Nyligen lyckades en god vän efter 7 svåra år och 8 bedrövelser lämna tillbaka en häst hon köpt av en bekant och tillika hästhandlare.
Det tog nästan 1 år och insatser via advokat och tingsrätt men nu är soppan äntligen över.
Tyvärr verkar det inte helt ovanligt att man som hästköpare känner sig befogat eller obefogat lurad, jag känner till andra fall som drabbat folk i min närhet.
Idag undrar jag om ni har egna erfarenheter av ovan?
Vari bestod ”lurendrejeriet” och hur slutade det hela?
Är just nu i fejd med en sadelprovare. Jag köpte en ny sadel för 35000kr plus sadelgjord och stigläder så sammanlagt 40000kr. Till saken hör att det är den fjärde sadeln jag köper av samma person. Tre månader i sadeln har hästen punkttryck vid bossorna. Personen kommer ut och säger att jag behöver byta ut stoppningen för 2500kr. Under tiden rider jag i min gamla sadel och trycken försvinner. Får tillbaka sadeln och rider i den två gånger i skritt och trycken kommer tillbaka. Jag kontaktar personen och då säger denna att stoppningen måste sätta sig…
Jag får nog och säger att sadeln passar hästen och sadeln passar mig men tillsammans blir det punkttryck och det borde hon i sin profession se. Det är ju liksom det jag betalar för.
Personen ska kontakta mig när denne är på väg uppåt för att kolla stoppningen.
Jag rider inte i sadeln och känner mig maktlös :(.
Det låter inte alls kul! Ska bli intressant att höra hur det slutar.
Ska kontakta Konsumentombudsmannen innan personen kommer. Är jäkligt arg…
Jag berättar hur det går.
Ingen dum idé!
Usch, verkligen tråkigt hanterat! Hur menar personen att stoppningen ska sätta sig?
Av sig själv? Eller under tiden som hästen går och får ont?
Fy, vad jobbigt. 🙁 Och konstigt. Om kunden inte ar nojd ligger det val i forsaljarens intresse att gora sa hen blir det?! Speciellt konstigt att det ar en person du handlat av forut och varit nojd, da vore det val extra motiverat for dem att fixa problemet.
Sjalv har jag aldrig blivit lurad. Jag kopte en dyr sadel en gang, som hasten fick ont i ryggen av, trots att forsaljaren bedyrade att den var bred nog, men den var verkligen for smal. Det tog emot litet, men till slut lamnade de iaf tillbaka pengarna och fick tillbaka sin sadel… Sa ge inte upp!
Bra tänkt där – kommunernas konsumentvägledare kan hjälpa en med mycket mer än vad man tror!
Det är ju guld värt att prata med någon som kan alla lagar och paragrafer kring inköp av både varor och tjänster ”utantill” så man inte behöver leta dem själv.
Jag har haft mycket god hjälp av både min förra kommuns och nuvarande i så skilda ärenden som hängrännor till huset, bikiniköp och sadelomstoppning!
Vad gäller det sistnämnda kan det vara god idé att få ett utlåtande av en annan fackman (t.ex. sadelmakare med gesällbrev) om hur omstoppningen är gjord.
Även om människan som stoppat sadeln inte har gesällbrev/utprovardiplom eller vad det nu vara må, har du som kund en rättighet att få arbetet ”fackmannamässigt utfört” och det verkar ju inte som det har skett i ditt fall heller…
Kan du inte berätta om bikinin Nina 🙂 ? Det lät spännande!
Tycker jag med!! Nina, berätta! 😀
Hahaha, det blev OCKSÅ en lång och segdragen historia! 😀
Jag skulle åka på solsemester utomlands för första gången på evigheter och behövde verkligen en ny bikini. Har tyvärr en storlek som inte finns på H&M, Stadium och liknande, så de är inte billiga…
Change hade precis öppnat där jag bor, så jag nappade på deras kampanj med ”Ta två, betala för en” – blev ju värsta kapet, tyckte jag!
Men efter tre dagar hade de cerisa byxorna blekts enormt trots att vi inte varit i närheten av en pool och den vita överdelens metalldekorationer hade tappat färgen…
Det var en form av ”blomma” i mässingsfärg som satt på axelbandet som färgade av sig på både bikinin och linnet jag hade haft ovanpå…
När jag kom hem tog jag kontakt med konsumentvägledaren som sa att en produkt ska uppfylla förväntningarna i minst sex månader vid ”för produkten normal användning” så hon tyckte absolut att jag skulle reklamera.
Sagt och gjort, jag vandrade iväg till Change men de var allt annat än hjälpsamma!!! Först fanns det ingen chef där, så de var tvungen att vänta tills den som jobbade 25 mil bort skulle komma dit och sedan hade hon slutat osv, osv, det var verkligen VM i bortförklaringar…
Deras första argument var att jag använt fel solkräm, man ska minsann inte använda sådana som innehåller ett visst ämne, för det bleker bikinis, det vet ju ALLA…
Sedan hette det att jag använt för starkt tvättmedel, trots att jag bara sköljt upp bikinin med tvål och varmt vatten när vi kom tillbaka från stranden på kvällen.
Jag hade tagit anteckningar under mitt samtal med konsumentvägledaren och punkterade de dåliga argumenten eftersom, men det tog ändå tre månader från inköpet tills jag fick mina pengar…
Otroligt bra att du stod på dig.
Många ger tyvärr upp eller försöker inte ens.
För mig är det lika mycket en princip som kostnaden i sig.
Prylar kan ju vara en sak (och så klart jobbigt nog) att reklamera eller bli lurad för men hästar är knepigt. Har som tur är sluppit att bli lurad i någon hästaffär. Tycker att hästaffärer bara verkar bli knepigare och knepigare. Fler som blir lurade och fler som råkar ut för knepiga köpare som vill reklamera hästen för de mest konstiga saker. Och hur ska man göra för att inte bli lurad eller riskera att behöva köpa tillbaka en såld häst? Köper man en billig häst så kanske man inte tycker det är lönt att röntga men det är kanske den billiga hästen som har förändringar? Eller ska man bara röntga den dyra hästen? Om säljaren lovar en snäll häst och den inte uppfattas som snäll när köparen får hem den, vem har då rätt eller fel? Säljaren tycker ju att hästen är snäll…. Finns hur mkt som helst konstigt i hästaffärer och det är sällan det är svart och vitt. Vet några som verkligen har blivit lurade, säljaren visste saker/skador som denne medvetet inte talade om. Detta blev långdraget och dyrt och knappast en bra affär varken för köpare eller säljare och absolut inte hästen. Det är ju ofta väldigt mkt känslor och förhoppningar inblandat i hästar vilket inte gör det lättare. Kanske har det att göra med att hästarna ofta kostar mer idag?
Håller med om allt!
Min vän blev grundlurad av en hästhandlare hon hade känt i flera år och hänvisat flera bekanta till för köp.
Vi skulle kunna skriva var sin tjock bok om alla rena lögner, löften osv som sagts och getts och det hela fick som nämnts inte ett slut förrän advokat och medling via tingsrätt var ett faktum.
Som tur är har min vän en hemförsäkring som täckte mycket stora delar av advokatkostnaden som trots att ärendet inte gick till rättegång gick på runt 100 papp.
Inte konstigt om många inte vågar processa (min väns häst kostade under 100 papp).
Jag har ju inte köpt så himla många hästar i mitt liv, men jag har aldrig blivit lurad, och jag känner ingen som har blivit det heller faktiskt. Jag är nog mer nervös för att sälja hästar än att köpa – det känns som om man kan få problem hur noga och ärlig man än är. Anna Hassö skrev en bra sak på fb för några veckor sedan – något i stil med ”en häst ÄR inte okomplicerad och välhanterad, den BLIR det. Och det kan försvinna fort”.
Anna är klok!
Angående att sälja hästar var EN bidragande orsak till varför det kändes ok att sälja Archie till en ridskola att jag anser att de är mindre benägna att ”klydda” än en privatperson.
De köpte honom OSEDD (på rekommendation av seriös tränare som de litade på) och har aldrig andats om några klagomål.
Säljer man till en privatperson är jag rädd att den skulle kunna börja jiddra om vad som helst efter ett tag- så luttrad är jag utifrån andras trista erfarenhet.
Sålde själv Decima till någon där jag var övertygad om att hon skulle få ett livslångt hem som efter ett halvår kom på att hon ville ha en islandshäst i stället.
Hon ville inte lämna tillbaka hästen men det bekräftade ändå för mig att folk kan få precis vad som helst för sig…..
Efter en längre tid ( 8 år -köpte som föl) med en häst som var snäll och vänlig men inte riktigt bra match med mig som också är lågintensiv, såldes hästen och nu letar jag ny. Och jag blir helt matt av alla som mörkar fakta som går att hitta på nätet om man letar lite.
Jag är beredd att lägga upp till 120′ för en häst som jag tycker om, men det känns lite tråkigt när man efter några månaders letande blivit så misstänksam mot så många annonser på hästar mellan 6 och 10 år.
Tur att det idag går att kolla så otroligt mycket via nätet.
Inte bara på TDB tex utan på bloggar och Facebook.
Jag skulle ju aldrig kunna mörka något om mina hästar ens om jag ville- så mycket som jag har berättat om dom på min blogg tex.
För övrigt har jag alltid levt efter devisen att sanningen ALLTID kommer fram på ett eller annat sätt och även om det ibland tar ÅR så då blir det bara pinsamt att ha ljugit.
Jag tänker också på hästarna, att det är många problem som skulle kunna undvikas.
Skulle min man byta ut mig och säga att jag är fantastisk på att laga mat och värsta sexbomben som alltid är het, skulle nästa man bli sjukt besviken och kanske rent av förbannad…
Maten hade jag fixat men resten hade jag blivit reklamerad för
Har inte blivit lurad vid hästköp, men det kanske beror delvis på att jag sällan har köpt något äldre än 2 år, och dem brukar det väl inte ha hunnit bli så mycket fel på liksom!
Obs! Långt inlägg – Känner att jag måste berätta historien om mig o min häst med tanke på alla berättelser om hästköp ”from hell”. Min story: Började rida när jag var 10 år, hade x-antal egna hästar, tävlade i hoppning, jobbade i Tyskland med hopphästar men tog en paus från hästarna i 15 år, av olika anledningar. Fick för mig att börja på ridskola men insåg att skulle jag ta upp hästarna igen fick det bli en egen häst. Började titta på internet och hade satt upp ett antal kriterier (ivrigt påhejad av maken som ville köpa en motorcykel till sig själv ). Köpte FÖRSTA hästen jag tittade på efter 10 minuters provridning (dvs tittade inte på fler), hon hade en gårdsbesiktning dvs. inga röntgenplåtar. Har haft henne i 9 år ( hon är 18 år nu) och hon är kärnfrisk (peppar, peppar), fantastiskt temperament, ställer upp på allt man ber henne om, hoppar bättre än matte, glad & positiv, väluppfostrad, charmig och är min ögonsten . Jag gjorde alla kardinalfel när man ska köpa häst, skulle absolut INTE rekommendera någon att köpa första hästen man tittar på och inser att jag haft en enorm tur. Samtidigt vill jag säga att givetvis har vi haft våra ”ups and downs”, hon är mycket känslig men gör jag rätt gör hon rätt .
Tack för att du delade med dig!
Härlig story!