Hela och rena!
Fick ett roligt mail med en fråga från en bloggläsare som undrar om någon av er känner igen något liknande:
”Hade för många år sedan en tränare som verkligen såg ner på hästägare som ansträngde sig för att se fina ut ihop med sina hästar (det här var på den tiden när det började komma lite matchad utrustning) – visst kunde även jag fnissa lite när det gick till överdrift men det stack mig inte precis i ögonen. Denna tränare gick istället in för att se för jävlig ut enligt mig, omaka kläder som gärna skar sig i färgerna och håret på ända…
Har en bekant som rider i mjukisar och gummistövlar, hästen ser ut som hejkomochhjälp (oklippt, lång man, fula schabrak och gammalt träns), men när de kommer till ridhuset kan de ju göra både piff&puff och byten så hon tycker det är jätteroligt att se ut så och ändå kanske vara duktigast på plats. Själv tycker jag det är pinsamt…
En annan bekant red jag förr ut med ibland och hon såg alltid själv förskräcklig ut med skitiga konstiga kläder, hästen var alltid bara borstad precis där sadel och träns låg och tovig i päls, man och svans med lerkokor hängande både här och där…
Ja, alltså jag syftar verkligen inte på folk som kanske inte är så finklädda i stallet eller att man inte har värsta putsen på hästen utan de som gör detta MEDVETET.
Som har inställningen att det inte sitter i ytan och att de tycker det är roligt för att de vill reta upp andra med sitt icke-snobberi…
När jag skrev ”fult träns” så menar jag inte att tränset egentligen är fult i sig utan bekantingen har medvetet plockat isär olika träns och satt ihop udda delar (några bruna, svart mm), ett konstigt pannband mm.
Likaså med tränaren jag beskriver, hon såg verkligen ner på folk som var propert klädda, antingen det var ekipage som hon själv eller andra hade i träning men likaså med andra tränare där hon ansåg sig mkt bättre och att hon på riktigt gick in för att se ut som en lodis! ”
Själv har jag väl sett några lodisar i mina dagar men huruvida det liksom var ett ”statement” eller berodde på ointresse av kläder/ puts, brist på pengar till bättre kläder/ utrustning eller andra skäl låter jag vara osagt.
Och jag kan väl också fnittra åt allt för matchande ekipage där ryttarens samtliga plagg matchar hästens men vill folk klä sig själva och hästen så…tja- det skadar ju inte det minsta.
Själv vill jag se proper ut när jag rider i ridhus/ på bana men kan göra visst avkall på min outfit när jag rider ut där jag är mer noga med att tex hålla värmen (hej termobyxor) än om jag är ”snygg”.
Jag brukar resonera som så att tvål och vatten har alla råd med och själv vill jag vara hel och ren när jag rider.
Min hästs utrustning är i dämpade/ neutrala färger och det har ju inget med priset att göra- det kostar lika mycket att köpa ett brunt som ett rosa schabrak.
Att sakerna är hela är inte bara en estetisk grej utan har ännu mer med säkerheten att göra och att borsta hästen gör att skav undviks och man och svans tar inte heller lång tid att hålla efter om det sköts regelbundet.
Haha 🙂 Jag kan nog ”se ner” lite på såna som tycker det är viktigare att matcha sin outfit än att träna för att bli bättre, eller bloggare som liksom ger sken av att det är superduperjätteviktigt-typ jorden går under om man inte matchat ridbyxornas detaljer med hästens benlindor – det blir så skrattretande löjligt. Därmed INTE sagt att jag själv ser ut som en lodis. Men som den vuxna människa jag är med inte obegränsad budget (eller tid för den delen, jag byter inte schabrak varje dag eller lägger tid på att planera ”outfits”) och andra ”vuxenutgifter” och ”riktiga problem” (hem, hus, bil, försäkringar, betalar hästen själv osv) har jag inte råd att prioritera ”tillbehörsutrustningen” utan då tänker jag till så att jag tex har neutrala färger, mest vitt, på schabrak och skydd och ridkläder så oavsett vad det råkar bli kan det inte skära sig kapitalt = vi slipper se ut som clowner/lodisar.
Inte mest vitt på ridkläder såklart. Men tex svart, grå, marinblå, brun…
Bra skrivet- instämmer!
Det är lite dubbelt för mig. Å ena sidan är jag väldigt noga med att hålla all utrustning i gott skick och för hästens skull ha allt (inklusive hästen själv) rent och välvårdat. Och visst är det roligt att se proper och välmatchad ut – dressyr är ju ändå en elegant sport.
Samtidigt är samhället så otroligt fixerat vid utseende och statusprylar som det är så det är skönt om den pressen inte finns i stallet också. Ibland är det rätt gött att kunna gå med halm i håret utan att behöva skämmas. Ibland kan jag också tycka att det blir lite överdrivet med knallrosa från topp till tå och glitter och grejer – det är ju en häst och inte en My Little Pony…
Sedan tror jag många ryttare på särskilt lägre hobbynivå skulle behöva lägga sina pengar på att rida för tränare i stället för att köpa dyra ”outfits” till hästen. Hästen tar såklart inte skada av den matchande utrustningen i sig men däremot verkar många hellre lägga en tusenlapp på schabrak än på ett par – tre träningar, eller ännu värre tro att utrustning kan lösa problem som grundar sig i dålig hästhantering och/eller dålig ridning.
Håller helt med dig också!
Jag ägnar ingen tanke åt dem med eller utan matchande outfits. Varför lägga energi på att värdera vad andra har för kläder eller färg på lindorna?
Hahaha – så olika vi är!
Det är väl ytterligheterna man noterar- annars reflekterar jag sällan över vad folk har på sig i stallet/ ridhuset.