Läser detta!
Föga förvånande att många inte vågar dra hästaffärer inför rätta eller som i två fall jag nyligen varit lite involverad i, man gör upp i godo i stället för att riskera enorma rättegångskostnader.
Att som i detta fallet driva en rättsprocess kring en 30.000-kronorshäst måste tyda på ett väldigt starkt rättspatos eller en övertro på rättsväsendet- JAG hade aldrig vågat!
Edit: enligt en bloggläsare är det fel i texten i länken och hästen kostade 300.000.
För en 30 000:- häst känns det ju helt vansinnigt att ge sig in i en sådan process, men jag har stött på liknande när köpare vill lämna tillbaka hästen då den inte levde upp till förväntningarna (antagligen klarade köparen inte av hästen helt enkelt) och det var hot om polisanmälan och diverse absurda anklagelser mot säljaren som var helt tagna ur luften. Grejen är den att hade köparen sagt som det var från början, att hästen visade sig vara för svår så tror jag att säljaren hade kunnat tänka sig att ta tillbaka hästen. Även här handlade det en väldigt liten summa i sammanhanget.
För 300 000:- kan jag mer förstå att man ger sig in i en rättsprocess men det gäller ju att man är väldigt säker på att man får rätt, det blir ju väldigt dyrt annars…
I övrigt så undrar jag vad som händer med det egna ansvaret? Om man köper en häst, oavsett prisklass för jag antar att man köper det man har råd med det som är mkt pengar för ngn är lite för en annan, så borde man väl vilja ta reda på det man kan? Och man borde ju vara införstådd med att det inte finns några garantier? Att det är levande djur det handlar om som kan bete sig olika, skada sig imorgon osv? Man måste ju förstå att det är en riskfylld affär? Det är liksom inte en bil man köper. Så länge man inte blir rent av lurad så får man liksom stå sitt kast kan jag tycka. Sen är det kanske inte alltid helt självklart och det finns alltid 2 sidor.
Hästen kostade 30.000:- och köparen var (är) nog bra korkad.