Känner igen det mesta i denna text och är så tacksam att man i mitt stall inte lider av dörrstängar-mani!

Hur gör och resonerar ni?

För ett tag sedan bevittnade jag hur en person under ridning försökte få liv i sin, enligt mig, totalt skänkeldöda häst.

Hen smackade konstant, benen gick som trumvirvlar, även spö användes ibland men det hände inte speciellt mycket, hästen ”såsade” sig fram och verkade helt opåverkad av vad som försiggick på dess rygg.

Jag som åskådare fick hemska flashbacks och mindes hur jag de sista åren Archie var i min ägo försökte ”väcka” honom, framför allt inne på tävlingsbanan där han verkligen sa upp sig för det mesta.

Jag minns också hur jag diskuterade detta fenomen (somna inne på banan) med många som alla nickade igenkännande; ett vanligt problem.

Tyvärr minns jag också det krassa svaret på min fråga ”men vad kan man göra åt det”: nä men det finns inget att göra…typ…

Jag har sedan dess ägt 2 självgående hästar; Kreon och Vicke och har insett att jag never ever, aldrig någonsin mer kommer att köpa en häst som inte är ordentligt framme för skänkeln och det för lätta hjälper.

Till Archies försvar får jag säga att han blev seg med åren eller snarare med tilltagande KRAV, så länge vi tränade på LA-nivå var det inget fel på hans bjudning.

Jag köpte ju också honom som 3-åring vilket för mig har bekräftat att man med en så ung häst aldrig vet ”hur det ska sluta”, dvs det är inte alls säkert att hästen har samma kynne som 6-åring eller äldre när man kräver mer än när den är ung och ännu opåverkad.

Så mitt råd till de som INTE önskar en häst som man ständigt måste ”vara på” är att verkligen ge akt på vad det är för typ av häst man köper och inte hoppas på några större förändringar över tid.

De KAN absolut ske men hästen kan lika väl förbli ”seg” och är det inte en sådan häst man vill ha bör man leta vidare.

Att aldrig kunna sitta avslappnat i sadeln, rida så att man blir genomsvettig och såååå trött, känna att man ständigt liksom måste övertala/ jaga sin häst- nej, det blir ingen bra ridning av det enligt mig och ridning är svårt nog ändå….

Denna bild (från en svensk facebook-användare) fick mig att känna tacksamhet över att jag faktiskt aldrig har ägt en ”gris”, dvs en häst som älskat att smutsa ner sig fullständigt.

Mina hästar brukar undvika att rulla sig både när det är för hårt och för blött i marken och det sistnämna är jag som sagt väldigt glad över.

En ponny som Heron gick med älskade att rulla sig i rejäl blöta- hon kunde lägga sig ner i en vattenpöl mitt i vintern- inte så smart eftersom hon sedan stod och skakade av köld….

Hur beter sig era hästar? Är de lortgrisar eller håller de sig relativt rena?

Relativt ofta läser jag att folk vill sälja ganska dyra varor nästan direkt efter köp med motiveringen att de inte har sparat kvittot- dvs de tror att varan inte går att lämna tillbaka.

Detta får mig att undra hur NI gör- sparar ni kvittot när ni köper dyrare saker eller sparar ni alltid/ aldrig kvittot oavsett vad ni köper?

För att underlätta för mig själv har jag en speciell liten låda där jag slänger ner alla kvitton och sedan får de ligga där något år 🙂 .

Jag försöker spara kvitton på i princip alla kläder, möbler, hästutrustning etc jag köper- som ni vet är jag inte främmande för att reklamera kassa varor även efter många månader och då är det bra att ha ett kvitto.