….man känner när ens häst, trots gräs att äta, kommer i full galopp mot en när det är dags för intag.
Posted
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
….man känner när ens häst, trots gräs att äta, kommer i full galopp mot en när det är dags för intag.
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Åhhhh! Men knappas med Leon efter sig va ? 🙂 Fast jag känner samma sak när LEon gnäggar djupt när jag visslar och kommer och säger hej. Eller när sopphinken är i anspråk ( fast då är han endast matfokuserad, hahaha…en robot hade kunnat komma med den)
När han kommer i full galopp verkar han inte bry sig det minsta om var Leon är.
Men så fort Leon lufsar fram till grinden flyttar han vördsamt på sig en bit- de vet trots allt vem som bestämmer….och det är inte Vicks i alla fall (och det verkar han inte ha någon önskan om heller).