….lätt eller svårfångade hästar i hagen 🙂 !
Jag är tacksam över att alltid ha haft det förstnämnda…..
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
….lätt eller svårfångade hästar i hagen 🙂 !
Jag är tacksam över att alltid ha haft det förstnämnda…..
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Jag är mindre tacksam att ha det förstnämnda 🙁
Vill först och främst tacka för en trevlig blogg som jag uppskattar att läsa 🙂
Jag införskaffade min ”drömhäst” nu i sommar, ett swb sto på 6 år som jag tillsammans med satsar på utvckla i dressyren komma ut och tävla dressyr med. Hon är underbar att rida och handskas med och allting fungerar fint….. MEN! I hagen…… vissa dgara är inga problem, hon möter mig halvvägs, jag tar på grimman och vi går in utan några som helst problem. Medens en annan dag… när jag går in i hagen och ropar på henne, så ignorerar hon mig. Jag går mot henne och pratar med henne som jag brukar men då plötsligt kan hon lägga öronen bakåt och sträcka ut halsen och gå rakt mot mig… hon ser livsfarlig ut när hon gör så, och hon skrämmer mig. Hon vill då absolut inte att jag ska kunna ta henne. Har även hänt att hon hotat med bakdelen… känns hopplöst när hon gör så här, och varför?
Huuu….låter inte alls kul!
Jag hade nog jagat iväg henne om hon gjorde sådana utfall och låtit henne springa tills hon blev trött på att ge sig av. Kan funka. Dvs att det är DU som bestämmer när hon FÅR sluta att vara i rörelse.
Jag tror som Birgitta, ta till litet natural horsemanship så ska du se att det blir bättre!
Nu så!! En väninna tipsade mig… och det hjälpte verkligen.
Gick ut i hagen, möttes av en surkärring i hagen som la öronen bak och gick mot mig. Jag viftade bort henne med grimskaftet, och gick hon och surade och vägrade komma till mig. Jag gick efter henne, stannade hon och betade så schasade jag fram henne. Hon fick INTE stanna. och vet ni… efter 25 min konsekvent förföljande stannade hon… hon liksom gav upp och jag kunde lägga på grimman och ta in henne. och sen dess… har det aldrig varit mer problem i hagen 😀
Det låter ungefär som rådet jag gav dig (samma syfte och liknande tillvägagångssätt) och det glädjer mig mycket att det hjälpte!
Tack för att du rapporterade!