Läste en tråd på Facebook som började med ”hur många här har försökt få sina pojk/flickvänner till stallet men känner att det nästan behövs tvång” och rös verkligen inombords.
Herregud….ska man behöva TVINGA någon att följa med till stallet för att känna sig nöjd?
Nej fy!
Jag skulle själv sparka bakut (för att använda en hästmetafor) om min partner försökte tvinga iväg mig till ställen där jag inte ville vara och skulle inte heller drömma att göra något liknande mot denne.
Antingen följer man med för att man VILL eller så stannar man hemma, gärna med egna intressen så att man inte ”sitter och väntar”- det hade inte heller passat mig!
Blir lika ledsen när jag läser om efterlysningar kring hur man ska ”hålla gubben glad” när han tjurar över att man tillbringar tid i stallet.
Man ska tydligen stiga upp mitt i natten och rida för att inte inkräkta på den gemensamma tiden är ett råd som ges.
OK om man som jag VILL göra detta FÖR SIN EGEN SKULL men aldrig att jag skulle rätta mig efter en tjurig jätte-bebis som liksom KRÄVDE min närvaro vissa tider på dygnet eller dylikt.
Har vi inte kommit längre i utvecklingen (och jämställdheten många gånger) ????
Min rekommendation är isåfall att byta karl!
Ja faktiskt!
Ja, ser man sin partner som en tjurig jätte-bebis finns det nog inte mycket att hålla fast vid i det förhållandet.
Nej, jag förstår inte heller varför man ska tvinga sin partner till något som hen inte vill göra, det känns inte som ett bra liv för någon av parterna.
Ja hur ska man annars se på någon som är så osjälvständig och krävande att man inte ska få utöva sitt intresse utan gnäll?
Jag menade väl mest att jag aldrig skulle kunna leva ihop med någon sådan person – ett förhållande ska förgylla livet och inte vara ett problem att lösa.
Sen kan jag förstå om man vill tillbringa tid ihop – och provar på saker som man kanske aldrig skulle gjort annars på grund av det. Men tjurar endera parten är det knappast någon mening med det.
Det håller jag helt med om.
Det ”luriga” när man inleder ett förhållande är att många med hästintresse inte alltid är så ärliga med hur mycket tid, pengar och kraft det tar medan partnern å sin sida är väldigt ”förlåtande” initialt medan allt är insvept i nyförälskelsens dimma.
När denna har lättat är det inte omöjligt att gnället kommer om man inte redan från början varit väldigt införstådd med hur en hästmänniskas liv ser ut.
Har aldrig så vitt jag vet lurats. Det tar ju samma tid att rida /mocka /tävla även när man är nykär, och vad det kostar är väl min ensak både o början och längre in i förhållandet, tills det är frågan om att ha gemensam ekonomi och vid det laget känner man förhoppningsvis varandra så bra att kostnader inte kommer som nån överraskning. Gissar att folk som har de problem du beskriver är väldigt unga (inte en medelålders tant som jag, haha!).
Det jag har sett hos andra ibland och när förhållandet har varit nytt är att hästen DÅ har kommit lite i skymundan.
Den har fått fler vilodagar eller så har man låtit någon annan rida/ ta hand om den någon gång i veckan för att man ska få mer tid med sin nya älskling.
När nyförälskelsen är över vill man börja rida ”som vanligt” igen och först då ser partnern hur mycket tid hästen faktiskt tar.
Har aldrig sett det personligen, eller gjort så. Mina hästar tar den tid de tar, alltid, och funkar det inte så är det bättre att komma på det från början. Därmed inte sagt att man inte kan ändra sina rutiner, tex lever jag annorlunda nu när jag är gift med barn o egen firma än när jag var forskare heltid och hade nån boyfriend, förstås (ägnar inte ALL ledig tid med hästarna), men att lägga om min och hästarnas dagsrutin…? Nä, så kär har jag väl aldrig
varit då! 🙂
Håller helt med dig! Om man har som man har så mkt problem med att ens flickvän har ett eget (tidskrävande) intresse så att tjejen känner sig tvingad att gå upp mitt i natten och/eller vrida ut och in på sig själv för att hålla gubben nöjd så är det ngt som är fel. Om man nu vill spendera mer tid med sin flickvän så borde det inte vara världens grej att hänga med till stallet någon gång eller så stannar man hemma. Hade det varit tvärtom att mannen hade ett tidskrävande intresse hade det inte varit samma diskussion. Men många män tror (fortfarande) att kvinnor finns och lever för dem….. (Nej jag hatar inte män men jag hatar dessa typer av strukturer där man förväntar sig olika saker av kvinnor och män)
Tycker tyvärr att det inte är ovanligt att mannen fortsätter med sitt sportande/ sina intressen när paret får barn men kvinnan ger upp sina.
Hon måste liksom BE att mannen ska ”passa” sitt eget barn medan mannen bara ger sig iväg till sin aktivitet.
Ja, den idén tog det mig ett bra tag att få ur min mans skalle : dvs att kurera honom från att uttrycka att han ”hjälpte” mig med barnet!! Bara att skriva detta får mig nästan att se rött – han kunde säga att han skulle sitta barnvakt åt dottern, VÅR dotter!!!! Grrrrrrr! Ingen av oss har gett upp vår hobby men jag kollar innan jag sticker att barn & hund kommer bli omhändertagna i min frånvaro, medans han är fullt förmögen att bara säga hej svejs och sticka, vilket oxå får mig att se rött! Kanske delvis en effekt av att jag har haft ansvar för egna hästar och andra djur hela livet, medans han är en riktig stadsbo som inte ens haft ett husdjur innan han träffade mig, så han är van att vara låsa dörren och åka iväg, medans jag är van att inte kunna göra det.
Sånt driver mig till vansinne. Samma sak som när karlar förväntar sig (och faktiskt ofta får) beröm för att de städat, lagat mat eller tvättat. Ingen skulle drömma om att säga till en kvinna ”vad snällt av dig att städa” eller ”vilken underbar flickvän som tvättar hemma hos er”. Men detta får män höra! Blir galen, de hjälper inte till med barn, städ, tvätt osv de gör sin del i det gemensamma hemmet som de bor i tillsammans!
Precis!!
Jag tror inte det här är så enkelt… När man nyss träffat ngn (och förhoppningsvis är lite nykär;-) så tror jag kanske inte att man direkt väljer bort hästen, men man kanske anstränger sig lite extra för att kunna träffas. Gör lite extra helt enkelt. Själv har jag ALDRIG tvingat med någon till stallet (förutom sonen då, men vad ska man göra när boxen ska mockas och man är själv hemma m honom). Att vara med mig i stallet har aldrig varit ngt som min respektive måste göra, tvärt om faktiskt, jag åker helst dit själv om jag får välja! Sen har det förstås varit kul om ngn vill följa med ngn gång för att de VILL!
Varför äkta män och pojkvänner tjurar ihop när tjejen är i stallet vet jag inte men jag har själv varit med om detta, och jag måste erkänna att det är ett återkommande problem för mig. Jag har alltid varit oerhört öppen med att jag är hästtjej och att hästen tar tid, mycket tid t.o.m och att det är något jag inte tänker sluta med. På något mysko vis verkar det ändå finnas en dold agenda i killarnas skalle att jag nog kommer att sluta med tramset och lägga dessa timmar på dem istället – eller hur de nu tänker… Alltså blir hästen plötsligt en konkurrent! Och det blir tjurigt eftersom jag inte alls tullar på mina hästtimmar! Jag har ingen förklaring på detta, men det verkar ju vara fler än jag som har problem med det här. Och för vissa kan det kanske vara så att de ”dolt” hur många timmar det tar med hästarna men jag tror långt ifrån att alla gjort det.