Tack för era uppmuntrande ord gällande inlägget från i morse.
Och det ÄR faktiskt en tröst att man aldrig är ensam om att ha en skadad häst- det händer alla hästägare förr eller senare och jag vet nog på rak arm ingen som inte har stått med en halt häst.
På ett sätt önskar jag att jag liksom kunde klandra mig själv för Vickes hälta typ ”han blev halt bara för att jag red på ett jättestenigt underlag” för då hade jag också kunnat undvika att göra samma misstag igen men vad kan jag ångra nu liksom; att jag släppte ut hästen i en ”ultimat” hage? Nä…
Imorgon lastar jag och kör till Bollerup och tackar på förhand för era tumhållningar!
