Ni som har läst bloggen länge vet att jag genom åren ofta ”tjatat” om varierad (rid)träning och hur viktig jag tycker att den är.
Alla hästar jag ägt har förutom det rena dressyrarbetet ridits ut, hoppats, tömkörts, tagits med på små ”äventyr” (strand eller skogsritter) osv.
På senare tid har jag dock börjat fundera på hur viktigt det egentligen är med den här variationen eller om den rent utav är näst intill oviktig?
Missförstå mig rätt; jag har FÖR EGEN DEL inga planer på att ändra mitt upplägg men måste ändå ställa mig frågan enligt ovan.
Och anledningen är att jag vet mer än en dressyrryttare på allt från medelsvår nivå och uppåt som i princip BARA ”rider dressyr” och dessutom nästan uteslutande i ridhus.
Och detta med fantastiskt fina resultat så uppenbarligen ”lider” inte dessa personers hästar av att tex aldrig ridas ut, hoppas eller vad det nu må vara.
Nej, dessa hästar dressyrjobbas enbart och när de inte gör det så har de vilodagar eller longeras möjligen.
Kanske är det att förmänskliga hästar när/ om vi tror att de tycker att ”omväxling förnöjer” och kanske spelar det hästen ingen roll om den bara dressyrjobbas i ett ridhus?
Kanske är det mer underlag och ”hur man rider” som påverkar hållbarheten mer än om man rider varierat?
Jag läser ibland om ryttare som hävdar att deras hästar inte tycker om att ”ridas på banan” men kanske är det mer ryttarens oskicklighet där som påverkar hästen än något annat?
Vad tror ni?
Hur ofta behandlas d då? Alltså inte så att de är regelrätt halta men att d börjar få små avvikelser som tex vill galoppera i skolor eller står emot lite i nån fattning eller så. Då åker man direkt och sprutar bakknän och hästen skrittas i ett par veckor sen kör man på igen. Det är tyvärr inte sällsynt heller att hästar behandlas ”i förebyggande syfte” . Jag vet att det är så.
Min egen häst tappar motivation när jag rider för mycket dressyr. Hon älskar att få komma ut i skogen och kan faktiskt ganska ofta försöka dra sig åt det hållet i smyg när jag hoppat upp. Sen går hon iofs snällt in i ridhuset eller in på ridbanan när jag vänder henne dit men hade jag släppt tygeln och låtit välja hade hon gått ut i skogen. För hennes del handlar d inte bara om d fysiska utan även mentalt alltså.
Det KÄNNS inte som om de hästar jag tänker på är ”mer/ oftare halta” än andra?
Sedan kan ju hältor bero på tusen olika saker och det är väl oftast väldigt svårt att veta exakt vad som blivit ”droppen som urholkade stenen” i vissa fall.
Men visst; jag har tex haft 2 hästar som har blivit halta av att trampa fel vid uteritt, en som blev halt mitt i ett galoppombyte på en hopptävling, en som fick en hovböld osv- där var det lätt att veta.
Kan annars inte påminna mig om att jag haft en häst som varit halt där jag i efterhand efter rannsakan tyckt att jag har gjort något fel (ridit för mycket, för hårt, på fel underlag osv).
Svår fråga det där. Efter att ha fått ta bort min 11-åring efter 4 år i min ägo vet jag varken ut eller in. I grunden beroende på exteriöra problem ( framben, hovar) enligt veterinär. Har försökt med varierande arbete, uteritter, longering, tömkörning, löshoppning etc och ändå blev det så här. Givetvis träning för utbildade tränare också. Har nu köpt en 18-årig fd tävlingshäst, som är utbildad och tävlad hela vägen. Enligt uppgift ej skadad eller behandlad. Är i princip endast dressyrriden på bana eller ridhus sedan unghäståren. Mest riden i skritt eller promenerad ute. Min tanke är att fortsätta så. Rider i ridhuset 4-5 dagar i veckan. Skrittar av för hand ute. Går i hage och/eller promeneras på hårdare underlag vilodagar. Tankar på det?
Är hästen dum attt rida ut eftersom du inte gör det?
Jag har endast haft hästen hemma i två veckor. Tror inte hon är dum någonstans men är inte van att gå ut i skog och mark på egen hand så som jag har varit van vid att våra hästar har ridits. Påminner mer om situationen med vår danska importponny som ALDRIG skådat en skog innan han kom till oss. Han blev så småningom van att till och med gå ut ensam. Sö planen är att även denna häst ska kunna ridas ut, men kanske framför allt på skrittrundor för att få gå på annat underlag. Hon verkar absolut inte bli uttråkad av dressyrträningen. Då är man på ”jobbet”. Full koncentration och mer motor ju längre in i passet man kommer. Det är jag inte bortskämd med.
Låter väl klokt att fortsätta på samma sätt med en häst som är i den åldern, van vid det arbetet och som har mått bra och varit hållbar?
Ja, så tänker jag.
Jag tror att BRA RIDNING är väldigt mycket viktigare än variation. Sen är ju problemet att bra ridning inte går att beställa på postorder utan man måste med tid, tålamod och träning lära sig rida bra… Dels måste man få träna så pass ofta så man lär sig (eventuellt på hästens bekostnad) men under den tiden man inte rider nog bra måste man nog vara uppmärksam på hästen och erbjuda den mer vilodagar och variation än vad som skulle krävts om man ridit bra?
Jag tänker att det är individuellt precis som allt annat. Det finns brukshundar som tycker det är jättekul att träna, helst varje dag, och det finns de som helst vill gosa i soffan och sedan allt däremellan. Precis så är det med hästar. Vissa tycker att det är roligt att träna varje dag, vissa tappar sugen direkt när de kommer till banan. Och allt däremellan. Det gäller för ägaren att köpa rätt individ, som passar en själv. Eller så får man ta och ge, min nuvarande springare tycker inte att banan är superkul, men det är okej några dagar i veckan. Eftersom han ställer upp på mig där ställer jag upp på honom och rider ut, något som han älskar, resterande halva veckan.
Låter klokt!
Tror att kvaliteten på ridningen och på underlaget är viktigare än huruvida det är inomhus eller utomhus.
Dåliga ridpass med en häst i fel form på en tung ridbana lär ju inte kompenseras av att ryttaren varvar det med att trava omkring på en spänd häst med dålig bärighet på hårda grusvägar… för att hårdra det hela. När du varierar din ridning gör ju du det med en plan – du klättrar honom, du gymnastikhoppar låga språng, du tömkör osv. Variation med kvalitet.
Självklart beror allt det där lite på hästen också. En häst med lite sämre egen bjudning kanske behöver lattjas med lite osv.
Kan tänka mig att ju skickligare man är desto mindre spelar det roll. Är man så pass skicklig att man kan rida varierat, i rätt form alltid så kanske det inte spelar ngn roll om man t ex rider i ridhuset alltid? Men jag tror att det är en väldigt liten del som är så pass skickliga! De flesta behöver kompensera sin bristande skicklighet med att variera underlag, miljö osv för att inte nöta på hästen på ”samma fel” varje dag. Men även för de riktigt skickliga ryttarna så borde det vara stärkande att variera träningen. Tror också att det finns skillnader hos hästarna. Vissa hästar blir liksom halta hur man än rider och andra verkar tåla vad som helst. Det finns ju också andra vinster med att variera träningen, hästarna blir lite mer miljötränade och vänjer sig vid olika saker. Dessutom har man ju mätt puls osv på hästar som galopperar ute vs hästar på ridbana. Det var omöjligt att komma upp i samma konditionsträning på ridbanan som utomhus t ex på fält eller skogsstig. Många dressyrhästar skulle säkert gagnas av lite bättre flås. Sen tycker jag inte att man behöver hitta på precis allt, har man en häst som blir spänd när det blåser så kanske man inte behöver rida ut då, vill den inte vill rida ut själv- har sällskap då, bockar hästens som en tok när den hoppas så låt bli om man tycker det är läskigt. Det finns ju flera sätt att variera t ex promenader, bommar, last och åka till annat ridhus/ridbana, tömkörning, lösgalopp osv.
Väldigt bra skrivet- instämmer i varje ord!
Var ju på clinicen med Carl Hester för nån vecka sedan. Även han poängterade vikten av varierad träning och att deras GP hästar rids ut två dagar i veckan plus att de går ute i hagen och gick i skrittmaskin. De som rider ut rider dem inte på tygeln utan bl a Valegro rids ut av en 80-årig dam som rider honom på hackamore. Enligt hans gamla veterinär är det bästa sättet att hålla hästen frisk ” is to keep it moving” Hans hästar arbetas aldrig mer än 20-30 minuter på dressyrbanan, max fyra dagar i veckan men hålls ju i rörelse på annat sätt då. Nöter man dressyr varje dag går de sönder enligt honom. Jag kör på hans linje:-)
Jag tycker att Carl Hester är otroligt klok.
”Problemet” som Johanna var inne på är att gemene ryttare sällan kommer till bra ridning på 30 minuter.
Hade vi suttit på Valegro och haft Charlottes skicklighet hade det säkert räckt utomordentligt med dessa korta pass.
Jag ser bara på mig själv; det bändande och böjande jag ägnade mig åt för 30 år sedan och som tog TID är tack och lov borta nu- något har jag liksom lärt mig på denna långa tid 🙂 .
Jag läste igår att Valegro tränas på vattenband 2-3 gånger i veckan med. Inte sett det förut men klart intressant, sett filmerna som KvK lagt ut på Insta på vattenbandsträning och de får verkligen stor effekt i stora delar av kroppen med den träningen (utan att det blir så mycket belastning på ben och leder).
Vad jag tycker är intressant men ännu inte fått svar på är hur Carl och Charlotte pratar så mycket om hur konsekvent man måste vara, alltid bra halter och övergångar etc, och så rids deras hästar ut två dagar i veckan utan att behöva gå på tygel ens 😀
Det funkar ju bevisligen, och känns enormt hästvänligt, men det vore intressant veta hur de resonerar med de två påståendena.
Fast de menar nog konsekvens när man TRÄNAR dressyr.
Ute gör de nog inga halter och övergångar utan detta är hästarnas avslappningstid liksom.
Jag tror förresten det där med hackamore är en översättningsmiss (yes, jag är besatt av Valegro och hela teamet runt honom) för han verkar alltid ridas på tränsbett och remontnosgrimma ute? Men ”Valegro hacks out two times every week” kanske kan missförstås till att han gör det på hackamore? Eller har du sett honom på hackamore någonting?
Det betyder att valegro rids ut i terräng . Hacking betyder att rida i terräng 🙂
Sen är väl ”den 80-åriga damen” en fd GP-ryttare också 🙂
Jag vet ju att det finns hästar som enbart går på banan – varje pass – och verkar hålla ändå. Men i min värld gör man inte så, jag tror definitivt att det är bättre både för knopp och kropp att variera. Sedan är det ju olika vilka förutsättningar man har; någon har en galoppbana att rida på medan ngn annan har en fantastisk skog och en tredje har härliga klätterbackar.
Jag gick på amerikansk skola i fem år och är dessutom utbildad lärare i engelska så tycker att mina kunskaper i engelska är hyfsade. Vet att hacking betyder att man rider ut. Minns inte om jag läste om hackamore i någon av hans böcker eller i någon intervju. De rider säkert på träns också. Och visst, damen är fd GP-ryttare men hon är trots det ganska gammal. Vet att jag läste att han inte behövde gå ett steg på tygeln när de red ut. Tror att de är superkonsekventa när hästarna tränas men hacking out är avkoppling.