En person som undrade över vilket som var det bästa lugnande medlet att ge vid klippning fick detta svaret:
”Låter dyrt att använda onödiga preparat som kan vid träning & tid tränas bort.
Hästarna har ju de flesta av oss ändå införskaffat för å ha ett förhållande i samspel med eller hur?”
Själv blir jag bara så trött på dessa ”trädkramare” som ser så mycket som att bruka våld på hästen, fysiskt eller psykiskt.
Personligen tycker jag inte att man ska tveka en sekund kring huruvida man ska ge en häst lugnande om det finns minsta risk för att den blir ”dum” vid klippning, därtill har jag för mycket egen erfarenhet kring vad som kan hända.
Man är i en otroligt utsatt ställning när man klipper hästar, framför allt under magen och vid ljumskarna och vill det sig illa så kan hästen ”skicka” en så det står härliga till….
Har själv varit med om en otäck incident för många år sedan som jag tycker verkligen visar hästars kraft.
Jag blev ombedd att klippa en häst som var så dum att den hade sparkat föregående klippare och nu ville man ta det säkra före det osäkra och klippa hästen på klinik, i tvångsspilta.
Jag samtyckte till att klippa under dessa omständigheter, särskilt då hästen dessutom skulle få Domosedan.
När klippningen påbörjades var hästen således drogad, stod i tvångsspilta och hade dessutom 2 bremsar, en över näsan och en i ena örat.
TROTS detta, och trots att jag visste att den kunde vara dum och således var liksom beredd lyckades den sparka mig när jag skulle klippa baksidan av ett bakben.
Både jag och klippmaskinen flög åt var sitt håll på det stenhårda golvet, skären gick itu och en guldring jag hade på mig blev böjd eftersom jag landade på min hand?!?!?!?
Det kunde så klart ha gått ännu värre och sedan dess klipper jag inte så besvärliga hästar- det är helt enkelt inte lönt att riskera sitt liv för den summa en klippning inbringar.
Och jag tycker som sagt att man inte ska tveka en sekund att droga en häst som ”bär sig åt”- med lugnande i kroppen blir det just lugnare för alla inblandade och det är svårt nog att klippa ändå- utan att jaga en häst på stallgången, hoppa undan för sparkar osv.
Jo i sådana extremfall är det absolut bra men i övrigt verkar det slarvas med den dagliga hanteringen av hästen man hanterar och vänjer helt enkelt inte hästen i god tid vid det som kan tänkas vara farligt.
Dessutom är det väl så att det kan vara skönare för hästen att få lugnande vid en situation som annars stressar skiten ur den och som den finner verkligt obehaglig?
Vissa saker måste ju bara göras. Ska själv fixa tänderna på min häst snart, och att göra det utan bedövning (finns ju vissa som gör det): nej tack! Hästen får gärna vara lite bortkopplad så att hon inte för all evig framtid blir nojjig när hon ser en veterinär…
Exakt!
Trodde det där med tandläkare o utan bedövning var bullshit o tänkte att det var omöjligt! Så hade vi ute en helt fantastisk tandtekniker (Usa utbildad), samtliga hästar gick hur bra som helst att både maskinslipa o raspa!!
Samma erfarenhet – min USA-tranade tandtekniker (equine dental technician som det ju heter nu) behover inte nagon bedovning eller annat, han behover inte ens mig att halla i hasten utan han gor alltihop sjalv, hastarna ar kolugna. Han ar en f.d. jockey och mkt hastvan. 🙂
Ja, otroligt! O så skönt för hästen, bara ut i hagen igen istf stå på djursjukhuset o piggna till efter varit drogade!
Får dessa tandtekniker dra vargtänder? Hur eller hur, om det ska dras tänder vill jag inte låta hästen vara utan bedövning. Ett sådant ingrepp gör ju ofrånkomligen ont. För slipning och allmänt fix låter det ju toppen att det funkar som ni säger!
Nej, för vargtänder krävs väl veterinär, så vitt jag vet.
Mycket går absolut att träna så att det blir bättre, lastning, skoning, klippning mm.
Men behövs lugnande för att situationen ska vara säker och trygg både för häst och den som hanterar så skulle jag absolut använda mig av det – säkerheten går först för mig.
Håller med om att det ofta är hästvänligare att hjälpa den med lugnande om den är så stressad. Mina uppfödningar har tränats in på klippning utan problem, men mitt förra sto blev extremt stressad. Hon kunde stå i ena änden av ett stall med 12 boxar och skaka för att en annan häst klipptes i den andra änden. Henne valde jag att klippa så lite som möjligt och med så snäll (dvs tyst) sax som möjligt, och bomull i öronen förstås. Den minimala klippningen räckte bra när vi tränade, och så fort hon slutade träna slapp hon förstås bli klippt. De första gångerna jag klippte henne fick hon domosedan, i minskande dos för varje gång.
Jag far erkanna att jag verkligen VERKLIGEN trodde att alla hastar kunde bli tranade sa de blev vana vid klippning… men….. read on….:
Min Pushkin ar modig och lugn med manga saker men vissa grejer ar han helt hysterisk med, och klippning var en av dem. Inte sa att han stegrade sig, men han bara kunde inte sta stilla och tolerera det. Jag tog hjalp av en Natural Horsemanship-tranare som aldrig misslyckats att fa en hast klippt/lastad osv (jag tror henne, hon AR verkligen bra) och vi drog igang ett traningsprogram som tog manader – jag ovade sjalv och hon kom da och da och gjorde mera/extra/nya moment osv. Det var bra pa manga nivaer, hasten blev mindre nervos allmant, och hon hade manga intressanta metoder som jag haft nytta av pa olika satt. Vi borjade (efter ’sacking out’) med en latsas-klippmaskin (bara en bit gummi/tra eller vad det var), som man kunde halla i handen och stryka over hasten osv, sa den kunde vanja sig vid att man kom emot den med en klippmaskin. Sedan aven stryka avstangd maskin over hasten forstas, och vanja den vid sladden osv. I tur och ordning arbetade hon sig upp fran en liten vibrerande brummande tandborste, via en maracas (!), en pytteliten elektrisk massageapparat, en storre massageapparat, klippmaskinen pa men inte i kontakt med hasten, klippmaskinen pa och nara hasten, maskinen pa och mot hasten, klippa en gnutta, osv osv osv osv ad infinitum. Visst, hasten vande sig vid alla konstiga prylar och visst gar det att lagga maskinen over hela kroppen och man kan ha pa den och man kan brumma runt med den over hasten men TUSAN om det gar och klippa abaket! Nej! Samma sekund man forsoker klippa sa hoppar han undan, det bara GAR inte. Min oerhort taliga beridare/tranare (som klipper den forut omojliga ponnyn osederad, SA duktig ar hon) kunde hjalpligt klippa en knagglig brost/skulder-klippning men sen var det stopp, och att snygga till kanterna kunde man glomma. Han gjorde ingenting farligt, sprang inte runt, stegrade sig inte, sparkade bara markeringar (inte sa att man fick sig en dang, utan bara tillrackligt for att man inte skulle klippa) och i det stora hela var det mest att han bara inte ville/kunde sta stilla tillrackligt for att det skulle ga att utfora arbetet.
Sederade honom for tandlakaren en gang och da nar tandisen var klar och hasten fortfarande var sederad sa tog jag fram klippmaskinen och klippte honom hur latt som helst (efter en dos Domosedan oralt). Sa om han inte sedan blivit kroniskt halt och troligen inte kommer behova klippas mera, sa hade jag definitivt sederat i fortsattningen! MEN jag far erkanna att jag ar forvanad att detta oerhort noggranna och genomtankta traningsprogram inte funkade!
PS jag kopte aven den tystaste maskinen jag kunde hitta (svart for mig att bedoma, som du forstar!!) som dessutom kunde anvandas utan sladd. Men det hjalpte inte….
(det var mera moment an vad jag beskriver har – t.ex. kam som drogs mothars genom palsen, kam som var KALL (fran frysen) och drog mothars, med eller utan brummande maskin pa osv osv osv… vi verkligen provade allt, kanns det som! 😀 )
Verkligen ambitiöst- skulle gett upp långt innan….
Jag vet, skulle nog jag ocksa om jag insett hur lonlost det hela skulle visa sig vara i slutandan. Kostade en rejal slant pengar ocksa eftersom det involverade manga besok av den dar NH-tranaren. Visst, anvandbart och intressant och jag larde mig mycket (och som fd beteendevetenskapare var det ju intressant pa den nivan ocksa) men jag ar som sagt mest oerhort forvanad over hur litet framgang vi hade! 😀
Om en i övrigt snäll/ lätthanterlig häst är så dum med klippning tänker jag att den verkligen har ett rejält obehag och inte bara ”konstrar”/ är ouppfostrad etc.
Han är kanske jättekittlig eller nåt?
Decima var det när man klippte benen- i övrigt stod hon som ett ljus.
Tur att det hjälpte att droga din häst!
Han ar litet mysko, min Pushkin – skulle val inte saga att han ar i ovrigt stencool, han ar en sprattlig stor och hoppsig arab, men det ar nagra fa saker han ar konstigt livradd for och jag vet inte varfor (kopte honom nar han var 4, vem vet vad som hant honom hos uppfodaren innan?) – forutom klippningen (vilket forvanar mig annu mer da han aldrig blivit klippt innan han kom till mig) sa ar han valdigt radd for trafik (intensiv traning av min tranare/beridare har hjalpt oerhort mycket, sa han forsoker inte langre vanda och skena hem, typ, utan kan tolerera latt trafik – skulle INTE vilja mota tung trafik med honom!), och slutligen ar han konstig med smala utrymmen som t.ex. smala grindhal eller att ga in i transport (har inte ens vagat prova att lasta honom med avdelaren i mitten utan han far aka brett, och den enda gangen vi lastade ut honom genom fronturlastningen sa HOPPADE han ut och var jatteradd, sa han gar ut bakat istallet – det tog intensiv traning att ens fa honom lastbar for han var sa radd for fordon att han inte ens ville ga i narheten av transporten eller dragbilen till att borja med. Nu gar det bra att lasta honom och han har alltid varit lugn under resan. Det konstiga med honom tycker jag ar att radslan for dessa specifika saker ska vara SA djupt rotad och SA svar att fa bukt med, det ar liksom inte helt normalt – och som Anna-Kajsa papekade sa ar de flesta hastar inte sa, vilket jag far erfara nu med mina tva nya araber som absolut inte ar sa dar knasiga! 😀
Å andra sidan måste man faktiskt inte klippa;)
Na, det ar forstas en variant ocksa! 🙂 Det ar ju helt upp till var och en vad de tycker deras hastar behover.
Nja…ska man hårddra det behöver man inte RIDA heller 🙂 !
Det ska verkligen mycket till för att jag INTE skulle klippa en häst jag avsåg att rida dagligen och året runt.
Ja, men måste du till varje pris helklippa en klipprädd häst? Jag förstår att du inte behövt ta ställning i den frågan, men för min del var det lätt – jag klippte inte mer än jag behövde för att det skulle funka i vardagen – det var sjysstast tyckte jag.
Har som sagt aldrig behövt ta ställning till detta då alla mina hästar stått som ljus.
Hade det inte hjälpt med Domosedan hade jag kanske fått ge upp men tycker verkligen att allt utom helklippning är fult och hatar dessutom när hästarna fäller.
Decima var halvklippt som 3-åring sedan sa jag ”aldrig mer” när jag stod och spottade hår…
Min häst ogillade klippmaskinen, och där hjälpte liksom inte lugnande/droger. Ville hon inte så var det bara så. Med henne övade jag först med en batteridriven maskin på ridbanan. Började med att träna ljudet, varje gång hon stannade till/stod stilla (höll henne i grimskaft, så hon kunde röra sig runt mig om hon ville) så var belöningen att jag slog av maskinen. Arbetade sen med att få lägga maskinen på henne när den var igång, och där fick jag vara noga med att hålla kvar den mot kroppen tills hon stannade till igen, och vara snabb i timingen. Denna metod fungerade verkligen bra på henne, sen hade vi lite kvar att öva då just upp mot huvudet var det jobbigaste enligt henne men man såg verkligen hur hon fick tänka till i bland, det var ju hon som fick ”styra” belöningen.
Låter orimligt lidande för hästen. Där skulle nog träning ihop med lugnande gjort det mer djurvänligt. Helt sjuk händelse du beskriver. Inget jag skulle vilja utsätta min häst för, eller delta i.