Ett ämne vi haft uppe flera gånger….
Sitter och läser detta blogginlägg och funderar kring de punkter gällande ekonomi som tas upp.
Jag håller med om mycket; igenkänningsfaktorn är ganska hög.
Men som varande i flera avslutade förhållanden vill jag, baserat på i alla fall min erfarenhet, varna för den där uttalade eller ibland liksom dolda sponsringen som hästfolk kan få ta del av.
Om man hoppas på/ kalkylerar med/ är beroende av en partners sponsring för tex resor är man ute på hal is enligt mig.
Kan tyckas småsnålt och orättvist men få människor är nog innerst inne intresserade av att sponsra någon annans extremt dyra intresse i det långa loppet….
Och visst; det finns säkert de icke-hästintresserade partners som utan en sekunds tvekan liksom omfamnar alla i förhållandet, dvs även medföljande husdjur tex, och betalar för alla utan att reflektera över vem som betalar för vad, vem som tjänar mest, hur rättvist/ orättvist kostnader faller osv men JAG skulle som sagt ändå akta mig för allt annat än att själv betala för ALLA mina kostnader och utgifter.
Sedan handlar det tror jag mycket om dels vilken inställning man själv och partnern har till pengar, om man tex har gemensamma barn och icke att förglömma; hur länge man har varit tillsammans och om man bor ihop (många är ju särbos idag).
Efter flera år med samma partner suddas nog de ekonomiska gränserna ut mer och mer kanske men har man bara varit tillsammans i några år så tror jag att det är svårare att få partnern att vara med och betala för hästintresset.
Vad är era tankar och erfarenheter?
Och vad säger ni om exemplet med att resa iväg?
Vem betalar de resor ni ger er iväg på tillsammans med partnern?
Eller ni kanske aldrig reser någonstans pga hästen/ hästarna?
Jag ser barn och djur som familjemedlemmar mer än som en hobby. Hade inte kunnat vara ihop med någon som inte (på sikt iaf) såg mina barn eller djur som familj. Vet en bekant vars sambo inte tyckte om hennes hund och inte gick ut och rastade den ens när hon hade influensa! Ofattbart att vara ihop med den sambon som hundägare tycker jag. Djuren kräver också så mycket tid och engagemang så det är ju speciellt, och som förälder så ska det vara självklart att barnens välbefinnande står högst upp på agendan. Hade jag själv varit ointresserad av hästar och velat resa ofta med min partner istället t ex så hade jag inte velat vara ihop med en hästtok. Att lediga helger läggs på att hämta foder, tävla, bygga hagar etc kan nog vara ett större problem än pengar i många förhållanden.
Hos oss som har gemensamma barn, är gifta och har varit ihop i 15år har vi bara en kassa och den plockas det av till allt.
Tycker inte heller man behöver göra allt tillsammans. Min fru gillar inte charterresor men jag åker med kompisar då och då. Hon vill åka skidor och sticker iväg och gör det ibland. Vi missunnar inte varandra saker eller upplevelser, vi ska vara ihop hela livet och det håller inte om man begränsar varandra. Fattar större ekonomiska beslut gemensamt givetvis, är nog minst 10år sen vi var oense eller grälade gällande pengar.
Tror inte att jag själv hade haft häst idag om jag bott med någon som inte var hästintresserad eller om jag bott ensam, nu är det roligt för att vi har dem hemma och är engagerade hela familjen. Hund däremot hade jag haft under alla omständigheter.
Jag har byggt upp livet efter att det ska vara vi två, inte att det ska kunna se exakt likadant ut om vi skulle göra slut. Nä, vi äger allt, hjälps åt med allt och betalar allt tillsammans. Förändrar sig livet så får ens vanor och vardag också förändra sig, och som sagt så kanske man inte ens vill ha samma vardag då med hästar etc. Vardagen och ekonomin kan ju också förändras av ex sjukdom. Så jag resonerar som så att det gäller att köra på och göra det som är roligt NU, vem vet hur det ser ut längre fram?
Behöver inte skriva något när Hille precis skrivit exakt som jag tycker
Samma här! Förutom att om jag var singel skulle jag ha kvar häst men kanske inte hund.
Hihi, lät lite dumt att barnen skulle vara en hobby, men det jag menar är att för mig så måste barn, partner och djur på sikt ingå i familjen och månas om av alla vare sig jag är ägare till djuren på pappret eller förälder till barnen på pappret eller inte. Hade inte fixat att dela upp livet och det som betyder mest för mig. Sen att det inte blir så på en vecka eller två fattar jag, men jag hade velat att båda i förhållandet hade jobbat ditåt.
Fast jag tror att det är MYCKET lättare att känna sig delaktig i någons husdjur (hund eller katt) än en häst, om man inte är hästintresserad själv.
En hund tex bor ju med familjen och är också lättare att sköta än en häst och kostnaderna går ju inte alls att jämföra.
Nu talar jag om häst som ej ”bor hemma” utan står uppstallad för X tusenlappar per månad.
Att man som sambo/partner betalar för en hunds torrfoder tror jag känns avsevärt mer ok/ naturligt än att vara med och betala på en stallhyra på 3000 tex.
Jag vet att vi diskuterat detta tidigare på bloggen och från min sida blir det nog ungefär samma svar varje gång är jag rädd;-)
Sammanfattningsvis tror jag att det är oerhört svårt för en icke häst-människa att ens förstå vidden av vad hästägandet innebär, vare sig det gäller tid, pengar, ansvar eller engagemang.
Det jag själv noterat i x antal förhållanden är att det alltid setts som ngt positivt från början – kul att nya partnern har en hobby denna brinner för!
Kanske är man själv inte heller 100% tydlig från början heller, gissningsvis prioriterar man nya kärleken en del när det är nytt, kanske lägger man liiiite mindre tid i stallet än vanligt, väljer att vara där kortare tid just de dagar ni ska ses? Det behöver inte vara så men jag är iaf den första att erkänna detta…
I mitt eget fall så hade jag, när jag och maken träffades en häst som ”alltid var frisk”, helt sant hade vi inte en sjuk eller halt dag på 14 år!!!
När hästen jag sedan ägde ett antal år senare drabbades av kolik vid flera tillfällen var ju läget ett annat; plötsligt vakade jag i stallet flera nätter, åtskilliga veterinärräkningar strömmade in mm.
Det här var bara en reflektion från mig…Nu till dina frågor Birgitta:-)
Vi reser iväg ibland, då betalas det från gemensam kassa (vår lön). Visst krävs det en del planering med hästvakt och annat men det har aldrig varit något stort problem. Jag har aldrig lämnat iväg hästen på tillridning under tiden jag är på semester, utan den har stått kvar i sitt stall.
De senare åren har vi åkt på ca en utlandsresa per år, vilket jag personligen är helt nöjd med och tycker är väldigt ”lagom”, helt vanliga charterresor till soliga resmål…
Visst hade vi haft väldigt mer pengar om jag inte haft häst men å andra sidan gör jag inte åt pengar på så mkt annat heller. Vår ekonomi står och faller inte med de pengarna jag lägger på hästen, men om den hade gjort det så hade jag naturligtvis fått prioritera på ett annat sätt.
Min man är inte ett dugg delaktig i min häst, och kommer nog aldrig att bli det – ngn gång har han hjälpt mig att packa hö och vid ett tillfälle har han följt med på klinik – det är nog på den nivån hos oss;-)
Våra katter är däremot mer just ”våra” även om det är jag som står för huvuddelen av deras skötsel och vård.
Tror precis som du Birgitta att det är skillnad på djuren som bor i hemmet och hästen som står uppstallad.
Ha ha…det där med att ”det är bara bra att du har ett eget intresse” känner jag väl igen- faktiskt säger även nya kärleken detta också.
Jag får hoppas att det i hans fall fortsätter att vara en åsikt han står för- det har inte varit så i tidigare förhållande….
Vad gäller tydlighet kring vad det innebär att ha häst tycker JAG att jag alltid har försökt att vara nästan övertydlig kring detta men det har som sagt inte alltid hjälpt i det långa loppet.
Och dessutom HAR man ju rätt att ändra sig….det man tyckte var ok för 10 år sedan måste ju inte vara det idag, på gott och ont.
En annan sak angående att icke hästintresserad partner inte fattar vidden av tid och pengar hästen tar och kostar:
Jag har alltid försökt att ”fixa” med hästen så mycket så möjligt utan att det tagit tid från ”gemensam partnertid” och sällan berättat om hästrelaterade utgifter eftersom jag alltid betalat allt själv.
Förr red jag ofta innan jobbet så att jag ändå var hemma lika tidigt som icke-hästägare och nu när jag jobbar vaken natt har jag också hästen ”avklarad” innan kärleken är hemma från jobbet.
Det är mitt sätt att försöka bidra till att hästen inte påverkar förhållandet negativt och jag har aldrig förstått det där med att komma hem vid 20-tiden från stallet, trött och skitig.
Då hade det funnits typ 1-2 timmar för min partner på vardagarna och det tycker jag själv inte hade känts ok- varken för min eller hans del. Men man är ju olika….
Helt klart ar man olika – komma in kl 20, da finns det ju 3 timmar att umgas, eller t o m mera! Beror ju pa laggdags och sant.
Tror nog min man har fatt inse att hastarna tar mera tid an han kanske trodde fran borjan. men det ar inte ett problem. Han fattar nog aven att hast-tiden kan vaxa, om mera tid finnes. Om jag har extra tid sa fyller jag forstas den med MERA hastaktiviteter! Om jag har pengar over koper jag saklart MERA hastgrejor eller bokar MERA traningar! Och han har for ovrigt borjat uttrycka sig sa har om min tidspassning ’oh, is that HORSE minutes?’ som givetvis ar dubbelt sa langa som vanliga minuter (sa han kan lata bli att branna vid maten, nar jag sager ’jag ska bara ga ut i 10 min, t.ex.)! Skillnaden mellan vara hobbies ar ocksa att hans (som segelflygpilot & instruktor) tar hela helger, medans min tar nagra timmar om dagen – sammanlagt blir det kanske liknande tidsatgang, men han vill alltsa ge sig av hela helgen medans jag vill att han ska finna till hands for att ta hand om dottern specifika timmar varje dag. Vi jobbar tillsammans, promenerar med hunden varje lunchrast samt ater middag tillsammans varje kvall, sa jag tycker vi har gott om tid ihop anda. 🙂 Jag reser till Sverige utan honom, medans han sallan reser pa semester utan mig. Jag raknar in alla extra hastkostnader i semesterbudgeten – om vi inte har hast & hundvakt kan jag iaf inte aka pa semester, sa han far valja om han vill resa med mig eller spara in dessa kostnader, haha… Vilket ju inte ar nagot val. Vi reser pa utlandssemester tva ggr per ar, och jag reser till Sverige 3 ggr om aret vanligen, plus att vi tar ratt manga helger i London och nagra langhelger inom GB (sma familjeminisemestrar). Sa vi lagger en hel del pa bade hast och hundvakt, vilket ar OK och nagot vi raknar med – de ar ju med i familjen.
Häst-minuter…den var bra 🙂 !
Fast jag skulle faktiskt inte vara mer i stallet om mer tid fanns och inte heller köpa mer hästrelaterade saker om mer pengar fanns.
Jag är redan i stallet minst 2 gånger om dagen och lägger måååånga (minimum 8) tusenlappar på hästen så jag skulle prioritera andra nöjen.
Jag har alltid prioroterat hästen så den får liksom redan mer än nog av både tid och pengar 🙂 !
Jag tycker aldrig jag har tillrackligt med tid med hastarna (gar forstas ut minst 2ggr om dagen, har dem hemma), det gar alltid att gora mera – men jag har eget stall och flera hastar (P kommer hem igen snart, men ska forsoka skicka tillbaka Leo till hans agare… och kopa mig ett fol/unghast i host 🙂 ). Om jag hade mera pengar skulle jag ha flera hastar och mera inhyrd hjalp (sa jag kunde rida mera och mocka mindre, typ). Om jag inte hade barn skulle jag vara i stallet/rida/ga pa gymet mycket mer (ar inte gym medlem fn for det ar for dyrt och jag har anda valdigt litet tid att ga dit, gar pa en klass i veckan bara, annars far jag trana sjalv/hemma/springa).
För mig är det viktigt att veta att jag kan klara allt själv om det behövs. Hästen är mitt intresse och det står jag för, jag skulle inte vilja sponsra en partners intresse heller. Vill han någon gång köpa något eller hjälpa till med en vet. räkning eller dylikt så är det ju snällt men inget som jag kalkylerar med utan det får vara en trevlig bonus. Skulle heller inte räkna med att han hänger med till stallet men skulle tycka att det var roligt om han ville vara med och kanske till och med hjälpa till. Inte minst för att få någon tid att umgås. En del killar tycker det är rätt kul att packa påsar och lyfta balar men det är upp till han. Men nu är jag ju singel så slipper dessa problem i alla fall för tillfället 🙂
Skulle aldrig räkna med att ngn annan betalar för mitt intresse. Däremot är det kul om min sambo vill vara med i stallet och vara lite delaktig. Han har dock egna dyra intressen som tar mycket tid.
Vad gäller min tid så är det inte mkt jag kan göra åt det, jag har 45 min resa till jobbet med allergiska kollegor och kan därför knappast rida innan jobbet, då skulle jag få gå upp kl 3 på natten för att hinna rida, fixa o duscha vilket ändå skulle ge mindre tid tsm på kvällen eftersom jag skulle gå och lägga mig rätt omgående efter att ha kommit hem. Så då återstår att komma hem 20-21.30, skitig. Det är det eller att inte ha häst. Men hade jag kunnat så hade jag såklart haft mera kvällstid hemma.
https://www.facebook.com/notes/thomas-%C3%A5rnfelt/talet-till-h%C3%A4st%C3%A4garens-%C3%A4kta-h%C3%A4lft/10209454026814099
Jodå, mycket känns igen dock inte precis för egen del.
Min fd man satte tex aldrig foten i nuvarande stall trots att jag har stått uppstallad här i 6 år. Kanske lite unikt men inget som störde mig faktiskt.
Om ens partner GENUINT vill intressera sig tycker jag att det är en bonus men inget jag förväntar mig eller ens skulle sörja direkt om det inte blev så.
Stallet är min viloplats där jag har egentid och jag vill inte heller att någon är där lite halvt påtvingat.
Tycker ibland att en del meföljande män ser så där lagom roade ut och då kan det hellre vara.
Intressant diskussion.
Jag vill att min familj vill dela de jag brinner för ibland, sällskap vid ett insläpp mm på samma sätt som jag gärna då och då följer med och fiskar då de är min sambos stora passion. Som vi lägger minst lika mkt på i perioder som på häst biten.
Ekonomiskt har vi gemensam ekonomi på allt och jag vill inte ha det annorlunda. Vi lever familjeliv med barn, hus, hund och katter. Ansvaret är bådas och när jag haft häst har den varit lika mycket familj.
Vi har pratat om vi skulle ha ekonomin uppdelad men ser mer nackdelar än fördelar.
Nu är ett nyköp av häst på gång och ibland tror jag att min sambo är minst lika köpsugen som jag.