Veckan som gått

Den gångna veckan har, som ni säkert förstår, ägnats åt massor av föl-gos- det gäller att passa på medan Lillis dels inte har några tänder 🙂 och dels innan hon åker på bete tillsammans med en annan fölflicka (hennes mormors föl faktiskt).

Döpt har hon också hunnit bli av Titti, en inackordering, och på min fråga vad i hela fridens namn (observera ordvitsen) man kan ge Ka-Ching för ett smeknamn (just smeknamn är ju MIN specialitet, tycker jag själv i alla fall ha ha ha) så kom det reptilsnabbt; KICKI och det fick ju till och med jag erkänna är klockrent (liksom själva namnet).

Vicke det lilla (läs: stora) livet njuter av livet och det spirande gräset som han delar väldigt broderligt med sin bästa vän Leon och för egen del ser jag en mängd fördelar med att ha hästarna tillsammans men bara 2 nackdelar: det blir dubbelt så mycket att mocka i hagen 🙂 och Vickes man vid manken har mystiskt nog *HARKEL* reducerats ganska mycket vilket jag såg då jag skulle fläta den i lördags.

Flätningen i sig föranleddes av att vi skulle tävla och är det tveklöst tråkigaste momentet kring detta trots mycket snäll och stillsam häst med hår som går hyfsat lätt att binda ihop.

Själva tävlingen kändes som ännu ett steg mot våra högre mål, jag räknar lördagens klass som vår ”riktiga” debut i MSV B:2 eftersom jag bara har ridit klassen på Vicke en gång tidigare (för 1,5 år sedan) och då mest ”för att ha det gjort” och med resultat därefter (56 %).

I helgen skrapade vi ihop 63,4 % vilket jag var väldigt nöjd med med tanke på att programmet kändes lite ”vingligt” och osäkert från min sida.

Nu handlar det mycket om att liksom bli säker på de olika linjerna för rörelserna har vi ju tränat på ganska länge hemma och hos Olof.

På tal om Olof så blev det under den gångna veckan träning för både honom och Nina och de fortsätter att komplettera varandra utmärkt tycker jag.

Själv är jag fortfarande galet nyförälskad vilket så klart är väldigt trevligt för att uttrycka sig milt och om ni undrar; ja, man kan vara lika barnsligt kär vid 50 som om man är en ”fjortis” 🙂 !