Sitter och läser följande på ett forum på nätet:
Kära medlemmar!
Jag är inne i en totalübersvacka!
Jag tycker det är tråkigt att rida, hästen skenar, kastar sig, sticker.
Jag har heeelt tappat motivationen. Och hästen med känns det som.
Vad göra?
Hitta glädjen igen..? Men hur?
Ska försöka rida ut mer i helgerna, men jobbar 8-16 vardag så vad göra i veckorna?
Ridhuset känns såååå tråkigt. Försökt med bommar, tömkörning, löshopp.
Hittar inte glädjen.
Tipsa!
När jag läste hur hästen beter sig tänkte jag i mitt stilla sinne att jag hade mer än tappat motivationen- jag hade inte velat äga en häst som beter sig på detta vis.
Det intressanta var att personen fick massor av svar (allt från att lära hästen spansk skritt till att lägga ner ridningen ett tag) medan ingen verkade reflektera över att det både låter farligt och tveklöst ”icke-roligt” med en häst som skenar osv.
Nåväl; ovan fick mig att fundera över det här med tappad motivation för den inträder ofta vintertid bland hästägare har jag hört och läst.
Själv drabbas jag aldrig så länge hästen är frisk, jag är bara så tacksam över detta faktum (hälsotillståndet) och har dessutom inordnat mitt hästliv på ett sådant vis att det inte ska kännas motigt.
Det viktigaste i detta sammanhanget är nog dels närheten till stallet och tillgången till ridhus- hade jag inte haft det sistnämnda hade min motivation rasat ihop som ett korthus tror jag; jag har aldrig provat och vill inte göra det heller.
Men hur känner ni?
Tappar ni motivationen ibland och när inträffar detta? Vad gör ni åt saken och hur går det över?
Tillgång till ridhus- framför allt när det är kallt och fruset ute: en förutsättning för min motivation!
Det roligaste jag vet är att rida och att träna. När det inte går tappar jag inte motivationen utan glädje.
Det är klart att en blåsig, kall och regnig novemberkväll när man kommer till stallet kl sju efter en lång arbetsdag inte direkt inbjuder till ridning… Eller när det som nu är isgata och snöras från manegetaket och hästen har stått blickstilla i hagen och hoppar kråka så fort han känner mjuk mark under hovarna. Då är det inte så att jag jublar men när jag väl kommit upp på hästen så försvinner alla mina tankar från jobbet och annat. Det är bara jag och hästen och det är den bästa känslan i världen.
Motivationen att sätta igång är obefintlig såhär års. Men så fort jag sitter i sadeln är det lika härligt som alltid.
Jag tappar motivationen om jag inte har något/några mål att sikta mot! Eftersom jag alltid har mål med min ridning så tappar jag sällan motivationen att rida! Däremot kan lusten variera lite beroende på ens egen status, väder och hästs samarbetsförmåga! Men väldigt sällan motivationen, finns ju alltid något att jobba på att bli bättre med!!
Jag tappar motivationen när hästen är sjuk eller skadad, då undrar jag ärligt om jag inte borde satsa på en annan hobby… Just nu känner jag att motivationen är på minus, har precis besiktigat andra hästen som inte går igenom, 5-6 åriga SWB utan känd skadehistorik eller problem …då undrar jag var i hela världen jag ska hitta en häst att ha roligt med igen… Det tar tid att hitta hästar som jag gillar (först ska man hitta annonser som passar, ringa för att inse att inget stämmer med annonsen eller så är hästkraken såld för länge sedan), vill dessutom åka och provrida mer än en gång och sen helt ärligt så är det ju inte gratis heller att klinikbesiktiga häst efter häst… Så ja, sådant här får mig att tappa motivationen.
Klart motivationen går ned lite på vintern, men försöker ändå variera vår träning så mycket som möjligen för att inte ledsna totalt även om de är kallt,grått och trist ute.
Kan vara omotiverad vissa dagar när man är trött, det är kallt och mörkt. Men när jag väl tar mig ut så är det alltid roligt. Hade däremot en rejäl motivationsdipp sista tiden med min gamla häst, vi kom liksom ingenstans och vi hade kämpat i många år men det blev aldrig bättre, sista tiden blev det till och med sämre. Det var ju fruktansvärt svårt och tröstlöst, kämpade med träningar och gjorde vad jag kunde men det var inte så kul sista tiden. Är det så jobbigt så borde man nog fundera på vad man ska förändra, byta häst, tränare, ta en paus eller vad man nu kommer fram till. Det måste liksom finnas en ”grundmotivation” även om det så klart går upp och ned men utgångspunkten måste vara att det är roligt och givande i alla fall de flesta dagar annars kan man lika gärna göra ngt annat.
När det är så jobbigt som i din läsares fall är det kanske lämpligt att fundera på en annan häst eller ta ridhjälp. En duktig ryttare som rider några dagar i veckan kan göra mkt (förutsätter att hästen är frisk och den inte beter sig så här för att den har ont). Det är inte så konstigt att man inte har motivation om hästen beter sig så…..
Instämmer. Det är ju en mkt bidragande orsak till att jag aldrig tappar motivationen: att jag har en fin och snäll häst som är så rolig att rida.
När jag väl hade bestämt mig för att sälja Archie fick jag nästan tvinga mig att rida honom- det kändes helt meningslöst faktiskt eftersom det liksom inte skulle ”leda till något”.
Det jag läser på nätet är att det inte är ovanligt med tappad motivation vintertid pga uppstallningssituationen och jag är så tacksam över att jag inte behöver tänka på ekonomin i detta fallet utan har råd att stå på en anläggning nära bostaden och med ridhus.
Att ha häst är så dyrt tycker jag att jag inte skulle vilja lägga många tusen på detta varje månad OCH inte känna motivation/ behöva tvinga mig ut till stallet så fort det blir vinter/ dåligt väder.