Varje gång jag försöker få tag på en hästägare och dennes telefon är avstängd blir jag lika förvånad.
Jag vet själv knappt var avstängningsknappen på min telefon sitter- skulle aldrig våga stänga av den om något händer min häst när jag inte är hos honom.
Kanske är jag ”skadad” sedan tiden med Menelli som kunde få små kolikattacker när som helst men gärna kvällar och/ eller helger men jag vill alltid kunna nås- även när jag är utomlands tex.
Men hur resonerar ni?
Är ni lika sjåpiga som jag eller gör ni er onåbara ibland?
Jag är precis som dig, vill vara nåbar om något skulle hända
Stänger av mobilen varje natt, fast jag har ju hästarna hemma. Folk kan ju alltid ringa husnumret nattetid. Om jag är bortrest litar jag fullt på min hästvakt som är helt kapabel att ta vettiga beslut. Oroar mig inte ett dugg.
Jag ser det som att jag är alltid onåbar, men väljer när/vem jag vill svara. Då slipper jag orimliga förväntningar från jobb och alla andra. Stallet svarar jag ALLTID ifrån (om jag ser det), på natten har jag stör ej-läge på mobilen, som bara familjen och två vänner kommer igenom.
Är alltid anträffbar.
Jag är oftast anträffbar men kan låta bli att svara för att ringa upp när det ges tillfälle lite senare. Har igen anledning att stänga av mobilen på natten, om någon skulle ringa då är det akut. Nu har jag ju inget stall som ringer men visst kan grannstallen hör av sig om det skulle vara något och då vill man ju veta såklart!
Är i stort sett aldrig anträffbar när jag är hemma, har inte mobilen med mig. Är jag på jobb så ligger mobilen i skåpet och jag kollar den på lunchen, är det något akut så kan man ringa mitt jobb. Är jag iväg så har jag mobilen på men svarar bara om jag anser det vara något viktigt. Bästa sättet att nå mig är via sms, kollar ofta och svarar inom några timmar. Men att ringa mig är nästan helt kört då ska man ha tur att jag är vid mobilen.
Arbetar på sjukhus så får inte ens ha mobilen med mig. Så på jobbet är jag helt onåbar. Litar på att folk kan fatta riktiga beslut utan att de först måste prata med mig. Det gick innan mobiltelefonernas tid och jag hoppas ju mänskligheten inte har fördummats totalt sen dess (fast med tanke på Pokemon-Go tvivlar jag nog lite ändå).