagen efter min studentbal och sen hade hon varit med mig dygnet runt hela mitt vuxna liv, bl a när jag flyttade till ny ort där jag kände en enda person. Hon var dessutom lite av en enmanshund så vi var extremt tajta. Några dagar efter att jag var tvungen att avliva henne (pga hjärtproblem) så kläcker en person ur sig något i stil med ”Men tycker du inte det är lite skönt att det blir mindre hår hemma? Det tyckte jag var skönt när vi tog bort vår hund att jag slapp dammsuga så ofta!” Jag hade inte gillat människan särskilt mycket innan och hur relationen efter det inte blev bättre är nog lätt att räkna ut…
Herregud…ja, det var verkligen det mest plumpa jag hört på länge…..
Visst kan man i ren välmening försöka hitta några tröstande ord som ändå blir fel men det här var bara för mycket….
Nu kom jag att tänka på en idiot på ridskolan som efter att jag hade tagit bort Heron sa ”gick det inte lite väl snabbt”?!?!?
Själv var jag bara tacksam över ATT det hade gått så snabbt från konstaterad hälta och rejäla röntgenförändringar där hästen var halt till och med i skritt tills försäkringsbolaget godkände avlivning och jag lyckades få denna bokad med en dags varsel.
Vad skulle jag vänta på liksom? Och skulle jag släpa ut en halt häst i hagen varje dag tills….ja, tills när?
Nej, den personen blev inte mer populär i mina ögon efter detta uttalande…
Det fattar du väl att du borde dragit ut på det hela i x antal månader, letat utlåtanden hos andra veterinärer, kanske ridit igång honom ”bara för att testa” osv osv. Du försöööökte inte ordentligt. Trött blir man.
Se min tidigare kommentar om hur okänsliga folk kan vara. Vissa säger inget alls, vilket är att föredra framför de som säger vad som helst bara för att ha sagt något. Kommentaren ovan om hår är ju horribel.
Vi ska ta bort ena islandshästen nu efter 8 månader av massvis med besök hos veterinären. Visst är man ledsen men inget djur ska behöva lida vilket den här tjejen gör i dagsläget. Folk har alltid så mycket åsikter om allt. Helst vill vi bara att de ska vara över nu! Men platsen är utvald.. hon ska få ligga hemma! De här är nackdelen med att vara djurägare. . men man måste göra de som känns rätt i hjärtat!
Jag är med på en sida på Facebook för de med hundar med epilepsi.
Där pratas det mycket om hur man ”vet” när det är nog med anfall osv (Soya var faktiskt anfallsfri i 1,5 år och tills hon somnade in).
Många på sidan har hävdat att man som ägare vet när det är dags och så kändes det faktiskt för mig.
Min hund hade säkert kunnat leva ett tag till efter tex sjukhusvistelse men det hade bara varit konstgjord andning och vi hade sedan tidigare lovat oss själva att aldrig lägga in henne mer.
Hon var inlagd för lunginflammation för 2 år sedan och var så stökig (denna lugna hund….) trots att hon var så medtagen att de ringde från sjukhuset och bad oss medicinera henne hemma i stället….